Ungefär hundra elever går årligen i den svenskspråkiga sjukhusskolan i Helsingfors, som är en del av Zacharias Topelius-skolan. En del av dem får undervisning på avdelning, de som är krya nog tar sig kanske till Zacharias Topelius-skolan för en del lektioner. Dessutom finns en ­särskild enhet där barn och unga med främst psykiatriska diagnoser får en fristad innan de förhoppningsvis kan återvända till sin egen närskola.

På den särskilda enheten, Eva, har man märkt en förändring under de senaste åren.

– Vi får allt fler elever som har så svårt att gå till skolan att det bara inte går. De kan helt enkelt inte. De klarar av en eller annan anledning inte av det sociala trycket. Då är det lättare att ta sig till en liten skola med få elever, säger Janette Stenroos-Ek, som är platschef på Eva-enheten.

Kraven på att prestera kan också leda till annat än goda prestationer.

– Det är förstås svårt att säga vad som ligger bakom den här trenden. Men samhällsandan som sätter stor press på eleverna spelar säkert in, ­säger Stenroos-Ek.

Målet är att eleverna ska bli bättre under den tid de går i sjukhusskolan, men det kan ta månader. Ibland år. Meningen är ändå att eleverna ska återvända till sin egen närskola så fort de klarar av det.

Flummigt i öppenvården

Lagstiftningen om sjukhusundervisning utgår fortfarande från att barnen vårdas på avdelning, men i verkligheten vårdas allt fler inom den öppna vården. För dem är situationen oklar, då det inte finns klara regler för när undervisningen ska sättas in och vem som betalar. Vid årsskiftet träder en lagändring i kraft som ska skapa klarhet i bland annat detta.

– Redan i diagnosskedet borde man gå igenom eventuella behov av undervisning. Lagändringen preciserar när och hur mycket undervisning som ska ordnas. Tidigare har det varit mycket flummigt, säger Carita Glasgow, rektor vid Zacharias Topeliusskolan.

Lagändringen påverkar ändå knappast volymerna så mycket, då många barn inom den öppna vården redan nu får sjukhusundervisning.

För dem som vårdas på sjukhus är reglerna klara. En timme individuell undervisning per dag är vad sjukhusskolan erbjuder dem, men orken bestämmer hur mycket det blir.

Johannas son fick sjukhusundervisning vid Barnkliniken i nästan tre månader. Tanken på läxor kändes till en början grym då barnet var sjukt.

– Men det visade sig vara en väldigt bra sak. Förutom att man hänger med i undervisningen håller man uppe ett slags kontakt med omvärlden, man har rutiner och känslan av att livet går vidare. Att det var mycket vårdpersonal omkring störde inte undervisningen, säger Johanna, som egentligen heter något annat.

Och undervisningen var effektiv.

– Min son tyckte att han på en timme i sjukhusundervisningen lärde sig lika mycket som på en vecka i skolan.

Att bemöta svårt sjuka barn kräver mer än utbildning. Lyhördhet till exempel.

– Jag brukar försöka att alltid vara positiv. Barnen har hamnat i en situa­tion som är negativ för dem. Då är det viktigt att föra med sig någonting positivt, att försöka pigga upp dem, att ge dem ett avbrott eller en frisk fläkt i allt det svåra, säger specialklassläraren Toni Valkeakari, som sköter största delen av den svenskspråkiga sjukhusundervisningen vid avdelningarna.

Man måste naturligtvis beakta hur eleven mår och orkar.

– Men själva vården är inte mitt bord, utan jag försöker sätta fokus på undervisningen. Jag tror att eleven också behöver det, att bli bemött som elev och inte som den sjuka eleven.

Det betyder inte att inte också existentiella samtal är tillåtna. Ibland gör läraren större nytta som terapeut än som lärare.

– Jag lyssnar och pratar gärna om barnet vill det, men det är viktigt att initiativet i så fall kommer från barnet.

Det blir mycket att härbärgera också för den som i sitt arbete möter svårt sjuka barn varje dag. Hur mäktar man med det?

– Det är nog så att arbetet ger mer än det tar. Att möta eleverna och se deras glädje och kämpaglöd ger kraft och ger perspektiv också på det egna livet, säger Valkeakari.

Effektiv timme

En timme undervisning per dag låter kanske inte så mycket för den som vill hänga med sin årskurs, men då undervisningen är individuell får man förvånansvärt mycket gjort.

– Men det krävs att barnet jobbar på egen hand också, till exempel med en förälder.

För Valkeakari var jobbet som sjukhuslärare ett hopp ut i det okända. Tidigare hade han jobbat som specialklasslärare och fem år inom missbrukarvården. Men han landade väl. Studierna kunde ändå ta upp sjukhusundervisningen mer, tycker han.

– Saken togs upp i samband med en kurs om barn med psykosociala svårigheter, men det var allt. Många av mina lärarbekanta har aldrig ens hört talas om att det finns ett sådant jobb som mitt, säger Valkeakari.

Enligt tidningen finns Finland inte längre med bland tio i topp i matematik, ämnet undersökningen fokuserade på.

Bäst klarade sig framför allt asiatiska länder, skriver HS, men även Estland har gått om Finland i elevernas matematikkunskaper. Finland var fortfarande bäst av de nordiska länderna.

Ingen överraskning

Utbildningsstyrelsens generaldirektör Aulis Pitkälä säger att Finlands försämrade resultat i Pisaundersökningen inte kommer som någon överraskning. Utbildningsstyrelsens egna undersökningar har också visat att inlärningsnivån försämrats.

– Vi har sett nedgångar på ungefär ett vitsord. I längdsnittsstudier har det dessutom visat sig att elevernas attityder mot matematik försämrats. 

Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) vill på lördagen inte kommentera HS uppgifter. I september sade hon att man kunde ta med spelfirmorna i planeringen av matematikundervisningen. Då hade Utbildningsstyrelsen publicerat en utredning som visade att elevernas intresse för matematik och tron på den egna matematiska förmågan sjunker dramatiskt under skoltiden fram till högstadieåldern.

Pitkälä säger att det finns mycket att förbättra i matematikundervisningen. Utlärningsmetoderna verkar enligt utredningen vara ensidiga, säger han.

– Man kan väl lösa mer praktiska problem i matematiken också, sådana som är närmare elevernas vardag,

Enligt Helsingin Sanomat har Finlands ranking också försämrats något när det gäller läsförståelse och naturvetenskaper, men där ligger landet fortfarande bland de bäst presterande.

Utbildningsverkets utredningar har tytt på samma utveckling.

– Eleverna läser mindre, framför allt har den långsiktiga, koncentrerade läsningen minskat, säger Pitkälä.

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD offentliggör resultaten för 2012 års Pisaundersökning på tisdag. Undersökningen kartlägger 15-åringarnas kunskaper i matematik, läsning och de naturvetenskapliga ämnena.

Valtimo gymnasium i Norra Karelen och Savukoski gymnasium i Lappland kom på andra och tredje plats.

I våras gjorde FNB en motsvarande rankning som endast omfattade vårens studenter. Nu omfattar jämförelsen hela årets studenter.

Hangö gymnasium var bäst också för ett år sedan när FNB gjorde en likadan jämförelse för första gången. Gymnasiet behöll första platsen tack vare vårens studenter eftersom ingen avlade studentexamen vid gymnasiet i höst.

Ingen blev student i höst i Valtimo eller Savukoski heller.

Skolornas placeringar kan variera mycket under olika år. Bara fyra skolor placerade sig bland de tio bästa både i år och i fjol, medan en del skolors placeringar ändrades med flera tiotal.

Skillnaderna mellan de skolor som placerar sig i mitten på listan är små. Det är framför allt i de små skolorna som placeringarna varierar kraftigt och det finns många små gymnasier både i toppen och på de sista platserna.


"Alla skillnader syns inte"

Att beakta elevernas ingångsnivå vid jämförelsen av gymnasier är ett minimikrav, säger ordföranden för studentexamensnämnden, professor Patrik Scheinin.

Men också en sådan jämförelse har sina blinda punkter, säger han.

Forskning visar att grundskolans avgångsbetyg inte alltid är jämförbara mellan skolorna. Dessutom skiljer sig gymnasiernas kursutbud till en del från varandra.
Det finns också skillnader i vilka ämnen eleverna väljer att avlägga obligatoriska prov i. I en del skolor väljer eleverna oftare kombinationer av svåra ämnen, säger Scheinin.
– Skillnaderna mellan gymnasierna är större än en sådan här jämförelse visar. Men det är svårt att bedöma hur stora skillnaderna är.
Scheinin konstaterar att det är naturligt med stora variationer i fråga om små skolor. Om en stor skolas placering ändras mycket kan det ha en starkare koppling till förändrad kvalitet.
I jämförelsen beaktades inte antalet abiturienter som inte klarade av studentexamen. Andelen varierar mellan skolorna och skillnaderna kan vara stora.


"Stödtjänst"

Finlands gymnasistförbund gillar inte rankning av gymnasier.
Ordföranden Daniel Sazonov säger att rankningslistorna i viss mån kan påverka valet av gymnasium. Men gymnasiets läge och kursutbud har en större betydelse, säger han.

– Vi har själva betonat bedömningen av till exempel kursutbudet, möjligheterna att specialisera sig och vilka stödtjänster som erbjuds eleverna. De här är kriterierna för ett högklassigt gymnasium, säger Sazonov.

Scheinin säger att möjligt sätt att mäta kvaliteten i gymnasieundervisningen är att göra som med grundskolorna: man väljer ett antal skolor och testar elevernas kunskap inom önskade ämnen och delområden.
– Då skulle alla gymnasieelever genomgå samma test. I studentexamen väljer de olika kombinationer av prov. 

Fredag morgon börjar med en gemensam morgonsamling och allsång för eleverna i Edsevö skola och koulu. Finska skolans rektor Mika Järvinen informerar om plogpinnarna som vaktmästaren satt upp på skolgården. När han frågar om någon vet varför det är viktigt att pinnarna får stå i fred sträcker både de finskspråkiga och svenskspråkiga eleverna upp handen. Frågan ställs på finska, svaret ges på svenska och Järvinen ber dessutom en elev att översätta svaret, så att alla säkert förstår, för den här informationen är viktig.

– Vi undviker att översätta allt ord för ord, för då lyssnar en del elever inte på instruktionerna på det andra språket. Är det någon som inte förstår hjälper de andra eleverna gärna, säger Sonja Cederberg, rektor vid Edsevö skola i Pedersöre.

Egen modell

Skolorna i Edsevö vill inte kalla sig tvåspråkiga, men de är mycket mer än samlokaliserade. Undervisningsgrupperna i alla praktiska ämnen är blandade och undervisningsspråket beror på vilken lärare som håller lektionen. Alla lärare talar sitt eget språk på lektionstid, men översätter om de märker att någon elev inte hänger med. Skolorna saknar egentlig motsvarighet i Finland. Därför har de samarbetat med Språkskolan i Haparanda, som också har undervisning på svenska och finska.

– Vi har varit tvungna att hitta vår egen modell, Edsevö-modellen, för det finns inga styrdokument med lösningar som passar i våra tvåspråkiga situationer, säger Cederberg.

Samarbetet i Edsevö har vuxit fram under åren. Det gemensamma lärarrummet står i centrum, det är här idéerna föds, diskuteras och utvecklas. De båda rektorerna har dagliga möten med varandra för att få vardagen att rulla. Mika Järvinen poängterar att lärarnas attityd är det viktigaste i en skola med flera språk.

– Vi måste ha en gemensam linje för de båda skolorna, vi måste dra åt samma håll. Attityden är betydligt viktigare än språkkunskapen när vi anställer nya lärare, säger Järvinen.

– I början uppstod det en del schismer mellan elever från de olika språkgrupperna och oftast var det okunskap och missförstånd som låg bakom. Nu strävar vi efter att öka kunskapen om den andra gruppens språk och kultur. Tolerans är betydligt viktigare än språk här hos oss, säger Cederberg, som är den enda av skolans nuvarande tio lärare som varit med sedan starten 1982.

Kompisar över språkgränsen

Eleverna då, vad tycker de om att gå i en skola där mycket sker på två språk? Frågar man dem själva så påstår de att de inte kan tala det andra språket, men nog förstår en del av vad lärarna säger. Frågar man vem de leker med så medger de att de har kompisar som talar det andra inhemska. Och tittar man på verkligheten ute på skolgården så ser man snabbt att språket inte spelar så stor roll, det går bra att spela fotboll eller klättra i klätterställning över språkgränsen.

– Hemma i Lillby måste jag prata svenska, för ingen där kan finska, säger Serafiina Kaskinen i årskurs 2.

– Det är inte så viktigt vilket språk lärarna använder, jag förstår ändå, säger Ville Hautamäki i årskurs 6.

– Jag kan både finska och engelska, men hemma pratar vi svenska, säger Tilde Hellund i årskurs 4.

Eleverna sitter i blandade grupper i matsalen, just för att språken ska mötas och det ska uppstå spontana diskussioner. Eftermiddagsverksamheten är tvåspråkig och gemensam för alla, likaså utfärder och fester.

– Vi satsar mycket på den egna kulturen. Julfesterna hålls på skilda kvällar, delvis för att hela byn inte får rum i gymnastiksalen samtidigt, säger Cederberg och fortsätter:

– Jag är själv mera finlandssvensk i dag än vad jag skulle ha varit i en vanlig svenskspråkig skola, för här måste jag motivera och förklara de finlandssvenska traditionerna på ett annat sätt. Vi är måna om att ge eleverna en stark identitet.

I svenskspråkiga Pedersöre bildar de finskspråkiga en minoritet och skolan i Edsevö är den enda i kommunen som har finskspråkig undervisning. Eleverna kommer med taxi från hela kommunen och antalet finska elever växer, medan de svenska eleverna blivit något färre.

– Skolans första elever flyttar nu tillbaka till Edsevö för att sätta sina barn i skolan här och det är väldigt roligt. Vi ser en stor attitydförändring bland föräldrarna, ett intresse för vår tvåspråkiga modell. På 80-talet fanns en rädsla för att vi skapar blandspråkiga barn, säger Cederberg.

Vad är nästa steg i Edsevö-modellen?

– Visst har jag drömmar för framtiden, speciellt vad gäller musiken. Den är en stark förenande kraft, säger Mika Järvinen.

Antingen finns det för få lärare på arbetsmarknaden eller så söker sig lärarna inte till de orter där de behövs.

Det här säger Satya Brink från Kanada, doktor och internationell utbildningsexpert, som tillsammans med forskare från Pedagogiska forskningsinstitutet vid Jyväskylä universitet har undersökt hur man ska få upp resultaten i de svenska skolorna till samma nivå som de finska.

Brink föreslår ett riktat stöd till de svenskspråkiga skolorna som en lösning.

– Tilläggsfinansieringen skulle inriktas på de områden där de svaga Pisa-resultatens andel är stor. Toppstyrning är inte en lösning, i stället bör kommunerna uppmuntras att ställa upp mål för sig själva och hitta individuella åtgärder, säger Brink.

Pojkarna måste uppmuntras

Den svaga läsförmågan bland pojkar är ett problem både i finska och svenska skolor. Pisa-undersökningen 2009 visar att finländska pojkars läsförmåga ligger cirka ett och ett halvt skolår efter flickornas, vilket var den största skillnaden i OECD-länderna. Därför bör både skolor och föräldrar arbeta för att öka läsglädjen bland pojkar.

– I både de finsk- och de svenskspråkiga skolorna är ämnesläroplanerna en faktor som komplicerar möjligheterna att satsa på läsuppmuntran. Pojkarna kan uppmuntras till läsning till exempel genom att man erbjuder dem intressanta böcker och elektroniska texter, säger Brink.

Enligt OECD kunde 64 procent av skillnaden i läsförståelsen mellan pojkar och flickor överbryggas om man skulle få pojkarna att läsa lika mycket som flickorna.

För närmare femton procent av årskullarna i gymnasiet tar det längre tid än tre år att få den vita mössan. Vare sig de tar sin examen på tre och ett halvt eller fyra år förlorar de i praktiken ett år med tanke på vidare studier.

Det går stick i stäv med strävan att få ut folk fortare i arbetslivet. För den enskilda eleven kan en längre studietid vara såväl en fördel som en nackdel.

– Rätt använd är möjligheten att variera studietiden en bra sak. Har man till exempel lässvårigheter eller en krävande hobby kan det vara bra att man får mera tid på sig. Men det är viktigt att följa med eleverna så att ingen halkar efter av misstag eller dålig planering, säger studiehandledaren Kaisa Helle, som sitter med i den arbetsgrupp som i dag ska vara klar med sitt förslag till ny timfördelning i gymnasiet.

Också studielängden har diskuterats i arbetsgruppen. Helle arbetar själv i Cygnaeus-lukio i Jyväskylä som har 660 elever, och hon betonar vikten av att ge eleverna tillräckligt med handledning speciellt i början.

– Det är också viktigt att de vuxna i skolan känner eleverna tillräckligt bra för att märka om någon håller på att sacka efter, säger Helle.

Minskat kursutbud

Men då skolorna är tvungna att spara minskar också kursutbudet. Missar man en kurs eller ryms man inte med kan man få vänta ett helt år på nästa chans. Det förlänger också studietiden.

– De allra flesta vill bli klara på tre år. Men man måste vara motiverad för att hänga med, det klasslösa gymnasiet kräver mycket av eleverna. Faller man av flera kurser blir det problem, säger Nina Mikander, skolkurator vid Gymnasiet Svenska normallyceum i Helsingfors.

För att mota vilsenhet i det klasslösa gymnasiet har Norsen skapat grupper i början av studierna, men när eleverna sedan väljer kurser individuellt splittras grupperna igen.

– I år föll ändå en introduktionskurs bort, och fler kurser kommer att försvinna i och med nedskärningar, säger Mikander.

I uppdragsbeskrivningen för timfördelningsarbetsgruppen står bland annat att gemenskapen och delaktigheten ska stärkas i gymnasiet och allmänbildningen betonas. Men när också valfriheten samtidigt ska ökas kan det bli problem.

– Det är ju egentligen väldigt skrämmande att eleverna i ännu högre grad än nu ska vara tvungna att välja inriktning redan tidigt, säger Mikander.

Ökad ojämlikhet

Ungefär fyra procent av eleverna hoppar av gymnasiet varje år. In­nan det klasslösa gymnasiet och möjligheten att förlänga studierna infördes var andelen bara någon procentenhet större. De flesta tragglade sig igenom på tre år. Å andra sidan fanns det de som gick om klassen, påpekar undervisningsrådet Heikki Blom vid Undervisnings- och kulturministeriet.

– Men det är onekligen lite problematiskt att studierna drar ut på tiden, med tanke på den allmänna strävan att folk ska ut i arbetslivet tidigare. Pengar har ändå visat sig vara ett ganska effektivt styrmedel.

Till exempel i Vanda förkortades studietiderna när man kopplade ihop dem med finansieringen, så att skolorna fick en högre finansiering för dem som tog sin examen på tre år.

– Det tyder på att ganska många kunde effektivera sina studier, att det är motivationen som är problemet, säger Blom.

Psykiatern Leif Berg, som bland annat håller kurser för skolkuratorer, ser helt andra problem. Det klasslösa gymnasiet passar inte alla.

– För en del är det klasslösa gymnasiet väldigt bra, för andra är det ett hopplöst system av olika orsaker. Det galna är att det inte finns alternativ. En del elever skulle behöva just den trygghet och struktur som en klass kan erbjuda, säger Berg.

Han är inne på samma spår som president Sauli Niinistö för några veckor sedan. Niinistö betonade i en intervju för Yle klassens betydelse för den sociala gemenskapen, och frågade sig om vi är på väg åt rätt håll.

Enligt Leif Berg ramlar en del elever fullständigt mellan stolarna i det klasslösa systemet.

– När en ung person börjar må dåligt och stressen stiger kan också många helt vardagliga saker bli stora problem. Då kan det hända att man börjar dra sig tillbaka. Problemen kan ackumuleras då det inte finns det stöd som till exempel en klar struktur och en trygg grupp kan ge.

De som talar för större valfrihet är ofta de som mår väldigt bra, konstaterar Berg. Större valfrihet kan öka ojämlikheten.

– Det är svårt att veta vad man vill i livet i ett så tidigt skede. Och mår man dåligt är det dessutom extra svårt att fatta viktiga beslut.

Berg vill se större satsningar på studiehandledning.

– På det sättet kunde fler klara av gymnasiet på tre år.

De ökade skillnaderna mellan skolorna och klyftan mellan skolan och barnens vardag förklarar åtminstone delvis varför Finland klarat sig sämre i den internationella skolundersökningen Pisa, säger experter. 

Försämringen var väntad med tanke på de signaler man fått från tidigare nationella och internationella utbildningsstudier.

– De försämrade inlärningsresultaten återspeglar säkert större samhälleliga förändringar, tror Venla Bernelius som är forskare vid Helsingfors universitet.

Bernelius säger att det speciellt i städerna uppstått en situation där det finns områden med bra skolor och områden med sämre skolor. I exempelvis Helsingfors minskade skillnaderna mellan olika bostadsområden fram till recessionen på 90-talet, men sedan dess har skillnaderna ökat klart.

– Det skulle vara intressant att utreda exempelvis hur förändringen av dagvårdssystemet påverkat resultaten. Bruket av dagvård minskade klart under recessionen. De här årskullarna, vars inlärningsresultat dalat, deltog i dagvård i mindre utsträckning än tidigare årskullar.

Forskning som gjorts i Storbritannien och Sverige visar att dagvården stöder inlärningen speciellt då det gäller sämre bemedlade.

Teknologin utnyttjas inte

Även Undervisnings- och kulturministeriet har förklarat de sämre resultaten med de ökade skillnaderna mellan olika skolor.

Men som enda förklaring duger den knappast. I internationell jämförelse har skillnaderna mellan våra skolor ökat ganska lite, påpekar direktör Jouni Välijärvi vid forskningsinstitutet för utbildning vid Jyväskylä universitet.

Han tycker att skolorna misslyckats med att ta i bruk modern teknologi i undervisningen.

– Den teknologi som eleverna använder i sin vardag borde lanseras i skolorna, säger Välijärvi.

Han tror att teknologin skulle öka motivationen bland eleverna.

Finlands tidigare framgångar i Pisa har förklarats bland annat med vår högklassiga lärarutbildning. Välijärvi tycker att det nu är läge att diskutera om utbildningen borde utvecklas.

– Vi borde diskutera om lärarutbildningen är up to date till exempel då det handlar om att utnyttja teknologi.

Ursprungligen var det meningen att jullovet skulle ägnas åt att flytta. Renoveringen av Dickursby skola och det nya daghemmet med plats för fyra grupper skulle stå klart då.

Men huvudentreprenören Quattro groups konkurs i november ändrade tidtabellen. Arbetet vid Dickursby campus har stått stilla ett par veckor, förutom att staden låtit asfaltera gården. Det skulle göras innan snön kommer.

I går tog en ny entreprenör över huvudansvaret vid bygget. Rakennus Oy Antti J Aholas arbetsledare bekantade sig med situationen vid nybygget och kunde konstatera att mycket återstår att göra. Nästa vecka ska det redan vara full fart på arbetet.

– Jag är optimist, jag tror det blir klart enligt den nya tidtabellen, säger Dickursby skolas rektor Dorrit Jaakkola, då hon tillsammans med Hbl inspekterar den halvfärdiga byggnaden.

Ansvarige byggmästaren Ali Öhman konstaterar att mycket arbete är kvar, men att man nog vetat vad man gjort då man räknat ut tidtabellen. En del underentreprenörer som el- och rörföretag fortsätter nu att arbeta, men det ansvariga byggbolaget måste skaffa egna underleverantörer för en del arbetsmoment.

Daghem brådskar

I daghemskorridoren hänger el- och andra ledningar från taket och Öhman konstaterar att en del av kakelarbetet också måste göras om. Men daghemsgrupperna ska kunna flytta in om ett par månader.

Mest brådskar det för grupperna på daghemmet Linda. Linda hyr sina utrymmen av Dickursby ungdomsförening och de var redan lovade vidare åt ett Montessoridaghem från årsskiftet. Linda har fått hyreskontraktet förlängt och nu verkar flytten bli bara en månad försenad.

Dickursby skola jobbar i stadens skolutrymmen på Violvägen och har egentligen ingen brådska.

– Men vi var inställda på att flytta på jullovet. Sportlovet passar nog också, då hinner vi flytta saker i lugn och ro, säger Jaakkola.

Skolan startade 1896 i ett trähus som efter renoveringen ska rymma förskola och bibliotek. Den äldsta delen av stenhuset är från slutet av 1930-talet. Det huset är nu renoverat och sammanbyggt med daghemmet. Mellan skola och daghem ligger skolans matsal och nya gymnastiksal.

Dorrit Jaakkola är nöjd med det stora öppna utrymmet, matsal och gymnastiksal kan bilda en helhet.

– Man kan följa med vad som händer på scenen under en jul- eller vårfest på skärm i matsalen, så här får vi in betydligt fler, säger rektorn.

Stressfritt rum

Jaakkola är också stolt över det nya, stressfria klassrum som kommer att finnas i den renoverade skolan. Med speciell ljuddämpande heltäckningsmatta och lugnande färger ska elever i klassen kunna koppla bort allt onödigt.

För första gången får skolan nu dessutom specialklasser, utöver gymnastiksal och slöjdsal. I de renoverade utrymmena finns en kombinerad klass för musik och textilslöjd och en klass för kemi och fysik.

I Dickursby skola går just nu 155 elever, förskolan inräknad. Eleverna bli hela tiden fler, men Dorrit Jaakkola tror att den renoverade skolan med tolv klassrum ska vara stor nog. I vår går 17 elever ut sjätte klass, medan 30 elever är anmälda till ettan.

Budgeten för renoveringen av Dickusby skola och byggandet av daghemmet gick ursprunglingen på 9 miljoner euro. Hur mycket dyrare det blivit i och med konkurser och förseningar vet Jaakkola inte. Skolrenoveringen är hennes sista stora projekt som rektor.

– Det är tur att jag beslöt att gå i pension först efter vårterminens slut. Hade jag också försvunnit vid årsskiftet hade ingen vetat vad som är på gång, skrattar hon.

– Det är de nya asiatiska ekonomierna som tagit in försprånget sedan senaste mätningen 2003, säger universitetsforskare Leif Andersson från Jyväskylä universitet. 

Också Estland gick förbi Finland, som från suverän förstaplats 2003 nu halkade utanför topp tio. 

– Ett annat anmärkningsvärt resultat var att finlandssvenska elever för första gången var bättre än de finskspråkiga, säger Andersson. Men det beror inte på att vi blivit bättre, det är de finskspråkiga skolorna som gjorde ett betydligt sämre resultat. 

– Det är kanske dags att titta kritiskt på lärarutbildningen i Finland, föreslår Andersson som en åtgärd. 

Janne Strang intervjuade Leif Andersson i Studio HBL. 

Trots att de färskaste Pisaresultaten visar att kunskapsnivån i särskilt matematik men också i läskunnighet och naturvetenskaper har sjunkit betänkligt bland 15-åringarna, är det skäl att påpeka att Finland fortfarande placerar sig riktigt bra. Särskilt om man som jämförelsegrupp väljer OECD-länderna och Norden. Finland har de bästa resultaten i Norden i Pisa 2012.
Men trenden är bekymmersam och fanns redan i Pisa 2009 och också i andra undersökningar. Kunskapsnivån sjunker. Särskilt illa är det med pojkarna i östra och norra Finland. Fortfarande är skillnaderna mellan olika skolor små, men också där finns en växande trend.

Tidigare Pisajämförelser har visat att de finlandssvenska eleverna släpar efter de finska. I Pisa 2012 klarar sig eleverna i de svenska skolorna till och med snäppet bättre än de finska i matematik. Men det beror på att de finska elevernas nivå har sjunkit, inte på att de svenska elevernas skulle ha stigit. I fråga om läsning och naturvetenskaper ligger de finska eleverna fortfarande på en högre nivå än de svenskspråkiga. Det är också intressant att flickorna för första gången slår pojkarna i matematik.
Tack vare Svenska kulturfondens satsning är alla svenska skolor med i Pisaundersökningen och analysen av materialet går vidare. Det finns också en specialsatsning på skolor med fler än fem invandrarelever. Invandrareleverna ligger efter de infödda finländarna och också det ska analyseras vidare.

En förklaring till att kunskaperna i just matematik är sämre än förr hittas i motivation och attityder. Att vara intresserad och tro att man kan lära sig och litar på att man klarar av de matematiska uppgifterna är viktigt. Här brister det i Finland.
Det är ingen liten utmaning våra pedagoger och beslutsfattare ställs inför. Det är nödvändigt att ta trenderna på allvar och inte nöja sig med att Finlands placering trots allt ännu är bra.
Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) lovade i går att sätta i gång en bred beredning för att trygga grundskolan. Hon vill ha med oppositionen, forskarna, lärarna och föräldrarna. Men det är redan klart att skolan inte får mer resurser och inte heller blir det förändringar i den färska timresursen. Det handlar alltså om pedagogik och läroplaner, som för tillfället förnyas, och om att ta in ny teknologi i undervisningen.

Pisa är ingen tävling och en topplacering är inget självändamål. Skolan och kulturen i de asiatiska länder som nu toppar Pisa är annorlunda än vår. Vi har all anledning att hålla fast vid och förbättra grundskolan som satsar på bredd och en jämlik utbildning. Ett litet land som Finland behöver hela sin begåvningsresurs och en hög kunskapsnivå. Det finns inga genvägar.

– Är det här bra?
Studerandena står i kö framför Malin Kajander med små skålar av porslin med hårfärg, hårfärg som de har blandat själva av ekologiskt färgpigment och kokande vatten.
Redaktören får flashbacks till sin mycket avlägsna ungdom när det var hennafärgning som gällde. Doften är så gott som identisk, men nu är färgurvalet mångsidigt.
Kajander leder en kurs i hållbar utveckling för tredje årets frisörstuderande.
– Tyvärr var det många i gruppen som inte kände till vad hållbar utveckling står för och det här med etiska och ekologiska alternativ var inte heller bekanta uttryck.
Men det är just för att lära ungdomarna mer om hållbar utveckling och hur de tankarna kan kombineras med frisörverksamhet som Kajander är här.
– Det här med växtfärgning, det är bara en kick. Jag vill visa på att det finns alternativ till kemikalier.
– Många inom branschen förstår inte att det här är det som dagens kunder, dagens marknad, kräver. Jag vill väcka de här ungdomarnas intresse, att de tar reda på mera själva.
Färglära
Kajander åker runt bland utbildningsanstalterna som en del av ett EU-projekt som strävar efter att ta in moduler som handlar om hållbar utveckling i frisörundervisningen, ett samarbetsprojekt med alla nordiska länder.
– Vår målgrupp är eleverna. Från Inveon går jag vidare till Åland. Huvudskalleplatsen är ändå Prakticum som är den enda skolan som följer gröna salongen-konceptet. Där kan man specialisera sig till ekofrissa.
– Det är paradoxalt att man först måste utbilda sig till frissa enligt den traditionella, kemiska metoden för att först efter det få specialisera sig som ekofrissa. Det är synd för det finns många som inte klarar av de tunga kemikalierna men som ändå vill syssla med hår på ett ekologiskt sätt.
Att färga hår ekologiskt kräver mer än den traditionella metoden.
– Här måste man på ett nytt sätt ta hänsyn till kundens nuvarande hårfärg, säger Kajander. Med kemiska hårfärger kan man åstadkomma nästan vilken färg som helst.
– Det här är färglära på djupet. Pigmenten i de ekologiska färgerna är inte lika starka som de kemiska blandningarna. Det leder till att resultatet alltid blir mer levande, att den gamla färgen skiner igenom på ett helt annat sätt.
Rekommendationer
Kajander tar sig en titt på hårmodellernas färger.
– Ja här har vi ett typiskt grönt hår. Men inför kunderna talar man ju inte om grönt, det låter så illa, säg askfärgat i stället.
– Det är lika med gult hår, kalla det guld i stället, det känns bättre.
Kajander dirigerar färgblandarna.
– Här testar vi med fyra delar hennaröd och en del flamröd, vi ser hur det blir.
Kajander betonar att alla måste vara medvetna om de nya rekommendationerna när det gäller hårfärgning.
– Sedan 2012 rekommenderas inte så kallade oxidationsfärger för barn under 16 år och ingen kemisk hårfärg alls för gravida. Det har bevisats att det finns ämnen som både är hormonstörande och allergiframkallande i de kemiska färgerna.
– Det här betyder att om det händer kunden något, på grund av färgningen, så är det den professionella, alltså frissan, som är ansvarig. Det betyder i praktiken att även om frisören gör som kunden önskar kan frisören ändå dömas som skyldig om något händer.
Hårbottnen svider
Elsa Latvala och Lotta Martikainen är båda tredje årets studerande på frisörlinjen. De jobbar med samma kund och stryker ut den rödskiftande hårfärgblandningen med pensel ordentligt kring hårrötterna.
– Vi har inte tänkt så mycket på ekologi och hållbar utveckling förut. Vi har ju sett att det finns ekofrissor i stan, litet har det väl varit i tankarna att man kunde specialisera sig, sedan senare.
Flickorna har inte själva reagerat på de kemikalier de sysslar med så gott som varje dag.
– Man när vi har varit ute på våra praktikperioder har vi nog varit med om att kunder har klagat över att permanentvätskorna svider i hårbottnen.
– Man borde fundera mer på de här frågorna, också på all spray man andas in och på att händerna ofta far illa.
Allergier
Keth Söderström-Laukkanen är frisörlinjens lärare.
– Vi försöker tänka på hållbar utveckling till exempel genom att sortera och tänka på förpackningarna. Men jag är inte själv ekofrissa och kan därför inte undervisa eleverna i ekologisk hårvård.
– I större frisörsalonger finns det ofta ett alternativ med hälsosammare färger så det är bra att eleverna får en insikt i den här sidan också. Vi är den första skolan som får den här specialundervisningen och det känns jättebra.
Allergier är ett problem bland frisörer.
– Vi har lämplighetstest innan vi tar in nya studerande och om det visar sig att någon har allergier brukar vi be dem fundera en gång till.
– Vi har i medeltal ett fall per årskull då en elev får allergiska reaktioner efter att ha jobbat en tid med kemikalierna här, ofta händer det först under det tredje året och eleven kan slutföra sina studier.
Söderström-Laukkanen har också själv känt av kemikaliernas förödande inverkan, under den tid hon själv jobbade som frissa.
– Jag hade kronisk snuva. Nu har det lättat.
– Och naglarna blir ju som papper när man har händerna i vatten hela tiden och med alla kemikalier. När vi färgar hår använder vi handskar men oftast jobbar man ändå med händerna bara. 

Ungdomarna är elever i skolan och är födda åren 1996 och 1997. Enligt till buds stående uppgifter handlade incidenten om en inbördes uppgörelse i vilken 20–30 personer deltog. De flesta inblandade är 16–17 år gamla.

Enligt polisen började oroligheterna då två män kom till matsalen för att härja. Situationen eskalerade till ett gruppslagsmål där en kniv och möbler i matsalen användes som tillhygge. Åtminstone tre personer skadades. En del skador uppkom på grund av glassplitter men enligt överkommissarie Arto Autio har ingen livshotande skador.

Polisen larmades klockan 11.45 och var på plats på två minuter.

Området avspärrades och polisen granskade byggnaden. 

Händelsen utreds som misshandel och försök till misshandel. Elever från Steinerskolan i Uleåborg fanns på plats i matsalen då slagsmålet bröt ut, men ingen av dem skadades.

Största delen av båda skolornas lektioner under resten av dagen ställdes in. Både folkhögskolan och gymnasiet tänker erbjuda krishjälp på torsdag.

Pohjola-institutet drivs av Oulun Seudun Setlementti, en kristen förening. Enligt föreningens vd Jussi Kemppainen kom slagsmålet överraskande.

– De studerande som var med har funnits hos oss som studerande under en längre tid. Det har inte förekommit några hotfulla situationer eller våld, säger Kemppainen.

Åbo Akademis Studentkårs fullmäktige beslöt på måndagen att ÅAS lämnar SSI.

I ett pressmeddelande beklagar SSI det skedda.

"Beslutet kom utan förvarning och diskussion med SSI:s styrelse, som inte var medveten om Åbo Akademis Studentkårs missnöje samt ekonomiska problem. Vi hoppas att ÅAS ännu under sin betänketid kan tänka sig att diskutera saken med oss. Vi hoppas att alla finlandssvenska studerande även i framtiden ska kunna få Studentbladet." 

Utgivningen av Studentbladet kommer tillsvidare att fortsätta enligt planerna. Föreningen skriver ändå att man kommer att se över verksamheten och ekonomin för det kommande åren.

SSI:s huvuduppgift är att ge ut Studentbladet, som är Nordens äldsta studenttidning. Som SSI:s största medlemskår har ÅAS varit en av tidningens viktigaste finansiärer. Tidningen har en upplaga om ca 12 000 exemplar.

Orsaken till ÅAS utträde är bland annat att studentkåren upplever att den inte har haft det inflytande den är berättigad till. ÅAS betalar 42 procent av SSI:s medlemsavgifter, men har endast 25 procent av alla medlemsröster på SSI:s högsta beslutsfattande organ föreningsmötet.

Femmorna och sexorna i Gumbostrands skola har bänkat sig klassvis. Framför sig har de varsin dator och om en liten stund kommer diskussionen att vara i full gång. Ska de fälla träd, odla upp en åker, gå och bada eller sätta sig vid lägerelden?
Saarella är ett spel som har tagits fram av lärare och elever i Kuuma-kommunerna. Med tanke på det tekniska förverkligandet har man anlitat bolaget Eduplus. Som koordinator har Terhi Nissinen från Nurmijärvi fungerat. I går var hon på besök i Gumbostrands skola för att se och höra hur det fungerar när eleverna spelar tillsammans.
Överlag tycker eleverna att fördelarna med spelet är flera. Det är roligt att lyckas tillsammans, och att det är ett äventyrsspel man spelar gör inte saken sämre. På köpet får eleverna lära sig om demokrati och hur man röstar.
– Det är kiva när hela klassen spelar tillsammans, säger Linnéa Sundberg.
– Det är annorlunda och det ger omväxling, tycker Felix Dolk.
– Det viktigaste är att man samarbetar, säger Jacob Ekholm. Annars blir man utan mat.
Nissinen är helt överens med eleverna.
– Den klass som samarbetar bäst, samlar flest poäng.
Att tillsammans samla mat, bygga skydd mot väder och vind, bada i källan eller sitta vid lägerelden är exempel på sådant som höjer lyckokänslan och ger poäng. Rektor Camilla Levander säger att det inte lönar sig att gå sin egen väg, vilket de som försökte rätt så snabbt fick lära sig.
Diskussion efteråt
En omgång varar 25 minuter och därefter kan lärare och elever diskutera de val klassen gjorde eller lät bli att göra. Levander tror att man kommer att spela spelet några gånger i månaden. Småningom kommer turen till de yngre klasserna också.
Utöver skolorna i Kuuma-kommunerna har skolor i Tyskland, Skottland och Grekland provspelat Saarella. Från och med början av nästa år ska spelet vara tillgängligt för alla skolor i landet. De elever och klasser, här hemma och utomlands, som har spelat spelet hittills har också varit med om att förbättra det.
I november ordnades en turnering i Kuuma-kommunerna och de vinnande klasserna möts i en duell på Educa-mässan i Helsingfors i januari.
Nådde paradiset
Både femmorna och sexorna sätter nya rekord när de spelar spelet för tredje gången. Dessutom klår femmorna de äldre kamraterna med två poäng och kommer upp till 300 poäng totalt. Det betyder att båda klasserna har nått nästhögsta nivån, de har kommit till paradiset.
De som inte samarbetar alls, eller mycket illa, får nöja sig med att nå nivåer som en enda plåga, en sliten slum eller ett rejält ruckel.
Det grämer sexorna en aning att de inte lyckades vinna över femmorna.
– Vi glömde att fara och simma, säger Linnéa Sundberg.
– Men vi hade tillräckligt med mat hela tiden, tillägger Felix Dolk.
Terhi Nissinen säger att det finns ett behov av nya verksamhetsmodeller i skolorna. I framtiden kommer det att vara än viktigare att kunna kommunicera och diskutera och då måste man hitta nya sätt för att förmedla den här kunskapen.
Nissinen säger att en del lärare redan i det här skedet har förvånats över att elever, som man på förhand tror har goda sociala färdigheter, visar sig ha svårt att samarbeta med de övriga spelarna.
Hon poängterar att spelet helt och hållet har utvecklats av engagerade lärare. Eduplus har hjälpt till med att förverkliga det. För kostnaderna står Utbildningsstyrelsen. Kommunerna har satsat en del på den utrustning som behövs och dessutom har de lärare som varit involverade fått vika en del av sin arbetstid för projektet.

Den som följt med studentpolitik vet att det går minst lika känslosvallande och ofta barnsligt till som i vilken rikspolitisk fråga som helst. Det är inget oerhört i att det gnabbas mellan medlemmarna i Svenska studerandes intresseförening SSI, men när Åbo Akademis Studentkår ÅAS i tisdags meddelade att man tänker lämna SSI innebär det ett ovanligt allvarligt hot mot verksamheten och i synnerhet mot Studentbladet (Stbl).

I bakgrunden ligger ett missnöje hos ÅAS med det faktum att man som största enskilda medlemsorganisation står för 42 procent av medlemsavgifterna, men endast 25 procent av medlemsrösterna. Samtidigt är Åbostudenterna automatiskt största gruppen finansiärer för Studentbladet, som sedan 1911 utkommit i Helsingfors. 

Det kan vara värt att minnas att SSI, eller Svenska Studenters Partidelegation, grundades 1909 av Teknologföreningen samt Nylands, Vasa, Åbo och Östra Finlands nation vid Helsingfors universitet. Senare anslöt sig Hankens, Arcadas, Helsingfors universitets och Aaltouniversitetets studentkårer, och det är i dag endast ÅAS och Studerandekåren Novium av SSI:s medlemmar som befinner sig utanför Helsingfors.

Då redaktionen för Stbl ligger i Helsingfors och redaktörerna ofta kommer från Social- och kommmunalhögskolan vid HU, är det lätt att förstå att Åbostudenterna inte alltid känt att tidningen är relevant för dem. Inför nästa år försvinner också de fasta lokalredaktörerna i Åbo och Vasa och ersätts med frilansar.

Studentbladet har under åren sett väldigt olika ut, och innehållets betoning har varierat från grävande journalistik och studentpolitik till lättsamma lifestyleartiklar, från ambitiösa resereportage till gonzoliknande nonsens, allt efter att redaktionsledningen årligen bytts ut. Oberoende av innehållet har tidningen ändå alltid i första hand representerat en slags "klubbtillhörighet”, att man som prenumerant är del av ett finlandssvenskt studiesammanhang.

Liksom alla andra tidningar befinner sig också Stbl mitt i webbens paradigmskifte, där relevansen av det på papper tryckta ordet håller på att erodera. I samverkan med de individualistiska samhällstrenderna uppstår också frågan "varför ska man tvingas prenumerera på en tidning bara för att man studerar" – något man snabbt kunde läsa i kommentarfältet under Hbl:s nyhet om ÅAS:s reträtt.

ÅAS:s krav på större inflytande och hot om utträde kan tolkas som ett allmänt, långvarigt och ohörsammat missnöje med SSI, som bör ta kritiken på allvar. För Stbl:s del gäller det att återta och bevisa sin relevans, inte bara för Åbo utan också Helsingfors och Vasa. 

Alternativet är en återgång till lokal intressebevakning. Värt att övervägas, men då är förloraren det gemensamma Svenskfinland. 

Svenska kulturfonden har reagerat på den växande antipatin mellan de finska och svenska språkgrupperna i Finland med att starta programmet Ung på svenska. Programmet ska pågå i tre år och har som mål att främja tvåspråkigheten i Finland. Finansieringen riktas till projekt som bildar naturliga kontaktytor för barn i åldern 0–13. Kulturfonden väntar sig att de nya kontaktytorna ska öka kännedomen och förståelsen för det svenska i Finland. Kunskapen om Svenskfinland ska bli bredare och samtidigt ska toleransen för olikheter i språk och nationella identiteter öka.

Det finns ett uppenbart behov av detta program. Debatten kring tvångssvenskan har varit livlig igen och även svenskans ställning som ett nationalspråk har ifrågasatts. Det är viktigt att inte bara beskylla enskilda politiker som vill samla lätta poäng på språkminoritetens bekostnad, den fientliga attityden är också en återspegling av finländarnas åsikter.

Den viktigare frågan, som också Kulturfonden har identifierat, är varifrån dessa åsikter kommer och vad de baserar sig på? Okunnigheten om Svenskfinland är nämligen omfattande i Finland. Det kommer alltid som en överraskning för mina finskspråkiga vänner i Åbo, att det finns äkta finländare som egentligen inte alls kan finska på bara trettio kilometers avstånd, i skärgården. Och att precis alla finlandssvenskar inte har miljoner i undangömda aktier och suspekta fonder. Detta är läget i Åbo, som brukar betraktas som en tvåspråkig stad.

Men det finns en stor chans att Kulturfondens program lyckas. För det första visar forskningen att de grundläggande samhälleliga attityderna utvecklas tidigt under barndomen och i synnerhet under tonåren. Kulturfondens målgrupp är främst barn, inte tonåringar, och språktoleransen ska byggas tidigt. För det andra vet vi att ökad kunskap kan leda till mera toleranta åsikter. Inte alltid, men det händer.

Den tredje anledningen till optimism gäller idén om kontakytorna. Det finns faktiskt bevis på att människor kan mötas på ett respekterande sätt när det involverar mänsklig kontakt. Även om virtuella plattformar också kan skapa förståelse, kan ingenting ersätta den personliga kontakten. En internetprofil är aldrig detsamma som en verklig person. Satsningen på uppbyggandet av personliga kontaktytor i stället för virtuella omgivningar är därför hoppingivande.

Kulturfondens program har rätta premisser med tanke på brobygget mellan det finska och svenska i Finland. Denna bro behövs, men jag misstänker att grunden måste läggas på den svenska sidan. Yrkeshögskolorna i Åbo har redan börjat – med stor framgång. Där undervisar studerande från de respektive språkgrupperna varandra och svenskan lär plötsligt ha blivit jättetrevligt att lära sig. Kanske det för en gångs skull i Åbo byggs en bro som ger anledning till positiva nyheter.

Katarina  fick 327 av de totalt 902 godkända rösterna.

De övriga luciakandidaterna Rebecka Lindroos,  Emilia Sjöberg och Jenny Wikström är alla luciatärnor.

Luciafesten, som är öppen för alla, är samtidigt Medborgarinstitutets julfest.  Den hålls fredagen den 13 december kl. 18.30 på Hembygsgården i Ingå. Lucia och tärnorna åker med Wim van der Kooij och hans häst Felix kl. 17.30
från kommungården via Ingå centrum och Lillmalmen till kröningen.  Luciakrönare i år är Ingå kommuns bildningschef Minna Paanajärvi.

Ingå Spelmansgille uppträder på festen. Folkdans,  polonäs,  lotteri och gratis kaffe hör också till programmet.                                                                                                                                                                                                                                                                                       Festen avslutas med Ingåpolonäsen.

Luciainsamlingen pågår fram till nyår.

Finlands gymnasistförbund publicerade på torsdagen en utredning som visar att användningen av it i gymnasierna är sporadisk och dåligt handledd. Endast var tionde använder it- och kommunikationsteknik i skolan dagligen, och lika få upplever att den är ett naturligt element i undervisningen.

Ordföranden för förbundet Daniel Sazanov säger att resultatet är alarmerande, speciellt i ljuset av de senaste Pisa-resultaten.

– Det är ohållbart att gymnasierna fortfarande struntar i utvecklandet av framtida it-arbetares teknologiska färdigheter, säger Sazanov i ett pressmeddelande.

Över 3 000 gymnasister svarade på den elektroniska enkäten.