– E-skolan är ett virtuellt skolbibliotek som kompletterar skolans eget bibliotek. Barn och unga som är vana vid att söka information, nöje och aha-upplevelser på nätet ska också få upptäcka vägen till bra läsupplevelser den vägen, säger Erik Berglund som är projektledare.

I höst inleds det tvååriga pilotprojektet e-skolan i 15 skolor i Svenskfinland. Målet är att öka elevernas läsintresse och stöda lärarna i deras arbete med litteratur och läsning. I e-skolan ingår inte läromedel.

Kostnaden för e-skolan är prenumerationsbaserad. I pilotskedet kostar e-skolan två euro plus moms per användare per år. Målet är att senare utvidga e-skolan till alla skolor i Svenskfinland.
– E-skolan föddes ur ett behov att ge lärare fler verktyg för läsinspiration genom att göra e-böcker tillgängliga för skolor, säger Ant Simons, vd för Kulturhuset Ab som förverkligar projektet.

E-skolan är avsedd för elever i åldern 6–19 år, lärare och övrig skolpersonal i svenskspråkiga förskolor, grundskolor och andra stadiets utbildningar.

Licensmodellen är samma som i Netflix och Spotify. Användaren betalar ett fast pris och får obegränsad tillgång till hela utbudet.

Projektet e-skolan får understöd av fler finlandssvenska fonder, bland annat Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Konstsamfundet.

Polisen rapporterade tidigare i dag att eleverna i Steinerskolan på näktergalsvägen 5 i Vanda hade hittat en suspekt väska på skolgården. Skolan evakuerades på grund av händelsen.

Iltalehti skriver att en person med huva lämnade en väska på skolgården. Polisen evakuerade genast skolbyggnaden som låg närmast, medan eleverna i de andra byggnaderna ombads stanna i klassrummen. Sedan lämnade också de skolan enligt polisens anvisningar.

Polisen meddeler nu att de undersökt väskan och att de inte hittat någonting kriminellt.

E-skolan heter ett tvåårigt pilotprojekt som ska ge några finlandssvenska skolor möjlighet att utvidga sitt skolbibliotek riktigt rejält på en gång. Projektet ger skolorna tillgång till tusentals e-böcker, närmare bestämt 5 000 böcker varav ungefär 1 500 riktar sig till barn och unga.
– Det här är ett första steg, säger rektor Per-Inge Nordström vid skolan i Södra Paipis. Jag väntar mig mycket av det här pilotprojektet.
Skolan har varit en föregångare när det gäller att satsa på läsplattor och e-böcker. Redan för tre år sedan skaffades en klasuppsättning med läsplattor.
– Vi har gått i bräschen för utvecklingen, säger Nordström. Men förlagen har inte vetat på vilket ben de ska stå så det har gått småtrögt framåt.
– I längden blir det ju betydligt billigare med e-böcker. Det är bara den första investeringen, i läsplattor, som är tung, och som det inte finns något moment för i vår budget.
I Södra Paipis har man använt läsplattorna enbart för att läsa skönlitteratur.
– Om vi bara kunde få läroböcker i elektronisk form skulle allt bli mycket lättare, säger Nordström. Läroböckerna slits snabbt ut, en läsplatta är alltid lika fräsch. Samtidigt kunde förlagen snabbt uppdatera uppgifter i läroböckerna.
Fungerar dygnet runt
Några läroböcker blir det ändå inte inom pilotprojektet.
– Men när vi väl kan utvärdera piloten hoppas jag att vi kan göra e-böckerna tillgängliga för alla finlandssvenska skolor, säger e-skolans projektledare Erik Berglund.
– Det här projektet öppnar för många nya möjligheter. Jag räknar med att vi kan utveckla och bygga till under projektets gång i samarbete med skolorna som är med.
Böckerna i e-skolan kan läsas på allt som kan öppna en internetsida, på dator, surfplatta eller telefon. Varje användare får en egen inloggning som fungerar dygnet runt.
– I e-skolan kan man skapa temahelheter för ämnesövergripande undervisning och ge eleverna tips och råd som inspirerar dem att läsa mer, säger Berglund. Fler böcker innebär ett större urval och ett större urval ökar sannolikheten att också läsovana elever hittar något som intresserar dem.
Författarsamarbete
E-skolan samarbetar också med finlandssvenska förlag och författare. De två första författarna är redan vidtalade, det är Maria Turtschaninoff med boken De ännu inte valda och Marita Gleisner med boken Våren med kejsarn.
– Om pilotskolorna är intresserade kan vi till exempel bygga interaktiva element kring videobokprat eller andra former av interaktion med författarna, säger Berglund.
I pilotskedet betalar de deltagande skolorna två euro plus mervärdesskatt för varje användare per år.
Endast femton skolor i Svenskfinland är utvalda att delta i e-skolan som är avsedd för elever i åldern 6-19 år, allt från förskolor till gymnasier och yrkesinstitut.
– Vi strävar efter en regional spridning och kommer att ta med skolorna en i taget, säger Erik Berglund.
Projektet får understöd av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, Svenska folkskolans vänner och Konstsamfundet. 

Bildningsnämnden i Raseborg föreslår ett språkprogram i samband med arbetet med en ny läroplan som skulle göra det andra inhemska språket obligatoriskt redan från första klassen i lågstadiet. Det betyder alltså att alla elever i finska skolor skulle börja läsa svenska genast då de inleder sin skolgång och på motsvarande sätt finska redan från ettan för alla svenskspråkiga elever.
Det här skulle också vara en välkommen markering samtidigt som hela den obligatoriska svenskan kommer upp i riksdagen med anledning av ett medborgarinitiativ som vill göra svenskan till ett helt frivilligt ämne.

Raseborg har två huvudspråkgrupper, av vilka den svenska är dubbelt större än den finska. I delar av staden är tvåspråkigheten större än i andra. Det är ingen hemlighet att finskan utgör ett problem för många svenskspråkiga speciellt i gamla Ekenäs. Bland abiturienter är finskan ofta det svåraste ämnet.
Att inleda studierna i finska genast från ettan är säkert ett bra sätt att förbättra elevernas möjligheter att lära sig finska bättre än i dag. Undervisningen i sig kan givetvis också ses över.

Bland de finskspråkiga medlemmarna i bildningsnämnden hade man hellre sett att förslaget inte hade gjort det andra inhemska språket till obligatoriskt så kallat A1-språk. Däremot skulle de gärna se möjligheten att väja det andra inhemska som friviligt A2-språk som kunde läsas från årskurs ett. 
Om det talas två språk på en ort är det väl ändå helt naturligt att man så fort som möjligt börjar lära sig den andra språkgruppens språk. Speciellt på en ort som i sin strategi ser värnandet om tvåspråkigheten som en konkret åtgärd för gott samarbete och positiv attityd.
Stadens dagvård och förskolor erbjuder och utvecklar verksamhet som genomförs på det andra inhemska språket och den är synnerligen efterfrågad. Det vore dumt att bryta kontinuiteten i kontakten med det andra inhemska språket. Undervisning i det andra inhemska genast från skolstarten säkrar kontinuiteten.

I argumenten för frivillig svenska påpekas ofta elevernas ovilja att lära sig svenska. På samma sätt existerar också säkert ett svalt intresse bland en del svenskspråkiga elever att lära sig finska.  För en sjuåring finns knappast denna ovilja. En förstaklassist upplever det mesta som spännande och kastar sig ivrigt in i ämne som ämne. Säkert också svenska och finska. Inlärningen sker dessutom lätt i den här åldern, inte minst uttal.
Att börja studier i det andra inhemska språket i ett tidigt skede av skolgången inverkar inte heller menligt på elevernas förmåga att lära sig andra språk senare. Det är bevisat att ju fler språk man lär sig desto lättare är det att ta till sig nya.

Det här är en"jättebra grej", sade bildningsnämndens ordförande Filip Björklöf  (SFP) i gårdagens VN om den förslagna ändringen. Det har han fullständigt rätt i. Inte bara eleverna utan hela staden har en hel del att vinna på att kunskaperna i det andra inhemska språket blir bättre bland den nya generationen. Förståelsen för den andra språkgruppen skulle samtidigt öka.
Den här lösningen skulle inte heller öka kostnaderna jämfört med läget i dag, vilket annars kunde vara ett motargument då ekonomin är ansträngd.

Enligt föräldrarnas egen expertanalys är kvalitén på inomhusluften i skolbyggnaden i Rödskog i Esbo inte alls så alarmerande som staden befarat. I provtagningarna har man funnit ovanligare mikrober och ökad svampbildning, vilket tyder på att det finns någon sorts fuktskador i byggnaden. Trots det är bägge konsulterade experterna överens om att undervisningen tillsvidare kan fortsätta i byggnaden.

– Likväl är halten av så kallade indikatormikrober fortfarande låg i skolbyggnaden. Då eleverna och personalen inte fått några symtom och bakteriehalterna inte ökat i byggnaden föreslår jag att undervisningen fortsätter i den nuvarande byggnaden tills man ordnat baracker till skolgården, skriver Anne Leino, forskare inom molekylbiologi, i analysen som hon gjort för föräldrarnas räkning.

Leino poängterar också att en oövervägd flyttning till tillfälliga utrymmen bara kunde förvärra situationen.

– Det går knappast att finna en helt steril byggnad. Skulle de tillfälliga utrymmena vara alls "hälsosammare"? frågar sig Leino i analysen.

"Ser dåligt ut"

På Esbo stads Lokalcentral vill man inte kommentera den analys som föräldrarna utfört på eget bevåg. Ännu på onsdagen sade lokalchef Harri Kivinen till Svenska Yle att resultaten i undersökningen ser dåliga ut, men ett dygn senare är han ovillig att säga något om mätresultaten.

– Vi fick resultaten från mätningen förra veckan, men vi saknar fortfarande några expertutlåtanden. Därför vill jag ännu inte kommentera resultaten eller jämföra dem med det utlåtande som föräldrarna kommit med, säger Kivinen.

För skolelevernas föräldrar kom resultaten inte som någon överraskning.

– Det är klart att byggnaden är i behov av renovering, men det var en lättnad att experterna inte tycker att problemen är så allvarliga att det finns behov för en akut evakuering, säger Jarkko Mahkonen, som har barn i Rödskogs skola.

Föräldrarna har gjort en anonym skriftlig förfrågan där 37 av 38 föräldrar önskade att barnen får fortsätta i Rödskog tillsvidare. De hoppas nu att staden så snabbt som möjligt ska sätta upp baracker på skolgården och påbörja en renovering av skolbyggnaden – men fram till dess borde barnen få fortsätta i de nuvarande utrymmena.

Hur det blir i praktiken kommer kanske att klarna redan nästa vecka.

– Vi kommer att informera om resultaten i hälsogranskningen under nästa vecka och berättar samtidigt hur vi ska gå vidare i frågan, säger Kivinen.

Daniel Andersson, Alexander Beijar och Alice Wiksten heter tre niondeklassare i Strömborgska skolan. De var skolans bästa i en tävling i ekonomikunskap. Priset för prestationen var ett diplom och en minnessticka som delades ut av banken Nordea i går. Vinnaren Daniel Andersson fick dessutom ett stipendium på 45 euro.
Tävlingen hölls i april och eleverna skulle svara på frågor som löneskillnader mellan män och kvinnor, beskattning, investeringar och euroländer.
– Man skulle till exempel svara på hur många olika valutor man behöver för att ta sig genom Baltikum till Prag, säger Daniel Andersson.
Vinnartrion berättar att det fanns frågor av olika slag, både lätta och svåra. Alla frågor krävde inte kunskaper i ekonomi, utan en god allmänbildning till exempel om olika länders valutor, var nog. Den mesta omfattande var essäuppgiften som bad eleverna fundera på sänkningen av samfundsskatten.
I samhällsläran
Strömborgska skolan är den enda av skolorna i Borgå som regelbundet deltar i tävlingen. Henrik Gillberg är lärare i historia och samhällslära. Han vet av egen erfarenhet att skolan har deltagit åtminstone sedan 2004.
– Någon specialkurs för ekonomi har vi inte, utan den ingår som en del av den obligatoriska samhällsläran. Jag brukar också uppmana dem som vill delta att läsa dagstidningar och titta på nyheterna. Gör man det klarar man sig långt i tävlingen, säger han.
Det här intresset för samhällsfrågor har vinnarna. För Daniel Andersson och Alexander Beijar är det så starkt att de väl kan tänka sig studier i statsvetenskap eller journalistik i framtiden.
Henrik Gillberg berättar att vanligtvis deltar ungefär hälften av skolans nior i tävlingen.
– I år var de lite färre, ungefär tjugofem.
Inte i läroplanen
Sanna Ikävalko är tf. kontorsdirektör för Nordea i Borgå. Hon beklagar att ekonomi inte ingår i läroplanen.
– Republikens president ser det som mycket viktigt att hindra utslagning bland unga. Jag tror att alla unga skulle ha nytta av en kurs som ger färdigheter i att ta hand om ekonomin. Den som sköta sin egen ekonomi har goda förutsättningar att klara sig i livet.

Men nu har det bara i historien inte blivit så. Bjurböle har sedan urminnes tider varit ett vägkryss där allfarleder nerifrån skärgården har mötts – och det är allt.

Människan har en benägenhet att slå ner sina bopålar och rada sina stenfotar där som det är mest ändamålsenligt och praktiskt i geografin. Men just i Bjurböle hade det aldrig uppstått ett starkt byasamhälle.

Inget ont om byn i fråga. Det är en fin by att bo i med tallåsar och böljande landskap och en släng av hav i viken intill. Men inte heller i förslaget till framtidens bystruktur har man höjt upp Bjurböle till en av Borgå stads sex framtidsbyar.

Ändå beslöt den svenska utbildningssektionens SFP-majoritet i en tajt omröstning att önska att det ska finnas två svenska skolor neråt landsbygden, en i Bjurböle tillsammans med ett dagis och en Grännäs.

Tjänstemännen och minoriteten i sektionen förordar en enda skola utåt skärgården, i Grännäs. Övriga elever skulle skjutsas in till en stor förortsskola i Vårberga. I Bjurböle skulle bara finnas ett dagis.

SFP är inte enigt. Partiets tongivande fullmäktigordförande Mikaela Nylander har sagt att det inte är någon mening med att bygga nya skollösningar som har nästan lika svagt elevunderlag som de nuvarande.

Hur man än gör så blir det fel, vet SFP-veteranen Ulf Backman (Bbl 1.5). Det sammanfattar också SFP:s roll i lokalpolitiken, där man ibland är mera en samlingsrörelse för svenskspråkiga än ett enhetligt agerande parti.

Nåja, å andra sidan kan man också trösta SFP-lägret med att hur det än blir, så finns det alltid någon SFP:are i den stora gruppen som med tanke på väljarna har stött någon modell.

Bjurböletanken är inte ny. Lärarveteranen Åke Lindstedt brukar gärna säga att han redan för över 50 år sedan föreslog en stor skola just här.

Om man vill driva Bjurbölekompromissen förutsätter det att också stadens förslag till byaprogram görs om. Det är ingen mening att plantera ut service i stadens landsområden om inte skolorna följer samma plan.

I byaprogrammet kan man förstås på goda grunder fråga varför byaaxeln Fagerstad–Vålax–Grännäs har lyfts upp, medan Kråkö, Vessö och Seitlax (eller Emsalö) lämnats att bli fridsam glesbygd.

Återigen står SFP i Borgåpolitiken inför att samla sina led till en så enig front som möjligt. Vill man stödja stadens tillväxtstrategi behöver de nya boendeområdena inåt centrum en stark svensk Vårbergaskola – även om skolskjutsarna blir långa i synnerhet neråt Vessölandet.

SFP kan naturligtvis också välja att vara ett byarnas och glesbygdens parti, med risken att "Backmansyndromet" består och att man tillfredsställer alla byar och ingen by, och i praktiken åstadkommer lite.

På sista raden noterar vi att också Grännäs skola på sin tid var en kompromiss, mellan Gäddrag, Kardrag och Vålax 1905. Inte ens efter över hundra år med skolan har det uppstått en stor och stark by här. Bussen har vänt här.

Stora reformer, och stora besparingar drabbar speciellt andra stadiets utbildning under de närmaste åren.
För gymnasieutbildningen kommer gränsen troligen att dras vid minst 500 studerande per anordnare, för yrkesutbildningen vid 2 000 studerande.
– Det kan ännu ske förändringar, kanske speciellt när det gäller den svenska utbildningen, säger Mikaela Nylander. Men vi har inga garantier eller löften om att vi får specialbehandling.
Nylander är svenska riksdagsgruppens ordförande och medlem bland annat i kulturutskottet.
Andra stadiets utbildning ska spara, liksom alla andra sektorer i samhället. Totalt räknar man med besparingar på 260 miljoner euro för hela andra stadiet 2017 då de nya finansieringsgrunderna träder i kraft.
– En del är helt logiskt, säger Nylander. Utbildningsanordnarna ska inte mera få fulla statsstöd för studerande som redan har en examen och jobbar för en examen till. Staten stöder bara verklig undervisning.
– Men utbildarna kan därutöver räkna med nedskärningar på ungefär tio procent på enhetsprisen, och det kommer att kännas.
Färre gymnasier
På statligt håll räknar man med att utbildningsanordnarna ska bli färre. Antalet gymnasieanordnare minskar med ungefär en tredjedel och yrkesutbildarna ännu mer.
Också den fria bildningen kommer att få mindre pengar, nedskurna statsandelar.
– Avsikten är att trygga den regionala tillgången på utbildning, säger Nylander. Inom regionen måste man diskutera och kompromissa och komma överens om hur man sköter det praktiska. Som vilken kommun som får vara gymnasieupprätthållare till exempel.
I dag finns det svenska kommunala gymnasier i Sibbo, Borgå och Lovisa. Så kan det inte se ut i framtiden. Själva husen kan stå kvar och undervisning ges, men det kan bara finns en enda kommunal anordnare.
Reformerna inleds snart och i höst kommer ministeriet att redogöra närmare för kriterierna. Den nuvarande regeringens tid löper snart ut, men Nylander tror inte att följande regering har mer pengar.
– Där finns förstås ett osäkerhetsmoment, men det som är helt klart är att utbildningsanordnarna ska ansöka om nya tillstånd hösten 2015 och före det måste regionerna ha klart för sig hur man vill ha det.
Det blir förändringar
I Östnyland har det länge varit låsta positioner när det gäller kommunerna och andra stadiet. Mikaela Nylander hoppas att man nu kan ta time-out och lugna ner stämningarna inför hösten då det krävs nya tag.
– Förändringar blir det. Nu gäller det inte mer vad vi vill eller inte vill, vi blir tvungna. Det är synd att man inte har fått till stånd ett kompromissbeslut tidigare, vi skulle ha behövt campus inför förhandlingarna. Jag är orolig för andra stadiet.
I en del fall har Borgå i de tidigare förhandlingarna hållit alltför hårdnackat på stadens egna fördelar och vägrat kompromissa, det anser också Nylander.
– Den som är stor och stark måste också vara ödmjuk och snäll.
– Men ibland har Borgå haft helt rätt i sin ståndpunkt och ändå fått bära hundhuvudet.
Nylander anser att det inte är logiskt att Borgå själv håller avstånd till Helsingfors och metropolen med motiveringen att de annars tar över all makt, samtidigt som Borgå vill behålla makten i Östnyland för sig själv.
Kompromisser
– I Borgå måste man kunna godkänna också sådana förslag som inte helt passar den egna agendan och de egna målen. I utbildningsfrågorna måste vi söka bästa möjliga kompromiss för alla parter.
– Utbildningen är så viktig för vårt område. Det finns ingenting lika strategiskt och betydelsefullt för regionen. Nu måste vi hitta varandra och jobba tillsammans för att trygga god utbildning.
Det kommer att krävas nytänkande.
– Och det blir ingen lätt process, säger Nylander. Det kommer att krävas en viss mognadsprocess hos oss alla, och därför skulle det vara bra att redan nu bereda sig för framtiden.
– Vi måste se fördomsfritt på olika alternativ. Den regionala helheten måste beaktas och det gäller för alla att höja blicken och inte bara se till den egna kommunens fördel. 

Är högskolestudier endast de rika förunnade i framtidens Finland?

Resultatet från Undervisnings- och kulturministeriet undersökning visar i varje fall att 61 procent av de högskolestuderande har svårt att få pengarna att räcka till i det dagliga livet. Största delen av deras utgifter går till boende och mat.

– För många går både studiestödet och bostadstillägget till hyran. Det fungerar förstås inte och är inte som det borde, säger Andreas Hindrén, vice ordförande för studerandekåren Novium.

En ensamboende högskolestuderandes medianinkomst per månad är 800 euro, medan utgifterna är 890 euro. Enligt undersökningen hjälper föräldrar i regel till för att få allting att gå ihop.

De som saknar sådan uppbackning hemifrån har det tufft.

Stöd och hyra ganska lika

I Raseborg är hyrorna åtminstone lägre än i Helsingfors, men Hindrén bedömer att studerande överlag i stor utsträckning har samma utmaningar oavsett studieort.

– Från Noviums sida blev vi först glada över att studiestödet indexbands, men följande meddelande var att de sänker det, säger Hindrén.

Han studerar för andra året till it-tradenom och jobbar i K-Supermarket vid sidan om studierna för att få inkomster och utgifter att gå ihop.

Månadshyran för en enrummare i Ekenäs kan variera ganska kraftigt, men ofta är den runt 400 euro. Det gäller även studentbostäderna.

Studiestödets och bostadstilläggets sammanlagda maximala nettobelopp är cirka 450 euro. För vissa, som inte beviljas maxbelopp eller har högre hyra, kan hyreskostnaden överskrida det totala stödet.

– Novium strävar efter att få ner hyresnivån på studentbostäderna. De finns till för studerande och då ska hyran inte vara densamma som på privata marknaden, säger Hindrén.

Han påminner om att det inte är ovanligt att en hyresgäst förbinder sig att hyra en lägenhet för ett helt år. De som återvänder till sin hemort för att jobba på sommaren måste ändå betala hyra för lägenheten på studieorten.

I vissa hyresavtal slås också fast att man inte får hyra ut den i andra hand och det lyckas inte alltid så lätt för de som får göra så.

Studerande utgör ett undantag

Studerande – med undantag för de som har barn – får inte bostadsbidrag på samma sätt som andra berättigade i samhället. I stället ingår i studiestödet ett speciellt bostadstillägg som är mycket lägre, runt 200 euro.

Att höja detta stöd skulle ha mest reell positiv inverkan på de studerandes ekonomi enligt Finlands studentkårers förbund (FSF).

Stödet motsvarar inte längre boendekostnaderna alls, vilket leder till att största delen av hela studiestödet går till boende. FSF påpekar i sitt utlåtande att detta inte är stödets ursprungliga avsikt.

Studerande är en speciell grupp också av den anledningen att de inte beviljas utkomststöd om de inte tar studielån och även efter det anses behöva hjälp.

Hårdare krav

Ungefär hälften av de studerande jobbar vid sidan om studierna för att få allting att gå ihop.

Hindrén beklagar att systemet har ändrat så att man måste få studiepoäng för minst fyra månader för att över huvud taget ha rätt till studiestöd.

– Det är synd för de som måste deltidsstudera och kommer leda till att flera jobbar på för att täcka kostnaderna och studerar deltid, men utan att få något studiestöd alls, säger Hindrén.

Enligt undersökningen tar 15 procent av de studerande under studietiden en paus på ett år.

Två tredjedelar av de studerande upplever att deras studier framskrider enligt deras målsättningar.

De övriga uppger att de försinkas främst på grund av att de arbetar. FSF kräver därför ett slut på åtstramningen av studiestödet och att man i stället försnabbar studierna genom att höja inkomstnivån.

– Studerande är inte lata och hamnar inte under fattigdomsgränsen för skojs skull. Nu är det hög tid att medge att man kan stöda de studerande att slutföra studierna bäst genom att höja nivån på deras utkomst, säger FSF:s styrelsemedlem Marko Rosenholm i FSF:s utlåtande.

De som både jobbar och studerar uppger att de ägnar i medeltal fem timmar mindre i veckan till studier än studerande i genomsnitt (27 gentemot 32 timmar).

Studerande föräldrar jobbar mer

De studerande som har familj jobbar avsevärt mer än övriga. Studiestöd och bostadsbidrag utgör enligt undersökningen endast 7 procent av deras inkomster medan förvärvsinkomsterna utgör 77 procent (median).

För studerande som bor ensamma utgör studiestöd och bostadstillägg enligt medianen 26 procent av totala inkomsten.

Studerande med barn sätter i medeltal 700 euro i månaden på boende, jämfört med 380 euro i medeltal för studerande utan barn.

Största delen av de studerande (83 procent) uppfattar sig själva som studerande på heltid. Ungefär lika många (78 procent) ser med tillförsikt på framtiden. Två av tre studerande tror att det kommer att de kommer att få jobb inom den egna branschen.

Studerande vid yrkeshögskolor är, enligt medianen, 25 år gamla och har börjat studera som 20 år gamla.

Bildningsnämnden möttes på tisdagen för att bland annat ge sin syn på det svenska skolnätet i södra Borgå. 

SFP:s Catharina von Schoultz föreslog samma lösning som utbildningssektionen hade godkänt, skola i Grännäs och svensk skola och tvåspråkigt daghem i Bjurböle. Förslaget fick bara tre röster, alla SFP:are i nämnden, bakom sig. Resten av nämnden, 7 medlemmar, ställde sig i den första omröstningen bakom Socialdemokraternas förslag, framfört av Markus Hammarström. Förslaget hade justerats sedan utbildningssektionen och innebar nu en skola i Grännäs och att ställningen för Bjurböle daghem ska avgöras i en separat utredning om daghemsnätet.

Det blev också SDP:s förslag som segrade i den avgörande omröstningen där förslaget ställdes mot beredningens förslag 8-2.

Frågan om det svenska skolnätet ska ännu behandlas i stadsstyrelsen och i stadsfullmäktige.

När ansökningstiden till rektorstjänsten vid Kungsvägens skola gick ut på onsdagen kunde man på bildningskansliet i Sibbo räkna in fyra behöriga sökande.
Utom en sökande som inte vill att hennes namn ges offentlighet har tjänsten också sökts av Sibboborna Clara Lindqvist och Sue Weckström och Lovisabon Petra Paakkanen.
– Ett mycket bra resultat speciellt med tanke på tidpunkten för rekryteringen, säger tf undervisningsdirektör för de svenska skolorna Jan-Erik Holmkvist.
De sökande kommer att intervjuas nästa vecka och valet sker så snabbt som möjligt efter det. Rektor väljs med ett tjänstemannabeslut, av Holmkvist. 

Föreningen Vapaakielivalinta, som står bakom initiativet, lyckades samla in över 60 000 underskrifter. Föreningen motiverar svenskans frivillighet med att det skulle bereda plats för andra språkstudier och på så sätt bredda finländarnas språkkunskaper. 

Brudklänningar i många olika skärningar, längder, med och utan volanger och med mer eller mindre spets visades på catwalken som däremellan äntrades av artister som sjöng och spelade.
Vid små bord i aulan bjöds besökarna på söta och salta smakbitar.
Trettio studerande vid Haaga-Helia i Borgå har i ett halvt års tid deltagit i en kurs där läraren Chryssa Skodra har lärt dem allt om hur man planerar ett bröllop och hur man får alla arrangemang att fungera.
– Vi får tre studiepoäng för kursen, berättar Miia Keinonen som tillsammans med Katarzyna Milczanowska bar huvudansvaret för bröllopsmässan.
– I början av kursen deltog också några manliga studerande, men de drog sig senare ur.
De flesta av deltagarna i bröllopskursen går på de internationella linjerna men bröllopstipsen är ändå tänkta för finländska förhållanden.
– Det är viktigt att vi får med lokala företag och lokala sponsorer och därför satsar vi på det som är populärt här i Finland just nu, säger Keinonen.
– Som till exempel en karamellbuffé, det är trendigt.
Harry Potter-bröllop
När man ser på brudklänningarna kan man konstatera att variationen ändå är ganska stor, det finns plats för individuella val, så länge man satsar på vitt.
– Utom den här mässan ingår också ett annat projekt i vårt arbete med kursen, nämligen en del av planeringen av ett bröllop för tvåhundra personer, berättar Mailczanowska.
– Brudgummen avhämtade för en stund sedan inbjudningskort som vi har gjort på kursen.
En del av kursarbetena har publicerats på nätet, bland annat deltagarnas egna planer för olika slag av temabröllop.
– Där ingår till exempel ett Harry Potter-bröllop, säger Keinonen. Just de idéerna har tydligen hittat sin väg ända till USA för vi fick för en tid sedan ett samtal från en reporter i Kalifornien som ville veta mer om vad vi håller på med. Trenden med bröllop där temat är Game of Thrones eller Harry Potter är tydligen mycket populära i USA just nu.
Och vad har bröllopskursen lärt er?
– Vi har nu en riktigt bra bild av vad man måste komma ihåg när man arrangerar ett bröllop, säger Keinonen. Det gäller att skapa sig ett brett kontaktnät så att man kan ge brudparet många alternativ att välja bland. 

Gymnasierna får resultaten från vårens studentskrivningar i dag.

Studentexamensnämnden har skickat resultaten elektroniskt till skolorna. Enligt nämnden meddelar skolorna själva när studenterna får resultaten.

Studentexamensnämnden publicerar namnen på dem som tar studentexamen i vår om en dryg vecka, måndagen den 26 maj.

Ungefär 42 000 personer deltog i vårens studentskrivningar.

Borgå gymnasium
Aalto Sofia, Adolfsson Niklas, Ahlgren Joel, Airaksinen Annika, Andersson Albert, Andersson Madeleine,
Backman Rebecca, Bagger Emil, Bannatyne Sophie, Behm Sofia, Bergman Oscar, Biedermann Axel, Boxström Agneta, Broberg Robert , Broman Richard , Bäckman Victor,
Carlsson Alexandra,
Ek Johanna, Ervast Joakim,
Fager Karolina, Forslund Daniel, Forslund Mira, Fredriksson Lina,
Grönqvist Amanda, Gustafsson Melissa, Gustavson Rolf,
Haglund Tim, Hagman Sara, Helenius Linda, Henriksson Elin, Hjelm Jennifer, Hoffström Jenny, Hollmerus Sophie, Holmberg Ellinor, Huitula Heidi,
Ijäs Viktor,
Karjalainen Rosita, Koivula Nea, Kouri Joel, Kullberg Anni,
Laakko Vivi, Lassila Julius, Lempinen Lilli, Lilja Alexander, Lindblom Caisa, Lindgård Sofia, Lindroos Ellen, Lindström Ida, Lindström Sara,
Malmberg Janina, Mantere Patrik, Miettinen Vera,
Nikkonen Jonas, Nybergh Peter, Nylund Emil, Nylund Kevin,
Orrenius Karl-Johan,
Pohjoiskoski Kasper,
Rask Rasmus, Rosqvist Linn,
Saarinen Joni, Sahlberg Juuso, Sandelin Anton, Sigfrids Sofia, Siltala Samuel, Simos Natalia, Skogster Anna, Smeds Sara, Snellman Sofia, Soini Miika, Sonntag Mirella, Stenholm Max, Stenvall Bodil, Stolt Juliana, Sundström Jessica, Svedberg Rebecka,
Tarkkonen Ronny, Tiilikka Leonora, Toivola Janita, Träskelin Mirella, Törnblom Sofie,
Westerlund Chira, Viitala Rasmus, Vikström Måns, Wollsten Jonathan, Väisänen Ronja,
Ådal Jenna, Åkermarck Alexandra.
Borgå gymnasium
Studenter med yrkesexamen som grund
Bannatyne Alexander,
Grundström Nicklas,
Kivivuori Camilla, Koski Ida,
Neuvonen Charlotta, Nybäck Janina.

Lovisa gymnasium
Andersson Carolina, Andersson Sebastian,
Baumgartner John, Bosas Linda,
Cederberg Jan-Anders,
Engström Mathilda,
Flinck Oliver, Flittner Petra, Forstén Elin, French Kim,
Granberg Sebastian, Grandell Karin,
Holmström Daniel, Hostikka Benjamin
Kallonen Rasmus, Karlsson Anna, Karvinen Heidi, Karvonen Christian, Kinos Wilhelm, Kosonen Siri, Kähärä Benjamin,
Lassas Alex, Lehtola Anton, Lund Janina,
Malms Mikaela, Markusas Daniel,
Nordenswan Mikael, Norrmark Tessa, Nybonn Jenny, Nygård Janita,
Palmgren Rasmus,
Rantanen Milla-Maarit, Rantanen Noora-Kaisa, Raunio Emil, Reini Rasmus,
Salmela Krista, Sihvonen Minna-Maria, Sundén Alexander,
Turunen Forsbäck Adriana,
Wendelin Isabelle, Viljanen Patrik, Winqvist Jannica.
Lovisa gymnasium Flex-studenter:
Haag Arianna,
Mononen Elina,
Nybondas Björn.

Sibbo gymnasium
Ahlberg Jaakko, Ahrenberg Camilla, Ahrenberg Cecilia, Andersson Oskar, Andersson Victor, Arola Linn,
Elonen Toni, Enlund Isak,
Fredriksson Christoffer
Granberg Mathias, Grannas Amanda, Granqvist Anton, Granqvist Emilia, Granqvist Jonne, Gröndahl Linn,
Helenius Philip, Holappa Walter, Holmberg Filip, Holmberg Ida-Caroline, Hultin Petra,
Ingman Matias,
Juopperi Jani,
Kippilä Greta,
Lammassaari Maria, Lehtevä Ville, Lindblom Otto, Lindman Jens, Lindqvist Nicholas, Lindroos Alex, Lindroos Patrice, Lundström Henrik, Lundström Kevin,
Malmberg Sandra, Mård Jonas,
Printz Richard,
Rosse Anton, Röntynen Etel,
Selén Jennie, Selén Sabina, Sundberg Jasmine,
Tuuloskorpi Victoria,
Weckström Karl, Wickström Emil, Villanen Frans, Visuri Peik, von Nandelstadh Oscar,
Österman Emelie.

Vasa svenska aftonläroverk
Marianne Andersson, Borgå

Detta om man bortser från de trista omständigheterna att det har blivit så mycket mera accepterat att fara ut mot minoriteter och andra annorlunda-grupper i Europa överlag.

I riksdagen höll många finskspråkiga riksdagsledamöter ur olika partier delar av sina inlägg på svenska. Många var också personliga och delade med sig av egna erfarenheter av svenskan och andra språk.

Som väntat hade Sannfinländarna och enmansgruppen Hirvisaari parkerat sig i långa rader för att hålla förberedda inlägg. SFP höll en lågmäld profil med förberedda inlägg av Stefan Wallin och Christina Gestrin och replikinlägg av Mikaela Nylander och Thomas Blomqvist.

Jörn Donners inlägg var lika tankeväckande och historiskt reflekterande som det var drygt. Men annars vore Donner inte Donner.

Det intressanta är också vad som inte sades i riksdagen.

Trots Sannfinländarnas stora svärm kring frågan så hade ändå de grällaste argumenten hållits utanför salen.

Det talades inte mycket om "de överprivilegierade finlandssvenskarna", som i den mera vulgära propagandan om svenskan. Tvärtom bedyrade många som talade för någon variant av förändringar bland skolspråken om att de inte ska rubba möjligheterna att leva öppet och tryggt på svenska i Finland.

Sannfinländarnas ledamot från Borgå, Pirkko Ruohonen-Lerner har hittills hållit låg profil i språkfrågan. Nu höll hon något överraskande gruppens första anförande i just den här frågan. Hon pillade bland annat på de svenska intagningskvoterna till universitet (även om läkarutbildningens kvot inte förra gången gav utdelning, för att svenska sökandes poäng var så svaga att inte ens den lilla "poängrabatten" hjälpte dem över tröskeln).

Inte heller hördes det från SFP-flanken i salen särskilt mycket klagan om hur den så kallade svenska servicen faller ifall det svenska inslaget i finska barns skolscheman blir tunnare eller förändras.

Det är bra om SFP för gott har tonat ner den argumenteringen. Vi har numera så många tvåspråkiga familjer att också behovet av heltäckande svensk service i vardagens alla vändningar bör ha minskat.

Så debatten handlade om det den skulle handla om – skola, utbildning, språkkompetens, konkurrenskraft. Det är bra om också de svenskspråkiga riksdagsledamöterna tar chansen att diskutera detta också för de svenska skolornas del – språkpaletten handlar ju inte bara om att hålla fennomanerna stången.

Frågan om huruvida förändringar är grundlagsenliga sades inte heller mycket om. Det vore nog också bra att inte blåsa upp en bild där ingenting i språkväg går att diskutera utan att grundlagens anda kränks. Eller för att tala klarspråk - det fungerar inte nu heller. Det nuvarande utfallet i skolorna gör inte finnen tvåspråkig.

Medborgarinitiativet kommer av allt att döma att falla och inte ens någon mindre kompromiss verkar få stöd. Ändå vore det bra att ta utskottsbehandling, betänkanden och debatt på allvar.
Språk är en för viktig sak för att bara utelämnas till ett resultattänkande där man mest bara säkerställer att vi vinner och dom förlorar.

Det tar tid att sätta sig in i helheten, men det är inte så svårt att välja ut delar man själv är intresserad av. Det är som att fortbilda sig själv, oberoende av om man har barn i skolan eller inte. Det är belysande att läsa om exempelvis det så kallade ”särskilda uppdraget” för barn i olika åldrar, som för årskurs 3–6: De ska ”utveckla färdigheten att lära sig och att identifiera och utveckla sina studiesätt och -färdigheter. Eleverna ska uppmuntras att acceptera sig själva, att uppfatta sina gränser och rättigheter och vid behov försvara dem samt att värna om sin egen säkerhet.”

Läroplanen verkar till vissa delar vara något av en elementär handbok i uppfostran, och kan säkert läsas som en sådan. Ändå handlar det också om många konkreta förändringar, som för gymnastiken (som förstås inte heter gymnastik).

”Sportgrenar byts mot motoriska färdigheter i den nya läroplanen hösten 2016. Orientering, redskapsgymnastik och längdåkning ersätts med balans- och rörelsefärdigheter”, rapporterade Finska Notisbyrån i vintras (26.1).

Det som låter lite suspekt, ”motoriska färdigheter”, lär ge mer spelrum i timplanen, enligt FNB. Det kan väl tolkas som en bra grej? Eller är det synonymt med spelrum för att skära ned?

Kommentarerna erbjuder intressanta synpunkter, så som Carola Wiksten-Gustafssons önskemål för undervisningen i årskurserna 7–9:

”I bedömningen skulle det vara viktigt att ha kriterier för godkänt vitsord. Att bedöma om en prestation är under eller över kriterierna för vitsordet 8 medför inga besvär, men när kan man godkänna en elevs prestationer medför olikheter och olika tolkningar skolor emellan.”

Tolkningar är starkt kopplat till rättvisa, jämlikhet. Den materiella jämlikheten (tror inte den noteras i läroplanen) är ju redan i dag stor mellan skolorna. Jämlikheten oroar också Bob Karlsson, direktör för den svenska enheten vid Utbildningsstyrelsen.

”Det fina med det finländska skolsystemet är att det varit jämlikt på alla sätt utan att man satsat särskilt mycket pengar på det. Skolsystemet har utjämnat skillnader mellan regioner och socioekonomiska grupper” (Svensk Presstjänst, 2.5).

Det goda, i all knapphet, är att lärarna har en ganska stor autonomi i att planera undervisningen, också enligt den nya läroplanen. Det ger möjligheter, och bör vara en tankeställare också lokalt. Oberoende av hur det går med skolnätet, så behöver Lovisa det som Karlsson har efterlyst: en ny verksamhetskultur där ledningen för kommunens utbildningssektor och rektorerna planerar utvecklingen systematiskt. Skolnätsutredningen måste framför allt vara en utvecklingsplan. De som deltar i det arbetet bör därför allra först läsa utkastet till läroplan.

Utkastet till grundskolans läroplan hittar du här.

De som hoppades att behandlingen av medborgarinitiativet som föreslår att den obligatoriska svenskan ska slopas i skolan skulle leda till en konstruktiv debatt behövde inte bli besvikna. Remissdebatten på torsdagskvällen blev en slags manifestation för det tvåspråkiga Finland. Ett tecken på det var att påfallande många ledamöter höll en del, eller hela, sitt anförande på svenska. Det gällde också ledamöter som annars inte brukar använda svenska offentligt.

Debatten handlade inte alls enbart om svenskan utan också om betydelsen av språkkunskaper, den allmänbildande skolan och vad ökad valfrihet innebär i det sammanhanget.

Väldigt många efterlyste också nya metoder i språkundervisningen i allmänhet och att i synnerhet undervisningen i svenska ska inledas betydligt tidigare än nu. För tillfället är regeln i finska skolor att svenskan kommer in i sjunde årskursen, då eleverna är tretton. Den nya läroplanen för grundskolan, som stegvis införs från och med hösten 2016 innebär att undervisningen tidigareläggs med ett år. Det är bra, men inte tillräckligt, särskilt som totalantalet timmar inte samtidigt växer. Kutymen i de finlandssvenska skolorna är att finskan kommer in redan i tredje årskursen. Förmågan att lekande lätt anamma ett nytt språk är allra störst i ännu yngre åldrar och det är dumt att inte ta den tiden tillvara.

Det finns all orsak att glädjas över att de flesta som deltog i riksdagens remissdebatt om medborgarinitiativet från alla partier utom Sannfinländarna talade för undervisningen i svenska. I så gott som alla partier finns det också ledamöter som vill avskaffa obligatoriet, men de är i minoritet. Inom Centern höjs visserligen många röster för att det regionalt vore möjligt att avskaffa obligatoriet.

Om riksdagsdebatten var konstruktiv så kan man tyvärr inte säga detsamma om medborgarinitiativet. Det är lätt att hålla med om att den mer eller mindre väldolda agendan för initiativet är att komma åt Finlands tvåspråkighet. Både den hätska tonen och det faktum att medborgarinitiativet förknippas med Sannfinländarna, som har starka positioner i såväl Finskhetsförbundet som föreningen Vapaa kielivalinta, påverkade antagligen de andra partiernas reaktioner och därmed tonen i debatten. Hätskheten leder till en polarisering som inte gagnar någon – i längden gagnar den inte heller svenskan eller tvåspråkigheten även om den grova skiljelinjen just nu tycks gå mellan Sannfinländarna och de övriga partierna.

Förhoppningsvis kan medborgarinitiativet och en grundlig riksdagsbehandling rensa luften. Det allra viktigaste vore ändå att viljan att tidigarelägga och göra undervisningen i svenska mer motiverande skulle ge konkreta resultat.

Lärarutbildningen i Svenskfinland är ett ständigt debattämne, så också på SFP:s partidag under veckoslutet där tre motioner utgick från bristen på behöriga klasslärare i södra Finland.
HBL har på ledarplats tidigare fäst uppmärksamhet vid att lärarsituationen i södra Finland är ohållbar och flaggat för Helsingfors universitets förslag om en lärarutbildning som skulle vara inriktad på en pedagogik särskilt för flerspråkiga barn, som det finns gott om i huvudstadsregionen.
SFP vill inte rucka på sin åsikt att Åbo Akademi ska bära ansvaret för lärarutbildningen men partidagen beslöt att stöda en svensk klasslärarutbildning i Helsingfors i samarbete med Helsingfors universitet. Det är bra, men frågan är om det räcker. Man är paniskt rädd för allt vad tvåspråkighet heter även om just den är en nyckelfråga i södra Finland. De tvåspråkiga familjerna kan välja finsk skola för sina barn om de upplever att den svenska skolan inte håller måttet. Det kan på sikt skapa ett verkligt stort problem och leda till en riktigt negativ utveckling.

En svensk, eller tvåspråkig, klasslärarutbildning med särskild inriktning i Helsingfors hotar inte utbildningen i Vasa, som har sin givna plats.
Den finlandssvenska lärarutbildningen är bara en liten del av den finlandssvenska högskolepolitiken, som i sin helhet står inför stora utmaningar. Förra veckan samlades ledare för de centrala aktörerna för att under den talande rubriken Höj ambitionerna! diskutera den svenska högskoleutbildningen.

De stora utmaningarna gäller all finländsk högskolepolitik, inte bara den finlandssvenska. Finansieringen stramas åt betydligt under de kommande åren. Samtidig borde högskoleutbildningen utvecklas kraftigt för att hållas med i den internationella utvecklingen.
Det finlandssvenska behöver en särskild insats av samordning och koordinering i Svenskfinland. Det är minst sagt intressant att samordningsdelegation för den finlandssvenska högskolepolitiken inte har sammanträtt och därmed inte skött sin koordinerande roll. Det lovade Åbo Akademis rektor att åtgärda och det första mötet på flera år ska bli av före midsommar.

Så gott som alla högskoleaktörer i Svenskfinland är överens om att det är dumt att upprätthålla de dubbla strukturer som både yrkeshögskolor och högskolor innebär. Det är positivt att det finns en beredskap att föregå undervisningsministeriet och gå in för fusioner mellan Novia och Åbo Akademi och Arcada och Helsingfors universitet.
Den viktigaste förändringen måste ske på attitydnivån. Enligt kansler Thomas Wilhelmsson är utbildningen i Svenskfinland ofta på en medioker nivå. Det räcker inte med att erbjuda utbildning på svenska, den måste vara bättre än på annat håll.