På måndagskvällen fick Pontus Karlemo, vars dotter går i Rödbergs skola i norra Esbo, bekräftat via skolornas webbportal Wilma att höstterminen inleds i Kalajärven koulu, som ligger drygt 4 kilometer ifrån RÖdbergs skola. Karlemo, som är orförande för skolans direktion, hade väntat sig mera detaljerad information. 

– Vi vet inte hur länge eleverna ska gå i Kalajärven koulu, en vecka eller ett par månader? Vi hade väntat oss brev från skolan där man informerar om hur reparationsarbetet i skolbyggnaden framskrider och hur undervisningen ordnas tills allt är klart, men någon sådan information har vi inte fått, säger Karlemo.

Jaana Suihkonen, förvaltningschef vid Svenska bildningstjänster i Esbo, beklagar om informationen inte varit tillräckligt tydlig. Hon upprepar samma budskap som föräldrarna fick redan i våras:

– Vi har ett nämndbeslut på att verksamheten vid Rödskogs skola under hela läsåret 2014–15 ordnas i fastigheten Kalajärven koulu. Det beslutet har vi nu verkställt, säger Suihkonen.

Flera bussbyten

Karlemos dotter valde likt många andra elever i Rödskog att flytta till Kalajärvi, även om bussresan dit är besvärligare med flera byten än till Lagstad.

– Turerna kring skolans dåliga skick och renoveringen har slagit en kil i det svenska samhället i norra Esbo. Klasserna är nu splittrade, en del elever går i Lagstads skola, säger Karlemo.

På Lokalcentralen, som administrerar alla stadens fastigheter, bekräftar vd Carl Slätis att man under sommaren har renoverat mögelskadade Rödskogs skola, men att arbetena med VVS-tekniken är något försenade.

– Det ska ännu installeras en fläkt i källaren, det tar en vecka. Därefter ska kontrollmätningar utföras, så att luftkvaliteten motsvarar de krav som miljö- och hälsoskyddet ställer. Sen kan vi tillåta tillfällig vistelse i skolbyggnaden, säger Slätis.

Rivning nästa

Hur framtiden ser ut för Rödskogs skola är ännu oklart. Skolan genomgår under hösten en behovsutredning, parallellt med flera andra svenska skolor.

– Den byggnad där daghem och förskola verkat i är i sämst skick, den väntar bara på rivning. Den äldre skolbyggnaden är för liten för att rymma 50 elever, det har den varit redan i många år, säger Carl Slätis.

Att det ska finnas en svensk skola i norra Esbo verkar de flesta parter vara överens om.

– Det framkom tydligt i våras att vi naturligtvis ska ha verksamhet i norra Esbo. Hur den organiseras får behovsutredningen visa, säger Jaana Suihkonen.

Fotnot: Artikelns första stycke har korrigerats. 

Det är styrelsen som beslutat om detta. Åbo Akademis styrelse vill att ÅA inleder en fullskalig klasslärarutbildning i Helsingfors tillsammans med Helsingfors universitet hösten 2016.

Styrelsen beslutade om sin ståndpunkt på ett möte i dag onsdag.

Åbo Akademi tar nu initiativ till att planera en hel klasslärarutbildning i Helsingfors så att utbildningen kan starta 2016. Det sker i samarbete med Helsingfors universitet.

Styrelsen vill ha en konkret plan på hur utbildningen kunde ordnas tillsammans med Helsingfors universitet och hur arbetsfördelningen dem emellan ska se ut.

– Jag är övertygad om att lärarbristen i Helsingforsregionen går att lösa genom samarbete och konkreta handlingar, säger styrelseordförande MarianneStenius i ett pressmeddelande.

I dag beslutade styrelsen också att det ordnas en ny antagning hösten 2015 för kompletteringsutbildningen av klasslärare i Helsingfors – för att göra obehöriga klasslärare behöriga. En första sådan utbildning inleds i höst.

När skolstarten närmade sig och detaljerna i den omläggning av busslinjer som Helsingforsregionens trafik HRT planerat sjunkit in hos alla berörda ökade också kritiken. Efter de första skoldagarna är rösterna inte färre. Eleverna och föräldrar bekräftar till HBL att vardagen blivit svårare.

– Min dotter såg fram emot att få åka buss och känna sig stor. Hon har snuvats på den upplevelsen. Sonen som är lite äldre berättar om busstidtabeller som inte är att lita på. Men också han är för ung för att stå på hållplatsen och undra vad han ska ta sig till när bussen inte kommer, säger Kalle Weckström.

Lösningen är att pappa Kalle skjutsar Inez och Gustav till och från skolan. Eller så gör någon annan förälder det.

– Vi har grundat bilpooler men det är inte hållbart i längden. Så här får det inte vara.

När man lyssnar på parterna i "busskonflikten" blir det tydligt att det brustit någonstans i informationsgången. HBL skrev om den stora omläggningen för två veckor sedan (8.8) och då var den ansvarige trafikplaneraren nöjd med det nya systemet som skulle vara tydligare. I går gick det inte att nå några trafikplanerare för en kommentar, vare sig på HRT eller Kyrkslätts kommun.

Vid Winellska skolan vet rektor Kristiina Koli inte riktigt vad hon ska ta sig till. Skolan saknar exakt information om varifrån eleverna kommer och vart de ska efter skolan men den kartläggningen är nu i gång. En mardrömslik första vecka för en ny rektor.

– Vi behöver veta mera för att få en så exakt helhetsbild av läget som möjligt, säger hon.

Kristiina Koli får hjälp av föräldraföreningarna i Kyrkslätt. Det är elever i fler skolor än Winellska som drabbats.

– Vi samlar våra krafter för att ryta till med en mun, säger Jeanette Papadaki vidföreningen Hem och skola.

HRT reagerar

Vid korsningen av Gesterbybågen och Gesterbyvägen finns två busshållplatser. Här sitter trafikövervakarna Juha Sivula och Sami Vehkala sedan måndagen och iakttar.

– HRT kan vid behov reagera fort, säger de.

En sak som Sivula och Vehkala genast fäst uppmärksamhet vid är att hållplatserna inte är så trygga som de borde vara. Nu skiner solen men snart är det beckmörkt och snö och is på vägrenen. Barnen trängs farligt nära en livligt trafikerad huvudled. Frågan om det är kommunens eller någon annans uppgift att rätta till missförhållandet förblir obesvarad liksom den varför också en sådan här sak diskuteras först efter skolstarten.

HRT:s trafikövervakare berättar att åtminstone beslutsfattarna i kommunen i god tid måste ha känt till den förestående omläggningen. Däremot kan de inte säga hur så många av dem som berörs är så förbryllade och nu även förbannade. En anledning, säger de försiktigt, handlar kanske om klassiskt förändringsmotstånd. HRT har tidigare arrange­rat informationsmöten och samlat in kommentarer på nätet.

– Vi är här för att ta reda på hur saker och ting fungerar i praktiken. Vi stannar till fredag och återkommer vid behov. Sedan dröjer det säkert någon vecka när all information inklusive respons behandlas, säger Juha Sivula.

Buss 171 som kör i riktning mot Helsingfors anländer klockan 15.14.

– Det är ofta trångt i bussen och åtminstone för mig är det oklart när de avgår, säger Robin Holmberg på årskurs 6.

Den här gången och just vid Winellska hållplatsen är det gott om plats i bussen för Robin och hans 30–40 skolkamrater som väntat i 20 minuter.

Skolorna börjar förbereda sig inför de digitala studentskrivningarna, som införs stegvis från år 2016. I höst ska förstaårseleverna i stadens gymnasieskolor börja använda en digital tjänst, där lärarna kan följa deras inlärning.

Vilken sorts dator behövs?

– Man kan säga att helt normala, några år gamla bärbara datorer duger. Den kan vara PC eller Mac och den kan vara använd, säger Mervi Willman på Utbildningsverket.

Willman säger att skolorna kommer att ha bärbara datorer att låna till elever som inte vill eller kan köpa en egen dator.

Kan skolan erbjuda bärbara datorer till alla som inte har råd att köpa en?

– Om ingen skulle köpa en egen dator skulle skolorna förstås inte ha tillräckligt många att låna ut. Men många har redan en dator och jag tror att de flesta vill köpa en egen, så jag tror inte att det blir ett problem i praktiken.

Enligt Lärarfacket permitteras i år fler lärare än någonsin sedan 1990-talet. 25 kommuner har redan beslutat om permitteringar som drabbar över 4 000 lärare.

OAJ konstaterar också att kommunerna pressar på lärarna för att de frivilligt ska ta tjänstledigt utan lön. Det har enligt OAJ samma effekt på eleverna som permitteringarna.

Odförande Olli Luukkainen påpekar att permitteringarna behandlar barnen ojämlikt beroende på i vilken kommun de har råkat födas och vilken skola de går i. Luukkainen är särskilt oroad över niondeklassarna som ska välja var de ska fortsätta sin skolgång utan att få hjälp av studiehandledare.

– Både för de svensk- och finskspråkiga familjerna är språket helt klart den största orsaken. Det har också tidigare undersökningar visat, säger forskaren Zea Kingelin-Orrenmaa. Forskningen är en del av projektet Tvåspråkigheten och det mångkulturella samhället, som finansieras av Svenska Litteratursällskapet.

Kingelin-Orrenmaas utredning pekar ändå på att sociala orsaker är nästan lika betydelsefulla som de språkliga. Till dem hör bland annat att barnet utvecklar sociala färdigheter och blir mer tolerant i en flerspråkig miljö.

Däremot var instrumentella orsaker, som bättre möjligheter till studieplats och jobb, mindre viktiga för föräldrarna.
– Man tror ofta att finskspråkiga ser det som ett mål men det visade sig att de instrumentella orsakerna inte var lika viktiga som de sociala.

Språket i rörelse

Som bäst håller Kingelin-Orrenmaa på med en doktorsavhandling där hon granskar det svenska i Tammerfors ur en språksociologisk synvinkel. I avhandlingen försöker hon klarlägga vad som kännetecknar svenskspråkiga institutioner och gemenskaper som språkliga miljöer i Tammerfors och vad som kännetecknar individerna.
– Det handlar i korthet om vem som söker sig till gemenskapen och varför. Det finns många inflyttare och finskspråkiga också som söker sig till det svenska.

Enligt Kingelin-Orrenmaa är det för tidigt att säga något om slutsatserna i avhandlingen. Det som ändå klart är specifikt för Tammerfors är att kring 30 procent av eleverna i SST kommer från kranskommuner som Ylöjärvi, Kangasala, Pirkkala, Nokia, Lempäälä och Ackas.

– Språket är i rörelse över kommungränserna dagligen. Det är inte ovanligt att vissa elever har en skolväg på 40 kilometer åt ett håll.
Som universitetslärare vid fakulteten för språk, översättning och litteratur vid Tammerfors universitet har Kingelin-Orrenmaa också jobbat med att föra ut svenskan från universitetets sida och visa att det finns en vital tvåspråkighet i staden.
– Vi i har erbjudit våra studerande som läser svenska möjligheten att gå till finska skolor och hålla lektioner med program för de eleverna. Det har varit väldigt uppskattat och någonting vi kommer att fortsätta med. )

En av tvistefrågorna under budgetförhandlingarna nästa vecka är förlängningen av läroplikten till 17 år. Det tyder åtminstone medierapporteringen från riksdagsgruppernas sommarmöten på och även de ställningstaganden som riksdagsledamöter från olika partier skickar ut. Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) uppger ändå att hon har hela regeringens stöd i läropliktsfrågan. Det stämmer såtillvida att regeringen i november i fjol beslöt förlänga läroplikten som en del av det så kallade strukturpaketet. Då budgetramarna slogs fast i våras anslogs reformen femton miljoner.
Kiurus och ministeriets förslag går inte ut på att förlänga grundskolan med ett tionde år utan i stället ska läroplikten omfatta ett obligatoriskt år av studier på andra stadiet efter grundskolan. Eller en utbildning som förbereder de unga för andra stadiets utbildning, eller hjälper dem att klara av grundskolan med heder genom ett tionde år.

De allra flesta ungdomar fortsätter sina studier efter grundskolan men den lilla grupp som inte får en studieplats, eller av någon orsak inte är motiverade att studera, utgör ett problem. Sysselsättningsgraden för dem som enbart har grundskoleutbildning är betydligt lägre än bland dem som har en examen till. Därför är det viktigt ur de enskilda individernas synvinkel men också nationalekonomiskt att utbildningen fortsätter efter grundskolan. Det finns helt enkelt inte längre tillräckligt med sådana arbetsuppgifter där en grundskolexamen räcker.

Så långt är alla mer eller mindre överens. Det man nu verkar ha olika åsikter om är om en förlängning av läroplikten är rätt metod – och framför allt om de femton miljoner som har anslagits räcker till. På undervisningsministeriet hävdar man att summan bör räcka men erkänner att det finns en osäkerhet kring hur väl återanvändningen av skolböcker lyckas och hur mycket studiehandledningen kostar. På ministeriet hävdar man också att andra metoder har använts under de senaste trettio åren men de har inte gett resultat. Därför vill man nu satsa på en förlängd läroplikt.

Tvisten har också klart ideologiska undertoner. För SDP var beslutet om förlängd läroplikt viktigt, en politisk framgång att visa upp för anhängarna. En förbättring mitt i alla nedskärningar och negativa besked. Samlingspartiet brukar betona att man är ett bildningsparti men i det här fallet tycks rädslan för att anslagen inte ska räcka till ändå vara viktigare.
I dag är det ingen som förnekar grundskolans och hela vårt skolsystems betydelse för Finlands framgångar. Tack vare skolan där hela åldersgruppen utbildas i nio år har Finland kunnat ta tillvara hela befolkningens så kallade begåvningsreserv. På 1960-talet när grundskolreformen skulle godkännas var den ändå oerhört omtvistad och Samlingspartiet var grundskolans största och viktigaste motståndare.

Det är kanske inte rättvist att jämföra förlängningen av läroplikten med grundskolreformen, men å andra sidan är det snart femtio år sedan grundskolan infördes och trots att den till sitt innehåll har förändrats under årens lopp kan det också vara på sin plats med strukturella förändringar i skolsystemet. För det talar redan det faktum att grundskolan inte är en tillräcklig utbildning i dagens samhälle. Ändå är det svårt att avgöra om läropliktsförlängningen fyller sitt syfte och hur dyr den blir. Femton miljoner låter inte realistiskt.

Utbildningen är a och o för att en nation ska klara sig. Att den omfattar alla barn och att grundutbildningen är gratis har avgörande betydelse för ett litet land som Finland. Flera andra projekt än läroplikten inom utbildningsområdet är också aktuella under budgetförhandlingarna. Till exempel anslagen för mindre skolgrupper och för att stöda skolorna i områden med mycket invandrare och hög arbetslöshet och reformen av dagvårdslagen, som har fyrtio år på nacken.
Utbildning har en utjämnande effekt på socioekonomiska skillnader. Det arbetet måste inledas redan före skolstarten och därför är förskolpedagogiken viktig. Trots, eller egentligen just på grund av de ekonomiskt svåra tiderna, är det totalt fel att spara på utbildningen. Hoppas budgetmakarna inser det.

Grundskolan i Botby i östra Helsingfors är ett barn av sin tid, 1960- och 1970-talen då grå betong, kakelplattor på ytterväggar och bandfönster var dominerande egenskaper i arkitekturen.

Helheten är byggd i två etapper och behovet av renovering gäller allt från teknik och ljudisolering till el och belysning, för att inte tala om behovet att åtgärda skavanker och slitage.

Stambyte och ny täckdikning står på renoveringsprogrammet och så ska man rusta upp både kök och matsal. Tillgänglighet och säkerhet motsvarar inte heller dagens krav. Skolbyggnaderna ska anpassas till nuläget, när Botby byggdes fanns nämligen ingen grundskola och rumsdisponeringen är därefter.

På skolgården står en paviljong från 2001, men den ska rivas och någon ny är inte planerad. I stället bygger man 150 kvadratmeter till i anslutning till de gamla skolbyggnaderna.

I projektplanen för renoveringen av Botbyskolan är byggstarten prickad till 2016. För Botbyeleverna uppstår inga problem med längre skolresor till ersättande lokaler eftersom tanken är att bygga sådana dels på skolgården, dels på grusplanen intill.

I Botby, som inkluderar Blomängens lågstadium, förskolan och Botby högstadieskola, går ungefär 500 elever. I huset finns också två eftermiddagsgrupper. Prognosen för elevunderlaget är växande eftersom några specialgrupper från Minerva flyttar till Botby under 2015-2017.

Utbildningsnämnden tar ställning till renoveringen av Botbyskolan på tisdag, projektet ska godkännas i stadsfullmäktige och sedan ska man reservera beräknade 18,2 miljoner euro i stadens investeringsprogram och budget.

Fakta

• Botbyskolan uppfördes 1966 och 1973. Arkitekt är Erik Kråkström.
• Efter renoveringen nästan fördubblas hyran, från nuvarande 78 000 euro om året till 140 000 euro.
• Arbetena inleds våren 2016 och pågår tills höstterminen 2017 börjar.

Psykologen Pekka Santtila, ingenjören Jari Böling och it-ekonomen Anna Sell utmanar den sittande rektorn Jorma Mattinen när Åbo Akademis styrelse den 1 oktober väljer rektor för en ny fyraårsperiod.

Nomineringsutskottet som utgörs av styrelseordförande Marianne Stenius och vice ordförande Lars Gädda väntas på måndag informera styrelsen och universitetskollegiet om hur processen går vidare. En del ÅA-anställda räknar med att det blir en gallring bland sökandena, andra tror att man då får veta att styrelse och kollegium ska få fråga ut de sökande.

Vem som kommer att bli vald vågar ingen förutspå, inte ens anonymt.
– Pekka Santtila är den som tydligast skiljer sig från de andra utmanarna, säger universitetskollegiets ordförande, professorn Tage Kurtén.

Uppfattningen bekräftas av flera ÅA-anställda som HBL talar med. Santtila beskrivs som en duktig forskare, känd i psykologkretsar också utanför ÅA trots att han är rätt ung. Jari Böling och Anna Sell är mindre kända utanför huset.

– Universitet är hierarkiska institutioner, och Mattinen och Santtila är de enda professorerna. Det vore överraskande om man inte valde någon av dem, säger en anställd.

Flera ÅA-anställda anser att Mattinen borde få fullfölja de projekt han satt i gång. Andra tycker att rektorn visserligen borde städa upp oredan, men att han redan haft två perioder på sig.

Tage Kurtén säger att den sittande rektorn har en annan sits än de andra sökandena. Det kan vara både till fördel och till nackdel.

– Han är bäst känd och har många års erfarenhet, men han är också delvis ansvarig för vad som gjorts de senaste åren.

Som företagsdirektör
Ändringen av universitetslagen har öppnat för att rektorerna numera kan styra universiteten ungefär som verkställande direktörer styr företag. Styrelsen formulerar visioner och uppdrag, rektor verkställer.

– Den här möjligheten har funnits och också utnyttjats vid ÅA. Ingen förnekar att rektor har en stark ställning. Jag tycker inte att det är en lycklig utveckling, säger Kurtén.

Han föredrar en annan ledarstil där rektorn förankrar besluten hos personalen, i synnerhet hos dem som berörs av besluten.

– Det finns tydligt en önskan om förändrad policy. ÅA behöver vara vad det en gång varit. Det finns andra sätt att styra än med bara en stark röst, säger Kurtén.

Andra menar att Jorma Mattinen har skött uppdraget såsom lagen avser, och att det missnöje som Kurtén ringar in, och som finns men som kanske inte är särskilt utbrett, egentligen handlar mer om ledarstil än om person.

– Andra tycker annorlunda, att universitet ska drivas mer som företag, intygar Kurtén.

En ÅA-forskare påpekar att Mattinen lett universitetet i åtta år, att det inte är märkligt att det då dyker upp konkurrenter.

– Det går lätt att jobba med honom, han är en österbottnisk karl, det är raka rör liksom. Men för all del, inte är han den som vandrar omkring och förankrar allting i arbetsgrupper för att ältas. Det missnöje som pyr riktar sig antagligen mot ledarstilen, inte mot personen.

En annan anställd påpekar att ÅA har haft bara en rektor sedan lagändringen:

– Vi har inget att jämföra med. Säkert har han gjort vissa blundrar, sådant händer ju. Oberoende av vem som är rektor är någon alltid missnöjd.

Samma person tycker det är ett större dilemma att alla sökande kommer inifrån ÅA.
– Jag klandrar inte kvaliteten på kandidaterna, men vi borde ha haft fler sökande och framför utifrån. Vem som än blir rektor kommer tåget att gå vidare, men det hade gjort gott med en extern person som kunde ha tagit in nya idéer.

Rektorn för Katedralskolan i Åbo, Marianne Pärnänen, hade hoppats på en lugnare start på läsåret. Drygt tre veckor in på höstterminen är en del av gymnasiets elever misstänkta för narkotikabrott. Exakt hur många elever som är inblandade vet Pärnänen inte. Enligt YLE innefattar polisens förundersökning ett fyrtiotal ungdomar varav en klar majoritet går eller har gått i Katedralskolan. Största delen av fallen är cannabisrelaterade.

Pärnänen berättar att polisen kontaktade skolan tidigare under hösten och meddelade att en utredning är på gång.

– Jag har förstått att polisen börjat undersöka ärendet på sommaren. Hur och när de så att säga fått tag i tråden vet jag inte.

– Det är klart att man blir bestört när sådant här händer, men samtidigt är det ingen stor överraskning. Vi vet ju att unga använder alkohol, så visst kan också knark förekomma.

Trots att största delen av de inblandade har en koppling till Katedralskolan understryker Pärnänen att all knarkrelaterad verksamhet skett på annat håll.

– I det här fallet är det jätteviktigt att hålla isär skola och fritid. Polisen har betonat att det här inte skett i skolan utan främst på fester som eleverna ordnat på sin fritid. Därmed har vi som skola inte ens rättigheter att vidta några åtgärder och vi vill inte klampa in på polisens område.

Katedralskolan ordnade i onsdags ett föräldramöte där polisen var på plats för att informera om den pågående förundersökningen. Enligt Pärnänen har inga föräldrar kontaktat henne angående ärendet.

Rykten i korridoren

Bland gymnasiets elever väcker nyheterna blandade känslor. En del rycker på axlarna medan andra är uppenbart frustrerade. De senare är oroliga för skolans anseende.

– Trots att vissa pojkar i ettan åkt fast för knarkbruk eller innehav betyder det inte att hela vår skola är sådan, säger en flicka som vill vara anonym.

En annan elev berättar att det gått rykten om polisundersökningen ända sedan skolstarten. De flesta HBL talar med verkar ha en klar uppfattning om vilka som är misstänkta.

Lia Meurmanär inne på sitt första år i Katedralskolan. Hon säger sig veta på ett ungefär vem eller vilka som använder och säljer knark.

– Visst hör man prat om det i korridorerna. Någon kanske säger att den varit hög på veckoslutet eller liknande.

I likhet med rektor Pärnänen säger Meurman att narkotikan i övrigt inte märks av i själva skolmiljön. Ellen Sewón och Linnea Wahlbeckär inne på samma linje.

– Egentligen talas det inte om det. Ibland hör man rykten om fester och om vem som gjort vad, men inget mer.

När HBL förra veckan skrev om konventsintagningar bestämde sig Ditte Sandholm, 21, för att det var dags att sluta tiga.

– Jag mådde uselt. Utåt verkade jag i skolan som en duktig, involverad och glad elev, en sådan som tålde sådant där. Verkligheten var en annan. Jag satt på perrongen och övervägde självmord, skrev hon på HBL:s Facebooksida om konventsintagningen i ett Helsingforsgymnasium för fem år sedan.

Många kommentatorer tackade Sandholm för hennes mod att berätta.

I dag jobbar Ditte Sandholm som skolgångsbiträde på en lågstadieskola. Hon gör allt för att motverka mobbning i skolan och för att barn som mobbas ska våga berätta om det.

När hon själv gick på lågstadiet var hon mobbad. Hon frystes ut, kallades för olika saker och det spreds rykten om henne.

– Ett konkret exempel var på femman, när vi skulle göra uppträdanden i små grupper. Jag frågade en grupp om jag fick vara med, och de sade att jo det får du. Jag gick för att hämta mina saker, men när jag kom tillbaka hade de låst dörren och vägrade att släppa in mig.

På högstadiet tog en lärare tag i mobbningen och fick den att sluta nästan helt. Den första veckan på gymnasiet väckte ändå gamla minnen till liv hos Sandholm.

Knuffades runt

Konventionsintagningen började under skoldagen. Ettorna skulle klä sig i långkalsonger och förkläden och ha en handduk på axlarna som en superhjältemantel. De skulle gå olika rutter och sjunga sånger.

– Jag tyckte inte att den där dagen var jättefarlig. Man försvann ganska mycket i massan, och jag tycker inte det märktes om man inte var med.

Efter några timmars paus fortsatte programmet på kvällen i skolan. Det var då Sandholm började känna sig illa till mods.

När gymnasieettorna kom till skolan hade abiturienterna ställt sig i två rader och bildat en tunnel, som alla skulle ta sig igenom.

– De var svartklädda och bar solbrillor. Musiken var på, jättehögt. Vi gick igenom tunneln några i taget, och de höll på och skuffade oss från alla sidor och skrek och härjade.

– Jag tror att det var en av de mest obehagliga grejerna för mig. Jag tycker inte alls om att folk rör mig utan att jag vet vem det är.

Satt ensam på perrongen

Ettorna hade blivit tilldelade varsin roll och skulle uppträda på scenen i tur och ordning.

– Alla visste vem som var där och vem som inte var där. Jag har alltid varit plikttrogen och känt att man ska vara duktig och vara med på allt och tycka att allt är jätteroligt. Som 16-åring är man ännu ganska osäker och söker acceptans.

Ditte Sandholm var utklädd och blåmålad till en smurf. På scenen skulle hon sjunga låten I’m blue.

– Där var några andra också, men jag tror att jag var den enda som sjöng. De andra sprang runt scenen och härjade. Jag hade just tappat rösten och försökte sjunga. Så fick man bara en massa kommentarer om hur skit man var. Att det inte hörs någonting, och att man måste försöka bättre.

Efter att hon fått kliva av scenen tvättade hon av sig den blå färgen och bytte om. Kompisarna tog tåget hem, men Sandholm sade att hon skulle ta nästa.

– Jag blev sittandes där på perrongen och grät. Det var ganska kallt, och det enda jag hade var handduken som jag hade haft som mantel. Så jag satt där på marken invirad i en handduk.

Sandholm säger att hon övervägde att hoppa under nästa tåg.

– Sedan kom några vakter som började ropa åt mig och fråga om allt var okej. Då blev jag skraj, för jag ville inte hamna i trubbel.

En vän ringde till henne och lyckades övertala henne att gå hem.

Vuxna borde ingripa

– Det värsta för mig var inte vad jag hade utsatts för, utan vilka minnen det väckte hos mig. Man kan ju aldrig veta vad en annan människa har i bagaget, säger Ditte Sandholm.

De flesta som hon pratat med i efterhand har tyckt att konventsintagningen var rolig. Det finns ändå de som tyckte att upplevelsen var jobbig – bland annat en ett år yngre kompis, vars konventsintagning Sandholm själv var med och ordnade. Sandholm fick märka hur svårt det är att bryta traditionen när alla vill hämnas sin egen upplevelse.

– Jag vet inte hur många gånger jag har bett om ursäkt.

Hon anser att vuxna borde våga ingripa mot konventsintagningen.

– Jag tycker inte att den behöver förbjudas, men man borde ändra på innehållet. Det är en bra idé i sig.

När hon började gymnasiet ordnades också en lägerskola med stafett, grillning och bastubad. Det har hon goda minnen av, och tycker att det skulle ha räckt som konventsintagning.

Sandholm hoppas att den första tiden på gymnasiet skulle handla om gemenskap och inte om förnedring.

Bland annat medellång lärokurs i finska, livsåskådning och biologi har ökat i popularitet jämfört med förra hösten. Också hälsokunskapen fortsätter att öka i popularitet. Den här gången skriver cirka 8 500 personer hälsokunskapsprovet. Det är dubbelt fler än för något annat realämne.

De som skriver medellång och lång svenska, lång tyska och psykologi är däremot något färre än förra hösten.

Cirka 36 800 personer har anmält sig till höstens studentskrivningar. Det är ungefär hundra färre än i fjol.

Det sista provet i höstens studentskrivningar är det samiska modersmålsprovet, som en person är anmäld till.

Till exempel Helsingfors ger minimimängden undervisning som består av 222 årsveckotimmar, medan Lovisa kommer upp i 234. En årsveckotimme motsvarar 38 undervisningstimmar.

Aulis Pitkälä som är generaldirektör vid Utbildningsstyrelsen tycker att situationen är problematisk.

– Det är självklart att där timantalet är större är inlärningsnivån också bättre. Nivån på den grundundervisning som barnet får beror alltså ganska mycket på var man råkar bo, säger Pitkälä till tidningen.

Enkäten Hälsa i skolan visar att nästan hälften av pojkarna och över 60 procent av flickorna i högstadieåldern upplevt sexuella trakasserier. Enkäten gjordes av Institutet för hälsa och välfärd.

Lärarna tycker att det är svårt att ingripa i sexuella trakasserier, säger jämställdhetsombudsmannen Pirkko Mäkinen. Nu har myndigheten tagit fram läromaterial som behandlar frågan ur de ungas synvinkel. Mäkinen säger att målet är att göra det klart att det inte är acceptabelt med sexuella trakasserier och att införa klara gemensamma regler för hur man ska ta tag i problemet.

– På arbetsplatserna förhåller man sig redan allvarligt till frågan. Nolltoleransen ska utvidgas att gälla även unga och barn.

Sammanlagt har 36 800 personer anmält sig till höstens skrivningar. Det är ungefär hundra färre än i fjol.

Den sista provdagen i höst är den första oktober.

Helsingfors affärsverk Palmia har i dag 3 000 anställda som gör mat, städar och sköter olika säkerhetsuppgifter. Men från årsskiftet får verksamhet som konkurrerar med andra företag inte längre skötas av ett kommunalt affärsverk, vilket ger staden två alternativ. Antingen bolagiserar man eller så slutar man erbjuda tjänster externt.

Palmias framtid har diskuterats länge och alternativen har utretts grundligt. På måndagen godkände stadsstyrelsens koncernsektion förslaget som bygger på att hålla kvar matproduktionen i ett affärsverk med 1 400 anställda. Även telefontjänsterna, bland annat hemlarmstjänsterna och förmedlingen av färdservicen, föreslås höra till affärsverket framöver.

De övriga tjänsterna, inklusive personalrestaurangerna, flyttas till ett aktiebolag som ägs av staden. Det betyder samtidigt att staden gradvis öppnar för konkurrens inom städning och säkerhetstjänster.

Affärsverket som fokuserar på catering ska förfoga över matfabriken i Vanda och även i fortsättningen göra mat till barn, sjuka och äldre. Men affärsverket får inte delta i stadens upphandlingar, vilket enligt stadens beräkningar betyder att närmare en tredjedel av skolmaten inom några år kommer att tillverkas av någon annan än Palmia. I dag är andelen 12,5 procent.

Bolagiseringen ska enligt lagen ske senast vid årsskiftet. Det var ursprungligen ett klagomål mot Palmia som fick EU-kommissionen att reagera. Helsingforsnejdens handelskammare och turism- och restaurangförbundet Mara lämnade hösten 2008 in klagomålet eftersom de ansåg att det är orättvist att Palmia, som konkurrerar på den fria marknaden, har fördelar som hänger ihop med den kommunala statusen.

I ett svar daterat 2010 konstaterar kommissionen att de kommunala affärsverken är befriade från bolags-, fastighets- och kapitalskatt vilket tolkas som att de får lagstridiga statsstöd. Finland uppmanades se till att affärsverken följer samma regler som alla andra på konkurrensutsatta marknader.

Stadsfullmäktige i Helsingfors måste ännu godkänna förslaget.

Finlands kostnader för förskolepedagogiken per barn ligger klart under medelnivån i länderna inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD. 2011 var kostnaderna i Finland 5 700 dollar medan medeltalet för OECD:s medlemsländer låg på nästan 7 500 dollar.

I Luxemburg var kostnaderna nästan fem gånger så höga som i Finland.

En internationell jämförelse av kostnaderna försvåras dock av att pedagogiken ordnas på olika sätt och av att länderna har olika sätt att föra statistik, konstaterar OECD i sin senaste jämförelse av skolsystemen.

I Finland var undervisningskostnaderna på de lägre klasserna i grundskolan på OECD-ländernas snittnivå, men på de högre klasserna låg de klart över medeltalet.

Resultaten tyder också på att utbildningsnivån i Finland inte växer lika snabbt som förr. I fjol hade många länder satsat klart mer än Finland på att utbilda befolkningen.

– Det bor fyra svenskspråkiga personer i Tohmajärvi, men ändå ska kommunens alla barn lära sig svenska. Är det rimligt, undrar politiska journalisten Magnus Hertzberg. 

– Vi har sett vad frivillighet i skolämnen leder till – att de inte läses, säger folktingssekreterare Markus Österlund. 

Studio HBL:s onsdagsdebatt tog sig med Janne Strang som diskussionsledare an kampen för och emot obligatorisk undervisning i svenska i Finland, och de komplexa motiven bakom. 

En sak kunde panelisterna enas om – det är definitivt något fel på undervisningen. Men måste det betyda att den ska skrotas? 

Se video genom att klicka på bilden ovan. Du kan även lyssna på debatten som podcast via Studio HBL:s Soundcloud. 

Grundskolan i Botby i östra Helsingfors är ett barn av sin tid, 1960- och 1970-talen då grå betong, kakelplattor på ytterväggar och bandfönster var dominerande egenskaper i arkitekturen.

Helheten är byggd i två etapper och behovet av renovering gäller allt från teknik och ljudisolering till el och belysning, för att inte tala om behovet att åtgärda skavanker och slitage.

Stambyte och ny täckdikning står på renoveringsprogrammet och så ska man rusta upp både kök och matsal. Tillgänglighet och säkerhet motsvarar inte heller dagens krav. Skolbyggnaderna ska anpassas till nuläget, när Botby byggdes fanns nämligen ingen grundskola och rumsdisponeringen är därefter.

På skolgården står en paviljong från 2001, men den ska rivas och någon ny är inte planerad. I stället bygger man 150 kvadratmeter till i anslutning till de gamla skolbyggnaderna.

I projektplanen för renoveringen av Botbyskolan är byggstarten prickad till 2016. För Botbyeleverna uppstår inga problem med längre skolresor till ersättande lokaler eftersom tanken är att bygga sådana dels på skolgården, dels på grusplanen intill.

I Botby, som inkluderar Blomängens lågstadium, förskolan och Botby högstadieskola, går ungefär 500 elever. I huset finns också två eftermiddagsgrupper. Prognosen för elevunderlaget är växande eftersom några specialgrupper från Minerva flyttar till Botby under 2015-2017.

Utbildningsnämnden tar ställning till renoveringen av Botbyskolan på tisdag, projektet ska godkännas i stadsfullmäktige och sedan ska man reservera beräknade 18,2 miljoner euro i stadens investeringsprogram och budget.

Fakta

• Botbyskolan uppfördes 1966 och 1973. Arkitekt är Erik Kråkström.
• Efter renoveringen nästan fördubblas hyran, från nuvarande 78 000 euro om året till 140 000 euro.
• Arbetena inleds våren 2016 och pågår tills höstterminen 2017 börjar.

Elever med finska eller finska och svenska som hemspråk lär sig bättre engelska än elever med bara svenska som hemspråk. Det visar en färsk undersökning om språkinlärning i de svenska skolorna. Men forskarna vet inte om det beror på tvåspråkigheten i sig, föräldrarnas utbildningsnivå eller hemort.

– Undersökningen ger ju en liten fördel till södra Finland i största delen av delområdena. Överlag klarade sig eleverna i städer och elever med högt utbildade föräldrar bättre. Där kan finnas någon koppling, säger specialplaneraren Chris Silverström på Nationella centret för utbilningsutvärdering.

Hemspråket inverkan på inlärningen av franska, tyska och ryska undersöktes inte för att grupperna skulle ha blivit så små.

Svenska elever lär sig bättre
Det är Utbildningsstyrelsen och Nationella centret för utbildningsutvärdering som har undersökt hur bra elever i årskurs nio i grundskolan lärt sig olika främmande språk. Forskarna mätte elevernas färdigheter i tal, skrift, hörförståelse och läsförståelse våren 2013.

Undersökningen visar att finlandssvenska eleverna har bättre inlärningsresultat än elever i finska skolor i såväl engelska som de valfria språken franska, tyska och ryska. De svenska eleverna lär sig engelska och tyska utmärkt, i ryskan är de någonting mellan bra och utmärkt och i franskan bra, beskriver Silverström.

– Den svenska skolan når de mål som ställs för språkundervisningen i läroplansgrunderna och överträffar dem, säger hon.

Den viktigaste orsaken till att svenska elever lär sig engelska och tyska bättre än finska elever är naturligtvis språksläktskapet. Men det förklarar inte framgången i franskan och ryskan. De är visserligen indoeuropeiska språk till skillnad från finskan. De bättre kunskaperna i engelska och tyska syns också i studentexamensproven, men inte i franskan.

Attityden viktig
Utvärderingen av språkinlärning visar också att elevernas attityder och det förväntade behovet av språket har betydelse för hur bra de lär sig.

Svenska elever hade en positivare inställning till franskan än de finska eleverna. De svenska eleverna är också mer benägna att välja ett extra främmande språk.

– I hela landet är det ungefär 15 procent av eleverna som väljer ett extra främmande språk i högstadiet, medan 30 procent av de svenska eleverna läser ett extra främmande språk, säger Silverström.