Anna Svanljung har undervisat finska språkbadselever i fyra år och har på nära håll sett hur lätt små barn lär sig ett nytt språk. Därför blir hon alldeles uppgiven när hon läser utbildningsverkets förslag till nytt språkprogram för de svenskspråkiga skolorna i Helsingfors, som träder i kraft hösten 2016 då läroplanen uppdateras.

– Enligt förslaget får de tvåspråkiga eleverna börja läsa sitt första främmande språk först i årskurs 5. Vad är det för logik i det resonemanget? Ju yngre barnen är desto lättare är det för dem att lära sig nya språk! Det visar all forskning. Nu gör Helsingfors precis tvärtom, säger Svanljung upprört.

I dag börjar de svenskspråkiga eleverna läsa A1-språket finska i årskurs 3 och A2-språket (oftast engelska) i årskurs 4.

– I det nya språkprogrammet tidigareläggs finskan med ett år, så att eleverna får läsa finska från årskurs 2. Det är en bra förändring! Men de flesta elever i svenskspråkiga skolor kommer de facto från tvåspråkiga hem, så finska är inget främmande språk för dem.

Finska och svenska sida vid sida

Anna Svanljung är själv finskspråkig och har som barn gått i Steinerskolan i Helsingfors. Det var där hennes språkliga identitet växte och hon blev en förkämpe för tidig språkundervisning.

– I skolan fick jag lära mig svenska och tyska redan från årskurs 1. Min parallellklass var en svenskspråkig klass. Det svenska har funnits där vid sidan om finskan hela tiden, det har aldrig varit något främmande. Så borde det vara i alla skolor i Helsingfors.

Om Svanljung fick bestämma skulle Helsingforsbarnen få läsa två språk vid sidan av modersmålet redan i årskurs 1, precis som i Steinerskolan. Men om det inte går att förverkliga på grund av så få veckotimmar i de lägsta klasserna vore det nästbästa alternativet enligt henne att sätta in A2-språket i årskurs 3.

– Man säger att språkporten stängs i något skede. Det är lättare att börja läsa ett främmande språk som 9-åring än som 11-åring. Ju tidigare barn kommer i kontakt med ett språk desto bättre.

Bra fokus på fenomen

Svanljung har bekantat sig med förslaget till den nya läroplanen både i egenskap av lärarstuderande och som mamma till en tvåspråkig dotter som går i en svenskspråkig skola.

– Mycket i den nya läroplanen är bra, speciellt att undervisningen mera ska fokusera på fenomen, som man klassen granskar i flera olika ämnen samtidigt. Då kan eleverna fokusera på större teman under ett par veckors tid i stället för att byta ämne en gång i timmen. På samma sätt önskar jag att språkundervisningen kunde vara en naturlig del av annan undervisning. Man kunde ha teckning på finska och gymnastik på engelska, föreslår Svanljung.

Vid utbildningsverket poängterar undervisningschef Niclas Rönnholm att förslaget bara är ett diskussionsunderlag, som skolornas direktioner har fått ta ställning till.

– Vår målsättning är att säkra kontinuiteten i språkundervisningen och skapa ett program som är brett och genomförbart i det svenska skolnätet i Helsingfors. I årskurs 5 är eleverna lite äldre och kan kanske tänka sig att byta skola, om de vill läsa ett annat A2-språk än det som den egna skolan erbjuder, säger Rönnholm.

Tanken är att det i varje skola ska erbjuds två A2-språk, engelska och antingen franska eller tyska. Om en elev vill lära sig ett främmande språk som inte erbjuds i den egna skolan kunde eleven enligt Rönnholm byta skola inom det egna distriktet inför övergången till årskurs 5.

Att tidigarelägga finskundervisningen är en idé som länge funnits vid utbildningsverket och den har fått ett gott mottagande på skolfältet.

– Eftersom så många av våra elever är tvåspråkiga vill vi redan i ett tidigt skede stödja också finskan. Men det har aldrig varit tal om att börja med finska i åk 1, det första skolåret vill vi satsa hårt på modersmålet, så att alla elever blir starka i undervisningsspråket, säger Rönnholm.

Byter elever skolspråk?

Det som Anna Svanljung i slutändan är rädd för är att de svenskspråkiga skolorna ska tappa elever om förslaget till nytt språkprogram godkänns.

– Om föräldrar upplever att deras tvåspråkiga barn inte får en tilltäckligt bra språkundervisning i svenskspråkiga skolor finns risken att de väljer en finskspråkig skola. Om det här blir en rådande trend kan det leda till att någon svenskspråkig skola tvingas stänga och det vore ödesdigert för hela skolnätet.

Utbildningsnämndens svenska sektion ska behandla förslaget till språkprogram under sitt möte den 16 april.

Statsminister Stefan Löfven (S), utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, skriver på DN Debatt att det ska bli fler anställda lärare i lågstadiet så att lärarna får mer tid för sitt arbete och klasserna kan bli mindre.

Skolans huvudmän – kommuner och de som driver fristående skolor – ska kunna få statsbidrag för att anställa fler lärare. Men en förutsättning för att få ta del av pengarna är att de kan presentera en strategi för hur de ska möta skolans stora rekryteringsbehov.

– Det är en oerhört välkommen satsning. Vi vet att satsningar tidigt ger bra effekt. Det blir mycket billigare än att försöka reparera de behoven längre upp i skolsystemet, säger Maria Rönn, förste vice förbundsordförande på Svenska Lärarförbundet.

Och extra mycket välkomnar hon kravet på motprestation från skolans huvudmän.
– Det är någonting som vi länge har efterlyst. Många kommuner har i dag inga rekryteringsstrategier framme, samtidigt som vi står i en stor lärarbrist som kommer att växa betydligt under de kommande åren.

Fler utbildningsplatser

Regeringen vill också satsa på fler platser på lärarutbildningarna för att möta bristen på lärare. Grundlärarutbildningen ska utökas med 700 platser årligen och även speciallärar- och specialpedagogutbildningen ska få ytterligare 300 utbildningsplatser årligen.
Maria Rönn betonar dock att det inte enbart räcker med fler utbildningsplatser. Det måste också löna sig att vara lärare, säger hon.

– Kommunerna måste ta den här lärarbristen på allvar och inse att lön är det viktigaste rekryteringsinstrumentet. Det måste man börja använda sig av, både för att behålla de lärare man har och för att kunna locka unga människor att vilja bli lärare. 

– Om en person i en familj blir allvarligt sjuk hjälper de andra till, men i samhället vänder de friska i dag ryggen till dem som har det svårt. 

Så analyserar rapparen Sebbe Staxx från hiphopgruppen Kartellen klassklyftorna i det moderna Sverige, och ser i utanförskapet orsakerna till kriminalitet, rasism och missbruk. Själv hittade 29-åringen efter ett långt och hårt liv på gatan ljuset i Jesus, och åker nu runt för att spela och föreläsa om sina upplevelser. 

– På gatan måste man vara tuff och framgångsrik, ha bil och dyra saker, men allt är bara till låns – en dag kommer allt det man stulit ihop att tas ifrån en.

– Jag har fått en ny chans nu och vill berätta för andra i samma situation om hur det går om ger sig in på fel bana. 

Kartellen är aktuella med singeln All In, en hyllning till förebilder som Zlatan. 

Sofia Holmlund intervjuade Sebbe Staxx i Studio HBL. 

Finland har halkat på efterkälken. Om man jämför europeiska skolelevers kunskaper i hur de använder informationsteknik ligger de finländska elever långt efter sina jämnåriga i Europa. Det här vill biträdande stadsdirektör Ritva Viljanen i Helsingfors ändra på.
– Utvecklingen har skett i rasande fart och skolan har inte hunnit med. Helsingfors är en växande skolstad, vi hare allt flera elever i stadens skolor. Därför borde Helsingfors vara en föregångare i Finland. För att nå dit måste vi sätta fart på utvecklingen av framtidens skola.

Inlärning över ämnesgränserna
Ett ofta återkommande begrepp i rapporten Framtidens skola 2015-2020, som publicerades i går, är fenomeninriktad. Det betyder att eleverna under en viss tidsperiod behandlar ett fenomen i flera olika ämnen. I den nya läroplanen, som träder i kraft hösten 2016, är fenomeninriktad inlärning en väsentlig del av undervisningen och nu vill utbildningsverket i Helsingfors gå i täten för den här utvecklingen.
Det digitala spelar en central roll i den framtidens skola. För att klara sig i samhället och arbetslivet måste eleverna redan i skolan lära sig att hitta och bearbeta information i digital form. Att det sker med hjälp av pekplattor och bärbara datorer är självklart, några ADB-klassrum byggs inte längre i skolor. Men enligt Liisa Pohjolainen, nyvald utbildningsdirektör i Helsingfors, är den öppna frågan vem som ska skaffa utrustningen:
– Pedagogiken kommer att förändras och vi måste se möjligheterna i det digitala. Det vi ännu inte har bestämt är hur vi gör med utrustningen. Ska eleverna i grundskolan ha personliga apparater? Ska de skaffa egna eller låna skolans? Klart är att alla familjer inte har möjlighet att skaffa pekplattor. För att alla barn ska få en likvärdig skolgång och lära sig att navigera i informationssamhället måste skolan vara beredd att stå för en del av utrustningen, säger Pohjolainen.

Ut ur klassrummet
Framtiden handlar ändå inte bara om digitalisering. Också skolhusen ska rustas för att bättre motsvara framtidens krav på fungerande inlärningsmiljö. I de tre fyra skolor som Helsingfors kommer att bygga under de kommande tio åren ska klassrummen vara modifierbara, så att de passar olika stora grupper och klasser. Miljön utanför skolan borde också användas bättre.
– Inlärningsmiljön i Helsingfors är unik. Vi har landets största urval av museer och konsthallar inom räckhåll, plus allt vad den urbana stadskulturen erbjuder. Skolan måste bli bättre på att utnyttja dessa resurser i undervisningen, säger Ritva Viljanen.
Allt det här får ändå inte ske på bekostnad av en del traditionella skolämnen.
– Det är ett faktum att musik, handarbete och idrott aktiverar hjärnan mera än passivt lyssnande. Därför ska vi behålla dessa skapande ämnen också när vi övergår till den fenomeninriktade undervisningen, säger Viljanen.

Regeringen har aviserat fler platser på lärarutbildningen, men UKÄ konstaterar att det inte är en garanti för att behovet täcks. Det krävs också ett ökat intresse bland de sökande. Redan i dag finns kapacitet för fler studerande på lärarutbildningarna.

Yrkeslärare är den mest påtagliga bristgruppen, följd av fritidspedagoger, ämneslärare och tandläkare.

Analysen fokuserar på arbetsmarknadsläget när de som börjar studera 2015/16 kommer ut på arbetsmarknaden. 

Grunderna för läroplanen fastställs nationellt men varje kommun ska ha sin egen läroplan. Det arbetet är i full gång eftersom de nya läroplanerna ska tillämpas från och med augusti 2016.
Olika kommuner betonar olika saker. I Raseborg har man till exempel gått in för att alla elever ska ha individuella pekplattor. I Borgå satsar man på föräldrarna som resurs och vill förbättra samarbetet mellan hem och skola.
Helsingfors målsättningar för framtidens skola offentliggjordes i måndags. Man har stora planer och lyfter särskilt fram tre områden.

Det är fenomeninriktad inlärning, som kompletterar ämnesundervisningen. På finskt håll har gymnasierna gjort det här i några år, men också de svenska gymnasierna har testat. Exempel på fenomen som kan belysas via alla ämnen är Östersjön, den europeiska människan och energi. Eleverna måste vara aktiva och ta reda på själva. Responsen är positiv – man måste göra mer men lär sig bättre. Här kunde andra kommuner ta efter.
Den andra byggstenen i framtidens Helsingforsskola är att se till att skolhusen är flexibla och lämpar sig för de nya undervisningsformerna. Tyvärr har det här varit svårt att förverkliga i till exempel den pågående renoveringen av Norsen, eftersom huset är skyddat. Men eleverna ska också gå ut i sin stad och lära sig av det som finns utanför skolhuset.

Digitaliseringen, som påverkar allt i samhället, är det tredje delområdet. I vissa fall är eleverna bättre införstådda än lärarna i den nya världen och utgångspunkten är att elevernas kunskaper ska utnyttjas. De flesta lite äldre elever har en smarttelefon, men alla elever måste garanteras samma möjligheter. Det är ännu öppet hur frågan om digital utrustning ska hanteras i Helsingfors.
Skolan och pedagogiken måste förändras när världen förändras. Men det finns också något oföränderligt. Lärare som brinner för sitt ämne är de bästa, för de motiverar sina elever. Det behöver vi också i framtiden.

Gatan bakom Mattlidens skolcentrum i Esbo har försetts med en hastighetstavla. Trafikstyrningschef Johanna Nyberg vid Esbo stad lovade under föräldraföreningens trafikkväll förra veckan att ordna med en sådan. I början av den här veckan monterades den på plats och tavlan visar nu sura miner åt alla bilister som kör över 30 kilometer i timmen längs återvändsgränden där 1 300 dagisbarn, förskolebarn och elever rör sig dagligen.

– Tavlan registrerar alla hastigheter och skickar dem automatiskt till tekniska centralen. Vi kommer att sammanställa statistik över hur många som kör för fort, säger Nyberg.

Det här är en första åtgärd för att förbättra trafiksituationen kring skolcentret. Nyberg har också beställt nya vägmarkeringar, som målas på gatan i början av maj, då den är tillräckligt torr för att målarfärgen ska fastna.

– Planeringen av hela området har nu kommit i gång. Vi kommer att gå igenom hur trafiksäkerheten kan förbättras, om övergångsställen kan flyttas och om gatan kan breddas.

Mattlidens skolcentrum ligger på ett hittills oplanerat område på en av de mest centrala platserna i Esbo, i den södra ändan av Ring II. För att kunna bygga till den trånga skolan och göra ändringar i trafiklösningarna har arbetet med att skapa en detaljplan för Mattliden nu startat.

Niondeklassarna Fatu Nijie och Tuukka Tuomikoski öser upp pasta och köttfärssås på sina tallrikar i skolmatsalen. Båda tar också antingen rårivet eller gurka, något att dricka och bröd.

– Det här är lite smaklöst och inte så särskilt varmt, säger Fatu Nijie efter att ha smakat på maten. Tuukka Tuomikoski däremot gillar pastan.

Uleåborgsungdomarnas skollunch hör till den billigaste i Finland. Utbildningsstyrelsens senaste statistik från 2013 visar att den beräknade kostnaden för skolmaten per grundskolelev per dag är 1,77 euro. Billigare än så kommer endast Jyväskylä undan. Staden satsade fem cent mindre än Uleåborg på skolmaten.

I summan ingår råvaror och även kostnader för möbler, apparater, personal och logistik. Fastighetskostnaderna har man inte räknat med i matpriset.

Utbildningsstyrelsen uppger att maten i de finländska grundskolorna kostade i snitt 2,80 euro per elev per dag. Summan kommunerna använder har stigit småningom under de tio senaste åren, exempelvis med 20 cent under de fem senaste åren.

– Största delen av skolorna meddelar att de använder sig av Statens näringsdelegations rekommendationer för skolmat. Vår lagstiftning är ändå mycket liberal vad gäller skolmaten. Den anger bara att maten ska vara gratis, fullvärdig, ändamålsenligt ordnad och övervakad, säger undervisningsrådet Marjaana Manninen.

Salla toppar
Vad sägs om frestelse på rökt renkött och lingon eller köttsoppa på renkött och tunnbröd? Bland annat på det här bjuder den lappländska kommunen Salla sina elever. Kommunen satsade enligt Utbildningsstyrelsen mest i

Finland på skolmaten 2013. I Salla kostade maten 7,92 euro per elev per dag.

Orsakerna till det höga priset är många.

– Då (2013) hade vi fortfarande tre byskolor med egna kockar. Till en skola var det hela 45 kilometer från kyrkbyn. Med sådana avstånd kostar det att transportera livsmedel, säger bildningschefen i Salla, Marja Myllykangas.

Kommunen har också få elever och bjuder på gratis mellanmål till grundskoleleverna.

I Uleåborg är det stadens affärsverk Oulun Serviisi som ansvarar för skolmaten. Dess direktör Riitta Lappalainen säger att det låga priset beror på centraliserad tillverkning – staden har minskat antalet storkök de senaste åren.

– Jag tycker att matinnehållet i de största städerna inte skiljer sig nästan alls. Men med så här lågt pris kan man naturligtvis inte förnya innehållet så värst mycket även om maten uppfyller kriterierna man satt för den. 

Malax satsar över sju euro

Variationen på hur mycket kommunerna i Svenskfinland 2013 sätter på skolmaten är stor:

Malax 7,07 euro per elev per dag/554 elever i grundskolan
Korsnäs 7,05/112
Vörå 6,38/667
Kristinestad 5,37/570
Pargas 3,92/1 645
Larsmo 3,87/788
Närpes 3,61/767
Kronoby 3,54/694
Kimitoön 3,42/622
Raseborg 3,42/2 695
Hangö 3,34/795
Korsholm 3,30/2 079
Nykarleby 3,30/712
Vasa 3,03/5 514
Ingå 3,02/434
Borgå 3,99/5 363
Lovisa 2,82/1 443
Karleby 2,56/4 978
Kyrkslätt 2,56/4 954
Sjundeå 3,52/712
Sibbo 3,50/2 410
Åbo 2,89/12 428
Pedersöre 2,84/1 486
Grankulla 2,58/1 369
Esbo 2,20/26 492
Helsingfors 2,19/36 517
Vanda 1,90/20 476.

Uppgifter från Jakobstad saknas.

Källa: Utbildningsstyrelsen

– Nu har ni alla en platta var – som ni vet är den riktiga utmaningen att göra något meningsfullt med den, inleder Klaus Kojo lektionen i engelska i Helsinge skola.

I höstas beslöt Vanda stad att skaffa 16 200 läsplattor som delades ut till skolor, daghem och läroanstalter. Sjundeklassarna i Helsinge är med om ett slags experiment där alla Vandas elever använder plattorna samtidigt. Tanken var att testa om det trådlösa nätet håller.

– Vi lyckades få nätet att krascha – men det var det som var målet, att ta reda på vad den maximala belastningen är, säger Suvituuli Mikos, kommunikationschef på Vanda stad.

Ännu finns inga uppgifter om hur många användare blev för mycket för nätet. Stadens rapport väntas bli färdig i dag, torsdag. 

I Helsinge fungerade ändå plattorna utan problem. Sjuorna hade i uppgift att fylla i en enkät och gå igenom sina uppgifter i molntjänsten Google Drive.

– Vi använder nästan inga papper längre, utan uppgifter och presentationer görs direkt på driven, säger Klaus Kojo.

Sedan plattorna inskaffades i början av året har de använts bland annat i språk-, matematik och kemiundervisningen.

– Vi har gjort förhör på den och använt den till att söka information. Det skulle vara roligt om den användes ännu mer i undervisningen, säger Wilma Lindqvist.

– Jo, det skulle vara roligt att göra prov på den! säger Sofia Kajala.

Elevernas önskemål kan snart gå i uppfyllelse. Olavi Pietikäinen, som är it-ansvarig och undervisar bland annat i IKT, berättar att autokorrigerande prov redan finns, men att programmen hittills inte till exempel klarar av att godkänna felstavade svar.

– Tyvärr blir det ofta flervalsfrågor i digitala prov. Men programmen utvecklas hela tiden, säger Pietikäinen.

I Helsinge används bland annat programmet Kahoot, ett spelbaserat undervisningsredskap, och Matteva, en webbsajt för övningar för matematikundervisning.

– I Matteva kan man göra uppgifter tills de blir rätt i stället för att nästa dag kolla i facit allt man gjort fel. Också språk lär man sig lättare med ett program som Kahoot i stället för att bara stirra på ordlistor, säger matematiklärare Johan Forssten.

Ny teknologi, ny undervisning

Man räknar med att läsplattorna kan användas i cirka tre år. Efter att garantin på ett år har gått ut är det skolorna som måste betala för plattor som måste repareras eller ersättas.

Enligt Pietikäinen har de flesta elever inga problem med att använda läsplattan, men särskilt i en del nyttoprogram, som till exempel kalkylbladsprogram, finns brister i kunnandet.

– Plattorna ersätter inte de läromedel vi använt tidigare, utan inför nya funktioner som kan hjälpa att förnya undervisningen. Numera behöver man till exempel inte lära sig allt utantill, men vi måste jobba med att lära oss granska kritiskt all den information som finns, säger Pietikäinen.

Vanda använder sig av nätfiltreringstjänsten Fortiguard, som skyddar barnen från skadligt webbinnehåll. Helsinge skola är läsplattorna endast till för klassrumsbruk, eleverna får alltså åtminstone i nuläget inte ta med dem hem.

– Det vore bäst om alla hade en egen, eftersom plattorna är gjorda för personligt bruk. Nu måste eleverna logga ut från alla appar varje gång de använt en. Men de lär sig snabbt, säger Pietikäinen.

Eleverna har varit ivriga och också de flesta lärare har varit positiva.

– Vissa har omfamnat dem genast, medan en del tycker att de metoder de använt tidigare varit tillräckliga. Vi måste se till att alla ser nyttan i den nya teknologin, säger Pietikäinen.

 I högskolorna, det vill säga universiteten och yrkeshögskolorna, finns sammanlagt cirka 46 000 nybörjarplatser, vilket betyder att var tredje sökande kan räkna med att få en plats.

Antalet sökande kan inte direkt jämföras med tidigare år eftersom universiteten tidigare hade sin egen gemensamma ansökan och yrkeshögskolorna hade fyra gemensamma ansökningar.

I fjol våras lämnades 73 000 ansökningar in till universitetens gemensamma ansökan och 109 000 till de fyra gemensamma ansökningarna till yrkeshögskolor.

Flest ansökningar lämnades in till yrkeshögskolan Metropolia (26 752) och Helsingfors universitet (24 288).

Yrkeshögskolan Arcada lockade 3 997 sökande, yrkeshögskolan Novia 2 995, Åbo Akademi 2 594 och Svenska handelshögskolan 1 178 sökande.