Kommunstyrelsen fick på onsdagen information om den konditionsgranskning som företaget Delete kunnostuspalvelut har utfört på Point College, tidigare handelsläroverket, som planeras bli Västra enhetsskolan.
– Omfattningen på den reparation som krävs för att huset ska kunna fungera som Västra enhetsskolan är i samma storleksklass som den som gjordes på Kvarnbackens skola, säger lokalitetsdirektör Börje Boström.
– Resultatet av undersökningen är inte så förvånande. Vi hade väntat oss något liknande, det är ju fråga om ett hus som är byggt på 1960-talet och inte har renoverats efter det. Ett typiskt 60-talsbygge.
Precis som i Kvaba finns det träfiberskivor under en del av golven.
– De här skivorna är så känsliga att när de en gång kommer i kontakt med fukt så börjar där oundvikligen utvecklas bakterier och sporer, säger Boström.
– Skivorna måste bort och golven rivas upp, men det gäller inte för hela huset.
Energislösare
Det finns alltså fuktskador i huset, och våta konstruktioner.
– Isoleringen i väggarna och i taket är inte heller tillräckliga med dagens mått mätt, säger Boström. Det går åt mycket energi för att hålla huset varmt.
Konditionskarteringen är ett steg framåt i arbetet med att åstadkomma Västra enhetsskolan och en etapp i fråga om andra stadiets utrymmesrumba. Men ännu återstår många olika skeden.
– Nu ska vi härnäst utreda vad en renovering av Point College kostar, säger Boström. Därefter ska vi göra en uppskattning av driftkostnaderna för det renoverade huset, vi räknar med en livslängd på trettio år.
– Den sammanlagda summan ska sedan jämföras med motsvarande kostnader för ett nybygge. Därefter får stadsstyrelsen på vårvintern bestämma om framtiden, om vi ska renovera eller bygga nytt.
Nära sanningen
Lokalitetsledningen har redan i maj i år gjort en jämförelse mellan uppskattade byggkostnader och uppskattade renoveringskostnader. Då kom man fram till att ett nybygge skulle kosta 12,5 miljoner euro.
En renovering av Point College uppskattades då kosta 10 miljoner euro och till det här priset adderas ännu inköpspriset för fastigheten. Skolans styrelse har bestämt fastighetens värde till 1,1 miljoner euro medan den konsult som staden har anlitat anser att värdet ligger mellan 300 000 och 900 000 euro.
Nu ska kostnaderna räknas ut på nytt.
– Men jag tror att vi kom ganska nära sanningen, säger Boström. Det vi trodde då om fastighetens skick motsvarar ganska långt konditionskarteringens resultat.
Två rektorer
I dag fungerar Point College i fastigheten som alltså lider av många olika brister.
– Jag tror nog att både elever och personal kan fortsätta att gå i skolan fram till och med våren 2015, säger skolans rektor Sari Gustafsson. Huset är gammal och har aldrig grundrenoverats, det är sant. Under det senaste året har vi ändå gjort en renovering av luftkonditioneringen och reparerat en del fönster.
– Vi väntar på besked och hoppas snart få veta hur vår framtid ser ut, att det blir ett avgörande kring andra stadiets utbildning. Men om inget akut inträffar tror jag nog att vi kan bli kvar här ännu en tid.
Carola Wiksten-Gustafsson är rektor för Strömborgska skolan som ska flytta till Västra enhetsskolan.
– Jag är ju inte kompetent att uttala mig om skolan går att göra till en trygg fastighet, där får vi lita på experterna. Men jag är inte rädd, jag tror att huset i grunden är ordentligt byggt, precis som Ströhö. Sedan gäller det att se till att renoveringen görs på rätt sätt och att slutresultatet blir en frisk byggnad.
– Nu väntar vi här på skolan mest på att få vara med och planera för den kommande verksamheten. Och senast hösten 2016 ska vi flytta bort från Ströhö, jag hoppas att vi kan hålla tidtabellen. 

Han antyder även att skolan eventuellt borde få samma typ av användningsförbud som mögeldrabbade Merituulen koulu i Ingå har.

– Jag har pratat med lärare och föräldrar till elever som har uppvisat trötthet, huvudvärk och symtom i luftvägarna, vilket tyder på mögel, säger Valtavaara.

– Min egen pojke gick där 2006, och redan då märktes under tre års tid de stora problemen i Aleksis Kivi-skolans inomhusluft. Under den här hösten har det också kommit fram att lärarna har haft hälsoproblem, som antas komma från den dåliga inomhusluften.

Väggen andas inte

I en motion, som just nu ligger hos tekniska avdelningen på beredning, uppmanar Valtavaara kommunen att vidta åtgärder. Han hänvisar till en rapport från juni 2010 då skolans tillstånd granskades av företaget Suomen sisäilmaston mittauspalvelu.

Då konstaterades det att den på 90-talet byggda skolan drogs med flera byggnadstekniska brister. Brister som inte åtgärdades i renoveringen som gjordes åren 2004 och 2005.

Bland annat var förekomsten av mikrober ovanligt stor i ytterväggarna, enligt rapporten. På vissa ställen saknades luftspalten som gör att väggen andas och dessutom var den isolerande mineralullen inte installerad på rätt sätt.

Sämst var situationen i den äldre delen av byggnaden, där det också finns klassrum.

– Övervakningen och godkännandet av renoveringen sköttes rent ut sagt barnsligt svagt, säger Heikki Valtavaara.

En kostnadsfråga?

Valtavaara säger att han inte förstår varför kommunen har låtit bli att ta tag i saken hittills, men misstänker att det kan vara en kostnadsfråga.

Magnus Malmberg, kommunbyggmästare, säger att kommunen de facto har gjort renoveringar i skolan efter att rapporten som Valtavaara refererar till skrevs.

– Samma år upptäcktes ett läckage i byggnaden och de mikrobhalter som nämns berodde på läckaget. Vi åtgärdade det för 100 000 euro, säger Malmberg.

"Byggt på ett konstigt vis"

Han hymlar ändå inte med att huset dras med byggnadstekniska brister.

– Det är byggt före min tid, på 90-talet, och på ett väldigt konstigt vis. Jag har byggt hus i årtionden och jag har aldrig sett något byggas på det sättet.

Malmberg uppger också att en lärare har hört av sig och sagt att hen mår dåligt i ett visst rum i skolan.

Men att det skulle finnas mögel där tvivlar Malmberg på.

– Mig veterligen har ingen annan mått dåligt och bildningschefen har inte heller nämnt något. Den senaste granskningen gjordes den 5 mars 2013, och den visade att allt är okej. Jag är färdig att undersöka ännu mer om någon bara ger pengar. Att granska hela skolan kostar 10 000 till 20 000 euro. Och om det visar något ... ja, då blir det dyrt.

Slukat miljoner

Malmberg säger att kommunen har lagt enorma summor på Aleksis Kivi-skolan de senaste tio åren. Bara renoveringen 2004 och 2005 slukade sju miljoner euro och då åtgärdades inte allting.

För säkerhets skull har kommunen ändå stämt träff med Suomen sisäilmaston mittauspalvelu i januari. De kommer att granska rummet som den anonyma läraren har klagat på.

Om Heikki Valtavaaras motion leder till några utförligare granskningar är ännu oklart.

Du har ett rykte om dig att vara en kontroversiell politiker som inte kommer överens med alla, Heikki Valtavaara. Tror du att din motion tas på samma allvar som om någon annan hade lämnat in den?
– Det handlar inte om ifall jag vill bli tagen på allvar eller inte, utan det är ett allvarligt problem. Folk har varit i kontakt med mig och de har fått upp mina ögon för frågan. Jag är inte orolig för vad de andra så kallade politikerna tycker om mig. Om de tar motionen på mindre allvar för att en enskild ledamot har lämnat in den, ja, då är det ett fult spel på gång i kommunen.

– Nämen oooj då!

Kenneth låter förvånad, glad och rörd när den lilla pojken överräcker en chokladask till honom.

Trots att han redan har tre plastsäckar fulla av presenter.

– I går kom en gammal elev ut till vägen och stannade mig, berättar Kenneth när bussen rullar i väg med lillkillen tryggt ombord.

– Han tackade för alla resor och gav mig en hjortstek. Man blir faktiskt rörd.

"Som en schweizerklocka"

Kenneth styr bussen runt en krök och saktar in vid ett vägskäl där tre barn och deras föräldrar väntar. Dörren glider upp med ett pysande. In trippar barnen med gåvorna i högsta hugg. Kenneth får en cd med julmusik, ännu en chokladask och en julpåse som innehåller en termos full med nybryggt kaffe.

Sedan stiger en mamma in och stämmer upp i en serenad till Kenneth.

Därefter tackar en pappa honom för alla år. "Kentsu har varit punktlig som en schweizisk klocka," berömmer han och säger att Kenneth är välkommen på kaffe när som helst.

Det märks att den glade busschauffören, som har skjutsat Ingås barn tryggt till skolan sedan den 1 augusti 2000, är älskad. Inte bara av barnen, utan också föräldrarna.

Men nu ska allt ta slut.

Amper tar över

Pohjolan Liikenne, som Mandelin började köra för efter ett decennium som truckförare på Termonova, förlorade tidigare i år anbudsförfarandet om skolskjutsarna till Amper.

Det innebär att en ny busschaufför i en ny buss kommer att plocka upp barnen efter jullovet.

Själv kommer Kenneth att börja köra Helsingforslinjerna på måndag.

– Här är det inte så noga om man är fem minuter sen, men i Helsingfors ska det vara exakt. Det blir stressigt. Jag funderar på att pensionera mig till hösten. Det skulle jag inte nödvändigtvis ha gjort om jag hade fått fortsätta köra skolbarnen, säger 64-åriga Kenneth.

"Alla måste ha säkerhetsbälte"

Bussen viker in på en grusväg. Vi är på väg mot Västankvarn. I bänken bakom chaufförssätet sitter Elvira, 7, och hennes jämnåriga kompis Saara. De har bägge säkerhetsbältena ordentligt fastspända.

– Alla måste ha säkerhetsbältet på i den här bussen, säger Kenneth.

– Ibland ropar de "Kentsu, den och den har inte säkerhetsbältet på", haha.

– Tänk om den nya busschauffören inte är lika noggrann med bältena, säger Elvira fundersamt.

Hon gav sin busschaufför en pepparkaksslickepinne, dekorerad med franska pastiller och "Kennet" skrivet i färggrann glasyr.

– H:et rymdes inte med, förklarar hon.

Medan bussen skumpar fram med gruskornen knastrande under däcken berättar Kenneth att han var nervös då han första gången körde en busslast skolelever.

Men med åren har han blivit kompis med bussen.

– Jag önskar att jag kunde få den i avskedspresent. Den är så lätt att köra, jag vet precis hur den beter sig i halka.

En korsning. Kenneth svänger in och backar bussen. På just det här stället har han begått sitt enda misstag under sina tretton år som skolbusschaufför. En vinterdag då snön låg i drivor backade han i diket.

– Man såg inte var vägen gick.

Situationen löste sig till all lycka snabbt och ingen kom till skada.

"Hej då"

Så är vi framme.

Kenneth stannar bussen och barnen strömmar ut. Han vänder sig mot dem, med ena handen lojt vilande på ratten, och ser dem gå ut ur bussen och hans liv. Hans kortsnaggade, grå lugg glimmar i det gula lampskenet och i ögonen kan man skönja ett vemod om man tittar riktigt noga.

– Hej då, tack! säger han till eleverna.

När dagen är över kör Kenneth bussen till depån i Lojo, precis som han alltid brukar göra. Där städar en kvinna innandömet och en man går igenom den tekniska apparaturen. Sedan spolas bussen av och så står den redo och väntar på Kenneth nästa morgon.

Den här gången kommer den att få vänta för alltid.

Barn till tals heter ett verktyg som THL har utvecklat för olika instanser som arbetar med barn, eller med vuxna som har barn. Meningen är att uppmärksamma barnets känslor och behov i svåra situationer, till exempel vid sjukdom eller andra problem i familjen.

För just skolorna har THL utvecklat en samtalsstomme, som läraren kan tillämpa i kontakten med föräldrarna.

Det är frågan om ett frivilligt samtal som läraren eller föräldrarna kan ta initiativ till, där man tillsammans kan ventilera sådant som eventuellt påverkar eller tynger barnet. På det sättet är det lättare för läraren att förstå och stödja barnet, och föräldrarna får också höra lärarens synpunkter, säger forskningsprofessor Tytti Solantaus vid THL.

Men på lärarfacket OAJ är man inte särskilt intresserad av ytterligare en arbetsuppgift – och framför allt inte av att börja bokföra familjernas personliga omständigheter.

– Det är inte lärarnas sak att intervjua familjerna om sådant som hör till det privata, läraren kan inte lösa problem i parförhållandet eller alkoholproblem. Det är bra att vara medveten om sådant men det räcker. Läraren behöver bara den information som har med elevens skolvardag att göra. Det är inte ens lagligt att förhöra sig om annat, säger Nina Lahtinen, utvecklingschef på OAJ.

Lagenlighet utreds
Följaktligen utreds för tillfället hur redskapet passar ihop med offentlighetslagstiftningen och datasekretessen. Och parterna sitter och väntar på inbjudan att hitta en framkomlig väg tillsammans med Undervisningsministeriet och Utbildningsstyrelsen.

Hur samtalen bokförs är en praktisk fråga som kan lösas, anser Solantaus. En större fråga är däremot om man får prata om annat än det som hör till skolarbetet.

– Jag tycker att man får. Också elevens välbefinnande angår läraren. Om lagen förbjuder läraren att tala om personliga saker som kan tynga barnet måste den ändras, säger Solantaus.

I samtalsstommen för Barn till tals är kanske den mest personliga frågan som berör svårigheter i familjen en fråga om det finns något bekymmer i familjen som påverkar föräldrarnas ork och på det sättet kan återspeglas i barnet.

Lahtinen håller med om att barnets välbefinnande angår läraren. Och visst är det bra med fortbildning och nya färdigheter för lärare. Men:
– Läraren kan och ska ju genast tala med föräldrarna om något är på tok, och eventuellt med berörda myndigheter. På samma sätt är det bra om föräldrarna informerar läraren då det finns anledning. Det behövs inget färdigt formulär som ska fyllas i en gång om halvåret för den sakens skull.

Är den egna intuitionen ett tillräckligt stöd för läraren att luta mot?
– Visst är det bra att man försöker utveckla olika hjälpmedel, och vi motsätter oss inte att man använder det här redskapet då det är lämpligt. Men man måste vara på det klara med vad det innebär när man introducerar det, säger Lahtinen.

Varför behövs ett sådant här verktyg?
– Problemet nu är att lärarna kontaktar föräldrarna först när det redan går dåligt för barnet. Med hjälp av verktyget kan man stödja barnet i ett tidigare skede och undvika många problem, säger Solantaus.
oenigt. Institutet för hälsa och välfärd, THL, har utvecklat ett verktyg för dem som konfronteras med barns och familjers problem. Inom lärarfacket anser man att verktyget går ett steg för långt och att man inte kan befatta sig med frågor som riskerar gå utanför det egentliga skolarbetet. 

Siffran baserar sig på Kommunförbundets uträkningar.

Till exempel i en trebarnsfamilj skulle summan uppgå till över 241 000 euro. För två barn skulle skolgången kosta kring 18 000 euro per år.

Regeringen har bestämt att allt fler pensionärer ska bo kvar hemma i framtiden. Ifall en pensionär behöver kring 20 timmar hemhjälp per månad, uppgår kostnaderna till drygt 20 000 euro.

Sunnuntaisuomalainen utredde kostnaderna för diverse välfärdstjänster ifall den enskilda individen var tvungen att själv betala för dem. 

Sunnuntaisuomalainen är en helgbilaga för Väli-Suomen Mediats tidningar. 

Helsingfors universitets studentkår (HUS) har lämnat in en vräkningsansökan mot Akademiska Sångföreningen, Akademiska Damkören Lyran, Ylioppilaskunnan Laulajat och Ylioppilaskunnan Soittajat. Företaget Royal Ravintolat tar över verksamheten i Gamla Studenthuset från och med den andra januari och körerna har inte kunnat komma överens med HUS och Royal Ravintolat om fortsatta övningsturer i huset.

I går beslöt alla körer förutom Damkören Lyran att de ska bestrida vräkningen. Även Lyran ser vräkningen som oberättigad, men har beslutat att inte ta saken vidare till rätten.

– Vi hänvisar till en nästan oavbruten tradition i 143 år och till att Akademiska sångföreningen 1871 samlade in 15 procent av finansieringen till huset, säger Ilkka Penttilä, ordförande för Ylioppilaskunnan Laulajat.

Vilka resurser har ni för en rättsprocess?

– Än så länge vet vi inte mycket mer än att en vräkningsansökan har lämnats in. En rättsprocess kräver förstås juridisk hjälp och vi har börjat utreda vad processen skulle innebära, säger Penttilä.

Penttilä betonar att man fortfarande hoppas på att förhandlingar ska leda till en kompromisslösning. Körerna har fört samtal med studentkårens ordförande i går och förhandlingarna fortsätter nästa vecka.

– Vi hoppas på en win-win-lösning, där körerna skulle få stanna kvar, men studentkåren och Royal Ravintolat skulle tjäna mer än i dag.

Svenska Yle var först med nyheten.

Tiden är nu mogen för en omvärdering. Vi behöver på många områden en revitalisering av det nordiska och detta gäller också universitet och högskolor.
Som ett exempel kan nämnas den internationella utvärdering av Finlands akademi som publicerades för några månader sedan. Utvärderingspanelen förväntar sig att Akademin skall utveckla en ny strategi för internationalisering och man betonar att strategin uttryckligen bör beakta den nordiska nivån.

Skälen till att man tidigare tonat ner det nordiska står att finna i vanliga påståenden av följande typ: om man vill hålla hög kvalitet, bör man samarbeta internationellt, inte nordiskt. De nordiska universiteten är ju ändå bara medelmåttiga kopior av de verkliga toppuniversiteten. Till och med i vårt land hör man stund­om frågan varför vi med världens bästa skola (trodde vi) har så medelmåttiga universitet.

Alla dessa påståenden är missvisande och bygger på en svag kännedom om de faktiska förhållandena.

Det är redan i sig en felbedömning att konstruera ett motsatsförhållande mellan nordisk och internationell samverkan. I själva verket kan nordiskt samarbete på ett effektivt sätt stöda nordiska forskares internationella karriär och synlighet. Vid Helsingfors universitet gjordes för några år sedan en utredning under den talande rubriken ”Med Norden mot toppen” som klart visade att flera av universitetets främsta forskare nått sin ställning i världstoppen bland annat genom att utnyttja de nordiska nätverken.
Nordiskt samarbete kan utgöra ett effektivt sätt att nå större internationell synlighet och attrahera internationell finansiering. På samma sätt som amerikanska och brittiska universitet tillsammans drar nytta av att deras länder har en stark universitetsprofil kan också de nordiska ländernas universitet tillsammans styrka sin ställning i den internationella konkurrensen.

På vissa områden har vi också unika fördelar som ger oss en stark position på den internationella forskningsfronten. Samhällsvetenskaperna och den medicinska forskningen kan till exempel i alla våra länder bygga på tillgången till registerdata, som i många frågor är världens bästa.

Vår globala uppkoppling står heller inte i något motsatsförhållande till de nordiska behoven. Tvärtom medger den elektroniska kommunikationen möjligheter till gemensam utveckling av undervisningen och en mer effektiv arbetsfördelning i Norden. Gemensamt producerade nätbaserade kurser för en internationell publik till exempel i Nordenstudier kan utgöra en god marknadsföring både av våra universitet och av våra samhällen.
Det nordiska samarbetet kan hämta sin styrka från det faktum att vi i vår region har en osedvanligt stark koncentration av internationella toppuniversitet. Detta kan åskådliggöras med en blick på någon av de allmänt använda rankningslistorna, vilka trots befogad kritik ger en viss bild av styrkan hos de listade universiteten.

Den mest använda forskningsrelaterade rankningslistan är den så kallade Shanghai-rankningen. Bland de hundra främsta universiteten (bland världens 17 000 universitet!) på denna lista finns sju nordiska universitet: Köpenhamns universitet (42), Karolinska institutet (44), Oslo universitet (69), Uppsala universitet (73), Helsingfors universitet (76), Århus universitet (81) och Stockholms universitet (82). De enda länder i världen som har fler än dessa bland de hundra bästa är USA och Storbritannien.
I Norden finns fler toppuniversitet än i Tyskland eller Frankrike!

Relaterar man antalet toppuniversitet till befolkningsmängden framstår Norden till och med som världens starkaste universitetsregion. Skulle Kalmarunionen ännu existera skulle Norden ses som ett av världens ledande forskningsländer. Genom ett ännu mer fördjupat samarbete mellan de nordiska universiteten bör man även utan en Kalma­runion dra nytta av det faktum att regionen utgör en tyngdpunkt i världens universitetsväsende. Detta har man inte gjort och framhållit i tillräcklig mån hittills.
Den nordiska universitetsmodellen är dessutom såtillvida unik att man på ett fungerande sätt lyckats kombinera kravet på toppforskning med utbildningsmässig jämlikhet. Kvaliteten på examina från nordiska universitet varierar långt mindre än vad som är fallet i den anglosaxiska universitetsvärlden. Hos oss är exempelvis variationerna mellan utexaminerade från olika universitet vad avser sysselsättningsgrad och karriärmöjligheter inte dramatiska.

På många håll har man fått upp ögonen för de möjligheter den starka nordiska universitetsregionen erbjuder. I våras sammanträdde vid Helsingfors universitet över 50 nordiska universitetsrektorer för att i god anda diskutera vår gemensamma framtid. Diskussionen om nordiska infrastrukturer och andra samarbetsmöjligheter är livlig också på andra fora.

Visionen är att om tio år ha en nära samarbetande region med ett internationellt starkt nordiskt bränd, som lockar ett växande antal toppakademiker till vår del av världen och som utgör ett effektivt språngbräde för framgång på den internationella arenan. Man kan också förutse en framväxt av strukturella ny­skapningar, såsom gränsöverskridande fusioner, allianser och infrastrukturkonsortier.

Detta kan göras och viljan finns. Det gäller bara att våga satsa tillräckligt.

Skribenten är kansler vid Helsingfors universitet.

Omkring 200 elever i lågstadiet Minervaskolan på Apollogatan flyttar till Kajsaniemiparken och skolarbetet sker sedan i tillfälliga baracker i tre fyra terminer.

Meningen är att renoveringen av skolhuset kommer i gång våren 2016. Eftersom det handlar om ett omfattande projekt där man förnyar allt från ventilation och elsystem till belysning samt avlopps- och vattenledningar återvänder skolan till Främre Tölö tidigast i november 2017. Man ska också förnya det otidsenliga skolköket och åtgärda fuktskadade strukturer i huset.

Minervaskolans renovering sammanhänger med omställningarna inom det svenska skolväsendet. Musikklasserna i Minerva ska flytta till Åshöjdens grundskola och de utrymmen som frigörs och renoveras ger rum åt två nya daghemsgrupper. Stadsmuseet kritiserar planerna på att rubba skolhusets ursprungliga väsen genom att inrätta fler daghemsplatser i huset.

Minervaskolan som uppfördes 1929 enligt ritningar av arkitekten Eva Kuhlefelt-Ekelund representerar den klassiska stilen och räknas till de mest värdefulla skolbyggnaderna i Helsingfors. Skolhuset är trots det inte kulturmärkt, men i planeringen av renoveringen utgår man från att byggnadens unika formspråk behandlas med respekt. Möjligheten att reparera den ursprungliga ventilationen som baserar sig på tryckluft utreddes men skrinlades främst på grund av höga kostnader. I stället installerar man maskinell ventilering.

Kostnaderna för det grundliga renoveringsarbetet stiger till 11,6 miljoner euro.

För skolan betyder det att hyran stiger från nuvarande 48 000 euro i månaden till 71 000 euro. På årlig nivå stiger hyran från 576 000 till 854 000 euro.

Fem team kom till final. Förutom Sibboskolan är team från skolor i Kotka, Korsholm, Björneborg och Åbo med.
Tävlingen om landets bästa skolmat ordnas för andra gången och juryn är nu klar med sitt arbete. Eleverna i klass 4 C vid lågstadieskolan Tapanilan ala-aste i Helsingfors har provsmakat och bedömt alla måltidshelheter som anmälts till tävlingen.
Ny receptik för skolluncher
En av de viktigaste målsättningarna för tävlingen är att hitta nya recept och tillföra glädje i planeringen av skolans matsedel. När recepten senare ges ut till landets alla skolkök kommer landets samtliga skolelever att få tillfälle att bedöma finalisternas recept.
– Tävlingen ligger nu på en mycket högre nivå än för två år sedan. Recepten var genomtänkta och omsorgsfullt planerade. Olika smaker har kombinerats på ett mera nyskapande sätt. Etniska rätter började också göra sig påminda, analyserar köksmästare Mia Kettunen från arrangören Campbell Soup Finland.
Juryn som består av skolelever är omutlig men många berömmande ord hördes redan vid den första avsmakningen.
– Särskilt fiskfärserna blev populära, flera sådana hade anmälts till tävlingen. Också många soppor och självbakade bröd fick beröm. Bland rätterna fanns även ett antal nyheter som aldrig tidigare förekommit i skolmatssammanhang. Mest skiljde sig åsikterna åt i fråga om de vegetariska rätterna.
Av de fem finalistlagen deltar fyra för första gången i finalen. Endast Kotkaborna har varit med tidigare.
Den avgörande kampen hålls på Mässcentret i Helsingfors.

Sverige fick urusla resultat i den senaste Pisa-undersökningen som presenterades förra månaden. Nu tar den borgerliga regeringen till krafttag för att bättra på resultaten.

Vid en presskonferens på onsdagen där alla fyra regeringspartier var på plats presenterades flera förslag på hur den svenska skolan ska bli bättre.

I framtiden ska de svenska barnen börja skolan som sexåringar, i stället för vid sju års ålder som i dag. Den förskola som redan finns blir enligt regeringens förslag en del av den obligatoriska grundskolan. Lek ska ersättas av inlärning redan under det första året.

Skolplikten förlängs således med ett år och blir tioårig, om regeringen får som den vill. De som inte klarar kraven till gymnasiet efter tio år ska få ytterligare ett år på sig att läsa upp betygen.

– I dag är det tolv procent av eleverna i årskurs nio som inte klarar behörighetskraven till gymnasiet. Det är tolvtusen för många, sade Centerpartiets ledare Annie Lööf.

Enligt regeringens förslag ska det också bli obligatoriskt med en sommarskola för dem som behöver mer undervisning.

Skolminister Jan Björklund (Folkpartiet) sade att man siktar på att reformerna ska vara genomförda i slutet av nästa mandatperiod eller i början av följande Enligt honom gäller det att anpassa den svenska skolan till situationen internationellt. Björklund påpekar att de flesta länder har tidigare skolstart och längre skolplikt än Sverige.

Hur mycket reformerna kommer att kosta kunde Björklund inte säga exakt, men han sade att det handlar om miljarder kronor. Nu närmast tillsätts en grundskoleutredning som ska ta fram reformförslagen.

Enligt Jan Björklund är reformerna ett sätt att tackla de usla resultaten i Pisa-undersökningen, men han påpekade också att det behövs ytterligare åtgärder.

– Jag tror att det finns en stor förståelse för att Sverige måste lyfta skolresultaten, sade han.

Debatten om standarden på den svenska skolan har gått het en längre tid och den senaste Pisa-undersökningen gav ytterligare bränsle till debatten.

Skolan väntas också bli en av de största valfrågorna i riksdagsvalet i september.

Så gott som alla sexåringar finns i dag i skolan, i sexårsverksamhet som ibland kallas nollan. Det kan också bli obligatoriskt med ett elfte år för dem som inte blivit behöriga till något gymnasieprogram efter tio år.
Problemen i den svenska skolan har debatterats flitigt sedan under den senaste tiden. I förra årets PISA-undersökning hamnade Sverige i flera ämnen under snittet bland OECD-länderna. 

Sverige fick urusla resultat i den senaste Pisaundersökningen som presenterades förra månaden. Nu tar den borgerliga regeringen fram ett antal konkreta förslag till reformer för att bättra på skolresultaten. Alliansregeringen föreslår att eleverna ska börja skolan redan som sexåringar, i stället för vid sju års ålder som nu. I praktiken ska det gå till så att den förskola som finns i dag blir en del av den obligatoriska grundskolan. Tanken är att lek ska ersättas av inlärning redan under det första skolåret.

Skolplikten förlängs således med ett år och blir tioårig, om regeringen får som den vill. De som inte klarar kraven till gymnasiet efter tio år ska få ytterligare ett år på sig att läsa upp betygen.

– I dag är det tolv procent av eleverna i årskurs nio som inte klarar behörighetskraven till gymnasiet. Det är tolvtusen för många, sade Centerpartiets ledare Annie Lööf vid regeringens presskonferens i Engelbrektsskolan i Stockholm i går.

Enligt förslaget ska skolan också bli skyldig att ordna sommarskola för de elever som behöver mer undervisning.

Enligt skolminister Jan Björklund (Folkpartiet) är reformerna ett av flera sätt att tackla de usla resultaten i Pisaundersökningen.

– Jag tror att det finns en stor förståelse för att Sverige måste lyfta skolresultaten, säger han.

Debatten om den svenska skolan har gått het en längre tid och de senaste Pisaresultaten gav debatten ytterligare bränsle.

Skolan väntas bli en av de största valfrågorna i riksdagsvalet i september och regeringens förslag ska också ses som ett inlägg i den kommande valkampen.

Jan Björklund påpekar att Sverige har kortare skolplikt än de flesta andra länder.

– Sverige är det land som börjar skolan sist av alla tillsammans med ytterligare någon och vi har kortare skolplikt än de flesta andra industriländer.

Till dem som har nioårig läroplikt hör Finland och hos oss börjar barnen vanligtvis i skolan det år de fyller sju.

Hur mycket reformerna kostar kan Björklund inte säga exakt, men menar att det handlar om miljarder kronor. Ett första steg är att tillsätta en grundskoleutredning som ska vara klar sommaren 2015. Siktet är inställt på att reformerna ska vara genomförda i slutet av nästa mandatperiod eller i början av följande.

Förslaget får ris

Regeringens förslag får kritik från flera håll. Att oppositionen tycker att det är ett slag i luften och kräver mer resurser på skolan snabbare än vad regeringen lovar är bara att vänta, men kritik kommer också från experthåll. Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola, säger till Hbl att det inte finns några särskilda bevis för en tidig skolstart skulle gynna barns lärande eller deras utveckling. Det kan till och med vara tvärtom, beroende på hur verksamheten utformas.

– En engelsk undersökning pekar på att formell undervisning för de minsta barnen till och med skulle kunna missgynna lärandet, säger Sven Persson, som forskar just kring yngre barns lärande och utbildning.

Han skulle hellre se att man satsar mer resurser på den befintliga förskolan.

– Alternativet, att börja grundskolan tidigare, är sämre skulle jag vilja säga.

Från det att tåget skramlar upp genom växlarna i Bölebacken i Helsingfors talar sällskapet sitt eget språk. Ända till moarna i Österbotten och förmodligen vidare ända upp till Lappland skrattar de, grälar, för långa allvarliga samtal, somnar och mumlar i sömnen – på samiska.

Det är sällan vi hör samiskan så vardagligt. Vi har sett Ođđasat på tv och samer i grannblå folkdräkt med fyrvädershatt tala språket. Men vi är ovana med det tredje av våra officiella språk så här när vi möter sällskapet i vagnskorridoren, "civilklädda" i rutiga skjortor, fleece och jeans.

Samma relation har många i Finland också till oss finlandssvenskar. För många är vi en folkgrupp i en livsmiljö som många vet bara lite om i praktiken. Många har aldrig ens kommit att besöka en genuin svenskbygd.

Omvänt har inte heller de som vill försvara och politisera vårt modersmål alltid heller en realistisk bild av hur avlägset det svenska i Finland kan vara. När det enspråkigt finska Finland betraktar oss och vårt leverne neutralt och med nyfikenhet, talar vi igen hellre om den smygande nationalismen och de arga rösterna.

I februari inleds en ny riksdagssäsong. Med den kommer flera medborgarinitiativ till behandling, bland dem initiativet att slopa den obligatoriska svenskan.

Fast världen i övrigt har blivit internationell, tycker en ganska bred opinion finländare att svenskan har blivit allt mindre angelägen; många inte av illvilja, utan som ett konstaterande.

På andra orter och i andra skolor har svenskan igen tagit skruv – kanske tack vare någon entusiastisk lärare, eller tack vare en kommun som har en positiv attityd till språkstudier överlag. Det finska Finland är inte enhetligt ifråga om detta.

Svenska folkpartiet har flaggat med att vårens batalj om skolsvenskan är en grundlagsfråga. Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) vet självfallet att en läroplan inte är en grundlag, men anser att om de allmänna kunskaperna i svenska blir sämre, så förändrar det en del medborgares möjlighet att leva sin vardag på svenska.

Inför vårens riksdagsdebatt borde vi från svenskt håll trots det inte ladda så orimligt många patroner i borrhålet skolsvenskan.

För det första är det de finskspråkigas egen sak att besluta vad de vill att deras barn ska läsa i sina skolor.

För det andra visar årtiondens erfarenhet att om än 200 000 grundskolelever just nu pluggar svenska, så ger det inte oss en heltäckande svensk service. Det är bara så. Den obligatoriska skolsvenskan är inte särskilt produktiv. Det behövs andra grepp.

Minoritetsforskaren Pasi Saukkonen säger att vi framför allt borde fokusera på svenskundervisningen i de regioner där svenskan verkligen behövs också ute i det omgivande samhället.

Saukkonen har rätt. Det vore betydligt effektivare att satsa där det verkliga behovet finns – och då inte bara i skolan, utan också som god språkträning bland vuxna; tjänstemän och folk i serviceyrken.

En del oroar sig för att svenskans status skrotas om inte alla åläggs att läsa språket. Så illa kan det inte vara. Vi har ju också en stor respekt för samiskans särart och status även om vi inte ens kan säga hej på samiska till samer när vi åker tåg. 

BORGÅ. Alla har rätt till en trygg studiemiljö. Det är utgångspunkten i skolfredspaketet för grundskolor, gymnasier, yrkesutbildning och vuxenutbildning – en samling lagändringar – som trädde i kraft vid årsskiftet.
– Jag ser det som en positiv sak. Det här markerar tydligt att man ger skolan mera möjligheter att upprätthålla ordningen. Och man har lyssnat på föräldrar, skolor och lärarföreningar. Initiativet till förändringarna har kommit från fältet. Föräldrarna har krävt att skolan ska ha mera makt att hålla ordning och eleverna är med på det, säger Rikard Lindström, svensk utbildningsdirektör i Borgå.
I praktiken tror han ändå inte att det sker så värst stora förändringar i skolorna. Åtminstone inte i Borgå.
De nya lagarna utgår från att skolornas metoder ska vara mera pedagogiska och förebyggande. Fostrande samtal är den metod man i första hand ska ta till för att ingripa i och förebygga störande och olämpligt uppförande. Och elevernas delaktighet i skolvardagen ska ökas bland annat genom att införa elevkårer även i grundskolan.
Bättre kvarsittningar
Dessa bitar är redan verklighet i Borgå. Elevkårer har grundats i stadens alla grundskolor och fostrande samtal förs för fjärde året åtminstone i Lyceiparkens skola och Strömborgska skolan.
– Kvarsittningarna motsvarade inte vad man ville med dem. Eleverna började sporta med att sitta på kvarsittningar där man inte behövde göra något. Men de fostrande samtalen upplevs som ett hårdare straff eftersom man tvingas sitta och prata och ta ansvar för sina handlingar på ett annat sätt än tidigare, och också ringa hem till föräldrarna, säger Rikard Lindström.
Fostrande samtal förs också i lågstadierna, även om de inte benämns så, då lärarna pratar med eleverna och håller kontakt med deras föräldrar.
– Enligt skolhälsoenkäten upplever eleverna och föräldrarna att skolan hör mera på dem än tidigare. Men fortfarande finns det flera som upplever det motsatta, så där finns det ännu att göra. Vi verkar ändå gå mot det bättre, och till exempel det att det finns elevkårer i alla skolor visar att skolorna tar det här på allvar, säger Lindström.
Skolfredspaketet lyfter fram kvarsittningarna som ett verkligt straff. Eleverna kan åläggas att utföra skriftliga och muntliga uppgifter eller övningar. Exakt vad straffet kan innehålla säger lagen inte, men Rikard Lindström utgår från att eleverna ska ta ansvar för sina handlingar – vilket innebär att de exempelvis kunde få till uppgift att rengöra en vägg som de klottrat ned.
Hur ska lagen tolkas?
Utbildningsstyrelsen har än så länge inte gett sin tolkning av paragraferna i skolfredspaketet, men så fort de kommer börjar arbetet med att skriva in bland annat kvarsittningspraxisen i skolornas läroplaner och ordningsregler. Lindström hoppas att läroplanerna i Borgå kan skrivas om redan under våren även om kommunerna fått frist med det ända fram till augusti 2016.
Eftersom en lag kan, även hur välskriven den är, ge utrymme för olika tolkningar kommer Lindström att ta upp skolfredspaketet på rektorsmötet nästa vecka. Det gäller för alla att veta vad lagen innebär och föra budet vidare till skolorna.
Lärarfacket OAJ har krävt att lärarna och rektorerna omedelbart får utbildning i hur den nya lagen ska läsas. Facket har själv gjort upp egna tillämpningsdirektiv för sina medlemmar.
Ännu inga frågor
Rikard Lindström räknar med att det kan finnas en viss osäkerhet bland skolpersonalen om vad man får och inte får göra. Men än så länge har konkreta frågor inte dykt upp på hans bord.
Rätten att granska skolväskor och skåp och konfiskera föremål kan väcka en del frågor, men Lindström räknar med att lärarna även i fortsättningen använder sig av sunt förnuft.
– Jag tror inte att någon lärare säger "Jess, nu har vi fått makt att ta elevens telefon". Lärarna är inte diktatorer och enväldiga. Det är viktigt att eleverna har rättsskydd och behandlas med respekt, säger han.
Lindström tror inte på någon granskningsboom, inte ens på en eller två fall per år i de svenska skolorna. Eventuella oklara fall klarnar till nästan hundra procent efter att läraren frågar om dem och eleven svarar.
Två granskare
En enskild lärare har rätt att under arbetsdagen frånta eleverna farliga och förbjudna föremål och ämnen som vapen, alkohol och tobak. Störande apparater får också plockas bort; här gäller det för eleverna att stänga av mobiltelefonerna om de inte behövs för undervisningen.
Rektor och lärare får – om det finns uppenbar anledning till misstanken – granska de saker elever har med sig till skolan och då även utföra en ytlig granskning av elevens kläder för att omhänderta ett förbjudet och farligt föremål. Eleven ska före det få veta orsaken till granskningen.
Granskarna måste vara två vuxna och då får eleven själv välja ut den ena bland dem som finns på plats av skolpersonalen. Därtill måste den som utför själva granskningen vara av samma kön som eleven. Undantag kan bara göras om det är bråttom och absolut nödvändigt med tanke på säkerheten.

Richard Floman

Skönt med klara direktiv
I Vårberga skola välkomnas den nya skollagen varmt.
– Ibland hamnar man i situationer där man är osäker på vad man får göra, och det är skönt att nu ha klara och tydliga direktiv, säger Tove Heinonen som är klasslärare för den sammansatta klassen 5-6.
Skolan har inte haft större problem med olämpligt beteende eller störande föremål, men man är nöjd med att eleverna nu kan utdelas arbetsuppgifter under kvarsittningar.
– Det är vettigt att vi nu kan låta eleven utföra ett arbete under kvarsittning. Lärare och elev behöver inte sitta stilla och stirra in i en vägg. Jag tycker också att det är bra att det nu står i lagen att fostrande samtal kan användas i fråga om olämpligt beteende. Ofta handlar det ju om att man behöver få prata med någon.
– Jag tror att det är viktigt att man kommer fram till resultat via diskussion. Skolan ska ha ett gott samarbete med hemmet, och med eleverna.
Den nya lagen tar också upp delaktighet.
– Lagen handlar inte bara om att vi ska veta vilka rättigheter vi har som lärare. Vi ska lyssna på elevernas önskemål, och låta dem komma med förslag, helt enkelt i det vardagliga livet. Vi ska ha våra elevråd och eleverna ska få vara med och bestämma. Och nu finns det lag på att alla ska få vara med och delta i elevkårsverksamheten, påpekar Heinonen.
Linus Ollas, Emmi Ollas och Jonas Isaksson är femteklassare i Vårberga skola. De har alla egna mobiltelefoner, men de får inte använda dem under skoldagen.
– Förutom om läraren säger att vi får använda telefonerna som informationskälla till uppgifter, säger Linus Ollas.
Skolan har inte haft problem med mobiltelefonerna.
– När eleverna nu får ha telefonerna framme ibland, är det inte längre lika roligt att sitta och pilla på dem i smyg, konstaterar Heinonen.
Arbetsron är ibland stökig, och Emmi Ollas tycker att det blir svårt att koncentrera sig.
– Men det har blivit lugnare, påpekar Jonas Isaksson.

Emil Widlund (praoelev från Lyceiparkens skola)

Två plock ur lagen om ändring av grundläggande utbildning

35 a § Fostrande samtal: En elev som stör undervisningen eller på något annat sätt bryter mot ordningen i skolan, gör sig skyldig till fusk eller behandlar andra elever eller skolans personal respektlöst eller på ett sätt som kränker deras människovärde kan som första åtgärd åläggas att delta i ett fostrande samtal i högst två timmar.

36 f § Allmänna principer för omhändertagande och granskning: Åtgärderna får inte ingripa i elevens personliga integritet i större omfattning än vad som är nödvändigt för att trygga studieron och säkerheten. Vid omhändertagande av föremål och ämnen och vid granskning av en elev ska den diskretion som omständigheterna kräver iakttas.
 

Gräver chefen i din väska? Det frågar sig Finlands Svenska Skolungdomsförbund (FSS) som ställer sig kritiskt till det nya skolfredspaketet. Förbundet anser att lärarens ökade befogenheter kan leda till att elevens rättskydd kränks.

Läraren har rätt att gå igenom elevens saker då det finns en motiverad och tydlig orsak samt har rätt att konfiskera störande föremål.
– Lärarens uppgift är att undervisa och fostra, inte att verka som polis och social myndighet, säger förbundsordförande Karolina Lång i ett pressmeddelande.

FSS ser det också som problematiskt att läraren kan konfiskera mobiltelefoner.
– På hur många arbetsplatser i dag skulle arbetsgivaren samla in mobiltelefonerna i början av ett möte, frågar sig Lång.

Pedagoger vid Helsingfors universitet har tagit fram ett så kallat idépapper för hur HU kunde inleda en tvåspråkig klasslärarutbildning. Enligt pappret, som Hbl läst, är syftet att anpassa lärarutbildningen till de svenska skolornas behov i huvudstadsregionen där andelen behöriga lärare är lägst.

Åbo Akademi vill fortsättningsvis ha hand om den svenska klasslärarutbildningen. ÅA överväger att återuppta den utlokaliserade utbildningen i södra Finland om staten beviljar tilläggsanslag för det.

En pedagog vid HU säger till Hbl att en utlokaliserad utbildning inte räcker till för att rusta lärare för att undervisa barn i genuint tvåspråkiga miljöer. HU:s ledning öppnar för samarbete med ÅA.

Frågan är knepig för SFP. Mikaela Nylander uppmanar de två universiteten att samarbeta. Ulla-Maj Wideroos säger att det vore bekymmersamt med en tvåspråkig lärarutbildning eftersom den skulle konkurrera med studerandeunderlaget för klasslärarutbildningen i Vasa.

Läs mer i fredagens Hbl.

Industrierna på Sköldvikområdet vill samarbeta med Inveon för att kunna försäkra sig om att få yrkeskunnig arbetskraft. Samtidigt har Inveon bestämt att skolan inte tar in nya studerande till linjerna för verkstadsmekaniker och elmontörer i höst.
Det är just verkstadsmekaniker och elmontörer som Sköldvik-industrierna behöver.
Intresset för Inveons verkstadsmekanikerlinje har de senaste åren varit rätt så klent. Linjen har möjlighet att ta in maximalt arton studerande, men optimal är undervisningen om man har fjorton studerande per årskurs.
Ännu våren 2013 utexaminerades arton verkstadsmekaniker från Inveon. I dag finns det bara åtta studerande på tredje årskursen, som får sin examen våren 2014. På andra årskursen finns tio och på första årskursen nio studerande.
– Intresset och behovet av utbildning inom maskin och metall har alltid gått i vågor, säger Peter Tallberg, som är resultatenhetschef för Inveon Teknik. De har alltid följt konjunkturerna, och vi har ju en lågkonjunktur just nu.
– Situationen är helt ny när Sköldvikindustrierna plötsligt meddelar att de behöver mycket nytt folk. Det har vi inte varit medvetna om.
Ny verkstad
Stefan Karlsson vid Bilfinger Industrial Services blev i sin tur förvånad när han hörde om Inveons beslut om att inte ta in nya studerande till metall- och ellinjerna hösten 2014.
– Vi ska bygga en ny verkstad här i Kullo som kommer att stå klar vid midsommar och vi räknar med att nyanställa ett hundratal mekaniker och elmontörer under den närmaste framtiden.
– 2015 blir det ett stort driftstopp på Sköldvikområdet och vi kommer att trappa upp vår personalstyrka mot stoppet. Vi blev chockade när vi hörde om Inveons planer.
Tillsammans med Neste, Borealis och Bilfingers konkurrent, Caverion Industria, vill man nu skapa ett helt nytt samarbete med Inveon.
– Vi börjar med Inveon och om resultatet blir bra kan vi kanske ta med också Amisto senare, säger Karlsson.
– Det som Bilfinger kan erbjuda Inveon i ett första skede är praktikplatser och en del sommararbetsplatser.
Svetsa och svarva
För Felix Forsman, som går sitt andra år på verkstadsmekanikerlinjen i Inveon, var metallutbildningen inte drömyrket nummer ett när han slutade grundskolan.
– Egentligen var det Ålands sjömansskola och maskinistutbildningen som lockade mest. Men när jag inte kom in där satsade jag på metallinjen här i Inveon i stället. Jag tänkte att det kan vara en bra grund att stå på när jag söker mig vidare.
– Nu tycker jag att det här är en intressant bransch. Jag tycker om att svetsa och svarva, det är bland det bästa. Jag hoppas jag hittar en arbetsplats inom branschen innan jag ska in i armén. Sedan får vi se hur det blir när jag kommer ut därifrån.
Benjamin Eklund går tredje och sista året vid Inveon och funderar också han på att studera vidare.
– I Vasa har jag tänkt, för att bli ingenjör.
– Det är svårt att säga varför den här branschen inte lockar studerande. Det kan hända att man tror att det är mycket tungt, och det är det ibland när man måste flytta på stora metallstycken. Men jag tror på branschen, den är en framtidsbransch.
Specialområden
Stefan Karlsson kan inte lova guld och gröna skogar för den som vill satsa på metallbranschen.
– Nej, visst är det tungt och smutsigt och utomhusarbete för det mesta. Vi sysslar mest med specialområden som tryckfasta rör, syrefast metall och ädelmetall som ofta kräver tilläggsutbildning, som vi kan erbjuda, till exempel tillsammans med Edupoli.
– För den som kommer direkt från skolbänken kan vi erbjuda en snittlön på mellan 12 och 15 euro i timmen, plus ackord och tillägg. Vi vill gärna anställa lokal personal och tvåspråkighet står också högt i kurs.
Om Sköldvikindustrierna inte lyckas med att locka lokal personal är följande steg att rikta blickarna utanför gränserna.
Peter Tallberg vid Inveon tycker att det är viktigt att man nu höjer profilen för metallbranschen.
– Därför är det bra att industrin nu också går ut och säger att vi behövs. Jag hoppas att vi har många förhoppningsfulla i kö när vi tar in nya studerande hösten 2015.
Processarbetare
Kari Kolsi är direktör för Neste Oils anläggningar i Sköldvik.
– Det har blivit allt mer krävande att hitta ny yrkeskunnig personal. Speciellt tänker jag på våra lokala samarbetspartners, underleverantörerna, som sköter våra reparationer och underhållsarbeten.
– Vi satsar kring 100 miljoner euro varje år på att hålla vår utrustning och våra byggnader i skick, därtill kommer ännu alla våra nyinvesteringar.
En stor del av pengarna används under de stora driftstoppen och då tas arbetskraft och experter ofta in från andra länder.
– Men vid regelbundna mindre reparationer lönar det sig inte att skaffa utländsk arbetskraft, säger Kolsi. Då är det bra om det finns lokal, utbildad personal att ta till.
Ett av de största problemen vid Neste i Sköldvik är bristen på yrkeskunniga processarbetare. Amisto utbildar processarbetare i Borgå, men inte tillräckligt.
– Det är ju inte bara Neste utan också flera andra industrier här på området som behöver arbetskraft som är utbildade för processindustrin, säger Kolsi. Därför får vi ofta söka ny personal med ljus och lykta i hela södra Finland.
Någon processutbildning har Inveon inte men enligt rektor Solveig Mickels finns det möjligheter att ta in lokala examensdelar som är till nytta för dem som vill arbeta inom processindustrin. 

Kursutbudet hård nöt

– Vi hade en miss när vi inte diskuterade behovet av arbetskraft med arbetsgivarna innan vi tog beslutet om vilka linjer som inte tar in nybörjare hösten 2014.
Det säger Inveons rektor Solveig Mickels.
Samtidigt konstaterar hon att de officiella siffrorna inte har visat på någon brist på metallarbetare.
– Vi har naturligtvis tagit del av arbetskraftsmyndigheterna material och där får man veta att det närmast finns alltför många metallutbildade i trakten.
Årskullarna av svenska elever som går ut grundskolan minskar stadigt och därför har Inveon varit tvungen att minska på nybörjarplatserna.
Hösten 2014 tar man inte in nya studerande till metall-, el- och grafisk utbildning.
– Jag kan inte säga att vi hade gjort annorlunda om vi när besluten togs hade haft den information vi har i dag, säger Mickels. Det här är komplicerade, och ledsamma, processer och svåra att spekulera om.
– Metall har inte varit attraktiv för de studerande under flera år nu. Till ellinjen får vi alltid sökande. Nu kommer vi att ta in nya sökande till ICT-montörutbildning i höst. De här studerandena kan efter avlagd examen ta ett tilläggsår vid skolan och på det året ta en examen till, som elmontörer.
Hösten 2015 tar Inveon in nybörjare både till verkstadsmekaniker- och el-linjerna igen.
Däremot verkar det ganska klart att det blir nybörjarstopp på några andra linjer hösten 2015. Det finns inte ännu några beslut om vilka linjer det gäller. 

– Vi har tre utbildningsplatser för ekonomer i Svenskfinland, men bara en för klasslärare. Det är skevt, tycker Maria Björnberg-Enckell som i över tio år engagerat sig i frågan om den finlandssvenska klasslärarutbildningen, både som politiker och förälder. 

– Man håller fast vid regionpolitiska uppnådda fördelar, men tänker inte på barnens bästa. 

Den nygamla debatten fick fart igen när ter forskare vid Helsingfors universitet kastade fram behovet av tvåspråkig klasslärarutbildning, för att matcha den tvåspråkiga verkligheten som är gällande speciellt i södra Finland. 

 – Problemet är inte att de lärare som i dag utbildas i Vasa inte skulle kunna finska i tillräcklig mån, problemet är att de inte prider sig ut i Svenskfinland tillräckligt, säger Björnberg-Enckell. 

I bakgrunden finns den skriande bristen på behöriga lärare i Helsingfors grundskolor.

– Man kan påtala Pisa-resultat och andra mer kortsiktiga argument, men i grunden handlar det om att i en tvåspråkig verklighet är det skolan som ger barnen det svenska språket. Om och när föräldrar börjar undvika finlandssvenska skolor på grund av behörighetsfrågan, då är hela Svenskfinlands framtid i gungning. 

Janne Strang intervjuade Maria Björnberg-Enckell i Studio HBL. Se videon ovan! 

Läs mer om den aktuella klasslärarfrågan: Lärarutbildning i Helsingfors irriterar ÅA 

– Utgångsläget var en delvis samlokaliserad skola där de båda högstadierna, Sipoonjoen koulu och Kungsvägens skola, skulle ha sina egna utrymmen och där det skulle finnas plats för dem att behålla sin egen skolverksamhetskultur, sin egen identitet.
– Samlokalisering är en trevlig tanke, det tycker jag genuint. Men nu håller vi på att skapa en enda stor enhet med 740 till 1 000 högstadieelever. Pedagogiskt sett, eller med tanke på de ungas välmående, finns det inget att vinna på att bygga en så stor, tättpackad skolbyggnad för ungdomar i den här åldern, oberoende av språkgrupp.
Rektor för Kungsvägens skola Annu Helling vill väcka debatt och hoppas på time out för det byggprojekt som går under namnet Nickby hjärta.
– När man ska bygga nytt borde man utgå från behovet, i det här fallet från de två skolornas behov. I stället bygger man nu en skolbyggnad som högst får kosta 16,3 miljoner euro i det första skedet.
Brådska
Helling anser att projektet har körts fram med enorm brådska, vilket är förståeligt när man ser på den finska högstadieskolans situation. En stor del av den ursprungliga skolbyggnaden är stängd på grund av problem med inneluften och eleverna bor i baracker eller är utlokaliserade i andra utrymmen.
– Det här är inte enbart en språkfråga, det är en stor oförankrad skolpolitisk fråga, säger Helling.
Hon har länge velat ha svar på en del frågor. Hon undrar om politikerna har tagit ställning till de principer som skolan nu planeras enligt.
– Är byggnadens storlek och samlokaliseringen förankrad i kommunens skolnätsplaner eller i planerna för ungdomarnas välbefinnande?
– Hur har ordet samlokalisering definierats?
– Är antalet undervisningsutrymmen tillräckligt?
Alltför trångt
Själv svarar Helling att utrymmet inte är tillräckligt. I varje fall inte för Kungsvägens skola som är den större av de två skolorna med 354 elever mot 298 i Sipoonjoen koulu.
I ritningarna har man planerat att vardera skolan får elva teoriklassrum i den nya skolan.
– I dag använder vi fjorton eller sexton teoriklassrum, säger Helling. För Kungsvägens skola är tretton absoluta minimum.
– I planerna finns, efter påminnelse, rum för specialgrupper, men några av dem är bara 30 kvadratmeter stora. Det är inget undervisningsutrymme för tio elever. Vi rektorer har hela tiden sagt att rummen måste vara minst 40 kvadratmeter.
Helling har utgående från utbildningsstyrelsens allmänna föreskrifter räknat ut sin skolas utrymmesbehov. Den här uträkningen borde ha gjorts, för båda skolorna del, innan man alls började planera den nya skolbyggnaden.
– Jag sitter med i den grupp som planerar för Nickby hjärta, men utan mandat. Under hela hösten har jag försökt få svar på mina frågor för att kunna stilla vår oro här i skolan, men utan resultat. Man bara säger att det är beslutsfattarna som slutligt tar ställning.
Stjärnmodell
Enligt de nuvarande ritningarna byggs skolan i stjärnmodell. En flygel består av Kungsvägens skolas teoriklassrum, en annan av Sipoonjoens kolus motsvarande rum, en tredje flygel innehåller alla, båda skolornas, ämnesklassrum. De rummen ligger på var sin sida om en mycket smal korridor.
Stjärnans mitt utgörs av en stor aula som är två, och på ett ställe tre, våningar hög.
– Våra elever har sett den stora aulan som ett problem, säger Helling.
– I aulan ska man äta och umgås, någon annan funktion i skolvardagen har den inte. Om Nickby hjärta hade planerats för en enhetsskola skulle jag vara urförtjust. Som det är nu med en skolbyggnad och två skolor med olika skolspråk passar det inte lika bra.
De två skolorna har inga egna större utrymmen förutom aulautrymmet, inga auditorier, ingenstans där man kan samla mer än en klass i taget.
– Det måste ske i aulautrymmet, som sannolikt används av andra samtidigt, säger Helling. Det vi saknar är en känsla av ett eget hem. Eleverna måste veta var deras egen skola finns.
– Jag vill bara att vi inte planerar för en skola som är sämre än det vi har i dag.
Bygg finska delen först
Fullmäktigeordförande Christel Liljeström känner till oron i Kungsvägens skola.
– Och jag håller helt med. Något måste göras. Det här måste diskuteras, vi kan inte bara fortsätta på den inslagna vägen.
– Till en del handlar problemen om att det har varit strul på bildningssidan, med tjänstemän som har slutat och övergått till andra uppgifter. Bildningsdirektören borde i det skedet ha tagit ett aktivare grepp.
Liljeström frågar också om det är klokt att planera det nya huset som om det skulle byggas för bara en skola.
– Det är som om man hade glömt bort att det handlar om två skilda skolor och dessutom en stor grupp språkbadselever som delas mellan det svenska och det finska högstadiet. Kostnadsjämförelser visar dessutom att det finns ett visst maxielevantal som det varken är pedagogiskt eller ekonomiskt förnuftigt att överskrida.
Liljeström vill nu dra i handbromsen.
– Jag lutar nu åt att vi får ta time out. Jag är helt villig att låta bygga den finska delen först. Det är ju Sipoonjoen koulu som har det akuta behovet, jag skäms varje gång jag ser barackerna där skolan nu är inhyst.
– Det betyder inte att vi ska slopa Nickby hjärta. Också Kungsvägens skola ska få nya utrymmen, efter en ordentlig planering. 

Marie Lehtonen har ett kall: att vara lågstadielärare. På grund av sitt kall har hon jobbat nitton år på ettårskontrakt. Någon fast anställning har hon aldrig haft.

– Jobb har det alltid funnits. Men det är klart att det har påverkat min ekonomi att inte vara behörig. En viss osäkerhet innebär det också, vi som inte är behöriga måste liksom alltid visa vad vi går för, säger Lehtonen.

Kompetent men obehörig, preciserar rektor Pia Silvander vid Kottby lågstadieskola i Helsingfors, där Lehtonen jobbar för tredje året. För det är inte så att Lehtonen skulle sakna utbildning. Hon är yrkeslärare i huslig ekonomi, med bland annat pedagogikstudier och 1 400 timmar auskultering i ryggen. Men på pedagogiska fakulteten i Vasa ger det här ingen fördel, och med tre barn i Helsingfors kunde Lehtonen inte börja om från början i Vasa. Då Åbo Akademi har ordnat utlokaliserade påbyggnadsutbildningar i Helsingfors har inträdeskraven stigit för varje gång och Lehtonen aldrig hunnit i kapp kraven.

– Då man till sist krävde magisterexamen gav jag upp. Men visst hade det påverkat mitt liv om det funnits lärarutbildning i södra Finland tidigare, säger Lehtonen.

Kontakter behövs

Och hon är inte den enda. I september berättade Hbl att ungefär var tredje lärare i Helsingfors är obehörig, och i går kom nyheten att Helsingfors universitet (HU) planerar en tvåspråkig klasslärarutbildning som skulle avhjälpa lärarbristen i södra Finland. Pia Silvander vet många som skulle hoppa på utbildningen.

– Då vi pratat om den här saken i kollegiet har det kommit fram att det nog är många som skulle nappa. Det handlar ofta om personer med familj – att åka upp till Österbotten för flera år är helt enkelt inte möjligt. Jag skulle verkligen unna mina väldigt kompetenta men obehöriga lärare att få behörighet och därmed också bland annat högre lön.

I Nordsjö lågstadieskola blir två tjänster plus rektors tjänst lediga den här månaden. Rektor Ole Sandbacka hoppas på behöriga sökande, men vanligtvis brukar man få vända på alla stenar för att hitta dem.

– Man får utnyttja sina kontakter och bekanta för att uppmana behöriga att söka ett jobb. Men även om man får behöriga sökande är det läraren som väljer, sådan är marknaden.

– Det har hänt att vi haft några behöriga sökande till en tjänst, men att ingen av dem valt oss i slutändan. På finskt håll är situationen en helt annan, intygar rektor Kristina Falkenstedt vid Mårtensbro lågstadieskola i Esbo.

Tvåspråkigheten vardag

Fokus i den nya utbildningen vid HU skulle ligga på undervisning i flerspråkiga miljöer.

– Det låter ganska klokt. Största delen av våra elever är två- eller flerspråkiga, säger Silvander.

Språksvårigheter stöter lärarna på alla dagar. Då är det bra om man är förberedd.

– Man behöver förståelse för att barnen tänker på två språk, och en beredskap att utnyttja och stödja båda språken. Inte så att hela undervisningen skulle vara tvåspråkig, men så att man till exempel kan ge barnen de svenska benämningarna för olika saker. Det är också viktigt att inse att ett barn kanske kan och förstår en sak, även om det språkliga uttrycket haltar.

Kristina Falkenstedt tror också att lärarna kunde ha nytta av mer kunskap om tvåspråkigheten.

– Nu är vi ju liksom självlärda eftersom tvåspråkigheten är något vi varit tvungna att arbeta med redan länge. Också behöriga lärare kunde dra nytta av mer kunskap kring hur man bäst stöder och beaktar de olika språken.

I Nordsjö lågstadieskola är ungefär två tredjedelar av eleverna tvåspråkiga, medan många av lärarna kommer från Österbotten.

– Vi som kommer från Österbotten är ju sällan några experter på finska. Men det är viktigt att också den modersmålsinriktade finskundervisningen håller hög kvalitet.

Följaktligen sköts den så kallade mofin av en obehörig lärare som själv är tvåspråkig och studerat finska.

– Hon är jätteduktig, och till exempel för henne skulle det säkert vara fint att kunna göra sig behörig för jobbet här i södra Finland.