I Vanda, där finlandssvenskarna är en mycket liten minoritet, blir de flesta automatiskt tvåspråkiga. Vid Helsinge gymnasium studerar cirka 70 procent modersmålsinriktad finska ("mofi") och 30 A-lärokursen i finska. Isabella Monnberg, Irene Lampinen och Ville Haapanen talar finska och svenska hemma och läser modersmålsinriktad finska i skolan.

– Mofi skiljer sig inte mycket från vanlig finska. Vi har samma bok som de elever som läser vanlig finska och får extra uppgifter vid sidan om som är mera krävande, säger de. Ingen av dem har funderat på att byta till vanlig finska för att höja betyget.

– Vi får ganska mycket läxor och det är inte svårt att få bra betyg om man är aktiv, tycker Ville Haapanen.

Deras lärare Martin Holmberg efterlyser läroböcker i den modersmålsinriktade kursen i finska. Han kompletterar undervisningen med texter från finska dagstidningar.

– Många studerande skulle säkert behöva den struktur och trygghet som en traditionell textbok ger, säger Holmberg.

Carina Eklund som är lärare i finska i Mattlidens gymnasium ser studentprovet som problematiskt då alla skriver samma prov. Det finns inte heller böcker som passar undervisningen. De regionala skillnaderna gör det ännu mera komplicerat.Bakgrund

– Det bara inte finns läromedel som täcker allt när regionerna är så olika, säger Eklund.

Mindre grammatik

Vissa nyheter i den modersmålsinriktade undervisningen är att vänta i och med de nya läroplansgrunderna för grundskolan och gymnasiet när de införs 2016.

– Större fokus läggs på den kommunikativa förmågan i all språkundervisning, också i finska. Nytt är också att man använder begreppet text i ett vidgat perspektiv med fokus på ökade kunskaper i att tolka och producera i tal och skrift. Det här ställer nya krav på lärarna, säger undervisningsrådet Ingelisa Wikholm vid Utbildningsstyrelsen.

När man funderat på hur de nya kraven ska genomföras har man kommit fram till att grammatik ska läras ut bara så mycket att det hjälper eleverna vidare.

– Det ska inte vara grammatik för grammatikens skull, förtydligar Wikholm.

Betoningen på kommunikation och inte så mycket grammatik välkomnas av eleverna i Helsinge gymnasium.

– I stället för grammatik kunde man satsa på att lära uttryck som man har nytta av i vardagen, säger Ville Haapanen.

Orättvis bedömning

I grundskolans lägre klasser börjar man använda nya läroböcker i den modersmålsinriktade undervisningen. Men något eget prov i studenten för dessa elever är inte aktuellt enligt uppgifter från studentexamensnämnden. I studentexamen är konkurrensen hård om betygen eftersom så många tvåspråkiga lätt får höga betyg.

– Det som har varit knepigt är att studerande som läser modersmålsinriktad finska skriver samma studentexamensprov och bedöms enligt samma kriterier som de som läst vanlig finska. Jag tycker man kunde ta ut dem som läser modersmålsinriktad finska och i studentexamensprovet ge dem en egen bedömning vid sidan av dem som studerat enligt lärokursen i A-finska, säger Wikholm.

I områden där konkurrensen till gymnasier är mycket hård vill elever i grundskolan hoppa av den modersmålsinriktade undervisningen för att få bättre betyg i A-lärokursen som har lägre kravnivå.

Just nu fungerar det så att någon i slutbedömningen i åk 9 kan få en sexa om man följer kriterierna, medan någon som inte kan så bra får en åtta.

– Det här är inte bra och det har diskuterats hur vi ska ha det. Det har sagts att om elever som läser modersmålsinriktad finska får en egen lärokurs så ska det vara på deras egen nivå. Men när man talar om modersmålsinriktad finska har man kanske missförstått och tänkt att de ska få lika hög kompetens i det som de skulle kunna få i modersmålet finska i en finskspråkig skola, säger Wikholm. Hon tycker att det borde hittas ett system som ger elever som läser modersmålsinriktad finska rättvisa åtminstone så att nuvarande system inte försämrar jämlikheten bland eleverna när de söker till andra stadiets utbildning efter grundskolan.

För svenskspråkiga elever som går i finska skolor i Helsingfors har Thomas Wallgren (SDP) föreslagit att modersmålsinriktad svenska ska införas i läroplanen. Ärendet behandlades nyligen i Helsingfors fullmäktige.

– Det ser ut att gå åt rätt håll, Utbildningsverket är berett att göra något och jag träffar dem innan undervisningsplanen går till nämnden i januari, säger Wallgren. För närvarande undervisas modersmålsinriktad svenska i mycket få skolor i Finland, och inte i Helsingfors.

Fortelius fortsätter som föreståndare för Aronia och kommer också att arbeta som chef för högskolans forsknings- och utvecklingssamarbete.

– Jag ser fram emot att arbeta med vår nya prorektor. Fortelius har gedigen erfarenhet inom forskning och utveckling och har lämplig ledarerfarenhet för uppgiften, säger rektor Örjan Andersson.

Fortelius ser utnämningen som ett stort förtroende och inspirerande framtidsscenario.

– Organisationen i högskolesektorn befinner sig i en kritisk fas, då förändringar potentiellt ger möjligheter till betydande förbättringar, säger han.
Fortelius kom till dåvarande Yrkeshögskolan Sydväst 1999. 

De som svarat uttrycker ändå samtidigt en svenskvänlig attityd.
Närmare 70 procent av dem som svarat anser att det vore synd om det svenska språket och den svenska kulturen försvann från Finland. Upp till 60 procent anser att det är viktigt att trygga de svenskspråkigas möjlighet att få service på sitt modersmål. Majoriteten anser också att Finland har ekonomisk nytta av tvåspråkigheten.

Forskningen har utförts av Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi i samarbete med forskare från Tammerfors universitet och Åbo universitet.
Till projektet hör också en annan del där man kartlagt hur diskussion i smågrupper påverkar människors åsikter. Undersökningen visar att personer som var negativt ställda till svenskan blev mer positiva om de diskuterade i grupper där det fanns diskussionsregler. I reglerna betonades respekt gentemot övriga deltagare, öppenhet mot avvikande åsikter och vikten av att lyssna på andra. Om diskussionsregler saknades, blev deltagarna ännu mer negativa i sina åsikter när de diskuterade med likasinnade. 

Resultaten av Åbo Akademis mätning av de finskspråkiga finländarnas inställning till svenskan verkar åtminstone på ytan vara motstridiga. Samtidigt som uppfattningen att svenskan är en viktig del av Finland får ett starkt stöd vill en majoritet avskaffa den obligatoriska skolsvenskan. Över 7 000 personer har besvarat den första enkäten och det är betydligt mer än i vanliga opinionsmätningar. Dessutom har över 300 av dem som besvarat den första enkäten fortsatt diskussionen i smågrupper.
Tre av fyra anser att skolsvenskan inte borde vara obligatorisk. Samtidigt tycker två av tre att det vore synd om det svenska språket och den svenska kulturen skulle försvinna från Finland. Långt över hälften – 64 procent – tycker att det svenska språket är en väsentlig del av vårt samhälle.

Med sådana siffror verkar slaget om den allmänna opinionen vara förlorat för dem som vill att alla finländska barn ska läsa det andra inhemska språket i skolan. Med valfrihetsargumentet går det i dag att motivera det mesta. Begreppet "tvångssvenska" används allmänt av finska medier, till och med av Yles finska nyheter trots bolagets tvåspråkighetsstrategi. I en sådan situation, eller rent av under en sådan press, är det kanske begripligt att människor inte reflekterar över alla andra tvångsämnen och skolans allmänbildande betydelse. Eller vilka dörrar kunskaper i svenska öppnar till den svenska och nordiska arbetsmarknaden.
Hittills har det funnits ett brett politiskt stöd också för obligatoriet. I och med medborgarinitiativet om att avskaffa den obligatoriska svenskan som behandlas i riksdagen får vi en ny pejling av läget. Riksdagen kommer att rösta i början av året.

De senaste åren har det odefinierade och diffusa begreppet tvåspråkiga skolor diskuterats och verkar också det ha ett visst stöd. Det är i alla fall inte så mycket värt så länge det inte handlar om konkreta planer. Samtidigt har en del tvåspråkiga kommuner vidtagit mått och steg för att befrämja tvåspråkigheten i praktiken i sina kommuner. Raseborg har beslutat starta med det andra inhemska redan under det första skolåret och i Sibbo finns ett liknande förslag med brett stöd. I Helsingfors och Esbo finns initiativet om en nordisk språkskola.

I den finlandssvenska retoriken innebär ett avskaffat obligatorium i förlängningen att svenskan inte längre är det andra nationalspråket. Det stämmer säkert att de mest svenskfientliga krafterna ser avskaffandet av skolsvenskan som bara ett första steg. Men steg nummer två tycks inte ha ett brett stöd.
På svenskt håll är det hög tid att göra upp plan B. Hur upprätthålls kunskaperna i svenska och landets tvåspråkighet om obligatoriet inte längre finns? Det behöver inte betyda slutet på svenskan i Finland, men det måste finnas en plan.

I Finland kan man fritt registrera sitt modersmål men man måste välja ett språk. Alternativet tvåspråkig existerar inte. Det är alltså möjligt att när som helst byta sitt språk via en omregistrering.
Den gröna Helsingforspolitikern Minerva Krohn gjorde just så och blev officiellt svenskspråkig i maj 2013. En tid efter det blev Krohn medlem av Kommunförbundets styrelse och fyllde samtidigt kravet på att styrelsen ska ha en svenskspråkig medlem.

Hon förnekar för Helsingin Sanomat att språkbytet beror på annat än släktens svenskspråkiga anor och att hon som läkare har arbetat på svenska. HS uppdagade i alla fall att Krohns officiella modersmål ställer till med problem för utbildningsnämnden i Helsingfors, som hon leder. Den ska enligt stadsfullmäktiges stadga ha nio finska och två svenska medlemmar. Med en svenskregistrerad Krohn var de svenska medlemmarna tre eftersom också Johan Ekman (SFP) och Bernt Nordman (Gröna) är medlemmar av utbildningsnämnden. Alltså en för mycket.
Nu har Minerva Krohn återgått till att vara officiellt finskspråkig. Det är farsartat men löser problemet i utbildningsnämnden. Tyvärr leder Krohns språkbyten till att dess betydelse för en persons identitet kan uppfattas som något lättvindigt. Det är det inte.

Båda språkgrupperna ska enligt kommunallagen vara representerade i de kommunala organ som beslutar om bland annat utbildningsfrågor. I många kommuner har man en utbildningsnämnd med en finsk och en svensk sektion. Bestämmelsen utgår från att minoritetsspråket ska skyddas och också ha en viss autonomi när det gäller minoritetsspråkets skolor. Det är bra.
Helsingfors hör till de kommuner som utgår från språkregistreringen, medan många andra kommuner har en liberalare tolkning och inte nödvändigtvis kräver att en person ska vara registrerad som svensk eller finsk för att kunna ingå i respektive nämnd eller sektion. Reglerna i Helsingfors, som är skapade för att skydda minoriteten, fungerar inte eftersom minimikravet samtidigt blir en maximinivå.
Helsingfors tolkning av lagens bestämmelse leder till att medlemmarna i utbildningsnämnden och dess sektioner måste ha antingen finska eller svenska som modersmål. De ställer till med problem för tvåspråkiga personer, som kan ha en klar förankring och beröringspunkter med utbildningen på båda språken. Bestämmelserna betyder även att invandrare som har behållit sitt ursprungliga modersmål inte alls duger. Ändå går invandrarnas barn i finsk eller svensk skola. Det här motverkar alla målsättningar om att integrera och engagera invandrare.

Utvecklingen i Helsingfors verkar alltså ha sprungit förbi de nuvarande bestämmelserna i kommunallagen och stadens stadga för utbildningsväsendet. Men behovet att ge det nationella minoritetsspråket en autonomi och ett skydd kvarstår. Det måste vara möjligt att beakta båda nationalspråken och det faktum att Helsingfors, och särskilt dess skolor, är mångkulturella.
Det här har biträdande stadsdirektör Ritva Viljanen (SDP) nu engagerat sig i. Den nya kommunallagen ligger i riksdagen och kan ännu ändras. I lagförslaget ingår den gamla formuleringen trots att språkrättsrådet Corinna Tammenmaa på Justitieministeriet tog upp den då förslaget skrevs.

Vem som har rätt att representera en språkgrupp är en både känslig och svår fråga. Det är problematiskt att man kan välja bara ett modersmål. En person som de facto är tvåspråkig måste alltså förneka sitt ena språk. Men inte heller möjligheten att registrera sig som tvåspråkig är oproblematisk. Det leder till svårigheter att uppskatta behovet av service på båda språken. Det kan leda till krav på att tvåspråkig ska nöja sig med skola, hälsovård och annan omsorg på det ena språket så att man slipper ordna tjänster på båda språken.
Det vore motiverat att införa möjligheten att registreras som tvåspråkig men då måste rätten av själv välja vilket språk man vill ha offentliga tjänster på garanteras.
Det måste gå att trygga de nationella språkminoriteternas ställning samtidigt som man beaktar att personer kan ha förankringar i båda språkgrupperna, oberoende av registrerat modersmål.
På sikt måste också lagstiftningen beakta att vi har medborgare med två modersmål. Man kan vara både svensk och finne.

Inom februari månad ska riksdagen rösta om medborgarinitiativet som föreslår att skolsvenskan görs frivillig. SFP:s partiordförande Carl Haglund tippar att det blir ett klart ja för fortsatt obligatorisk svenskundervisning.

– Min uppskattning är att omröstningsresultatet kommer att ligga någonstans mellan 120 och 80, i bästa fall mellan 125 och 75 för att medborgarinitiativet om skolsvenskan ska förkastas. Därför bedömer jag att det knappast kommer att finnas ett tryck att behandla frågan på nytt i samband med regeringsförhandlingarna senare i vår, säger Haglund.

Efter riksdagsomröstningen om en könsneutral äktenskapslag deklarerade valgallupledaren och den mest sannolika regeringssonderaren Juha Sipilä (C) att omröstningen om könsneutrala äktenskap binder nästa regering också trots att han i den frågan själv röstade mot att homosexuella ska få gifta sig. Haglund utgår ifrån att samma logik också ska gälla skolsvenskan, det vill säga att frågan avgörs redan då riksdagen röstar om medborgarinitiativet.

Carl Haglund ger intervjun efter att debatten om SFP borde ha en uttalad strategi för hur man tänker göra om regeringen i framtiden vill avskaffa skolsvenskan. Debatten tog fyr i samband med Åbo Akademis undersökning som gav vid handen att en klar majoritet av finländarna vill slopa undervisningen i svenska. Haglund kontrar med att andra undersökningar som gjorts gett annorlunda resultat och att det handlar om hur frågorna ställs.

Någon plan B, om en framtida regering slopar skolsvenskan, vill Haglund inte vidkännas.

– Om SFP eller det finlandssvenska etablissemanget skulle gå ut och säga: Se här är vår alternativa plan, om skolsvenskan slopas är det fritt fram att slopa undervisningen. Därför har vi ingen sådan strategi. Om riksdagen mot förmodan röstar ner skolsvenskan, hinner vi utarbeta den planen senare i vår.

"Sannf har blivit tama"

Haglund tror inte att skolsvenskan är en fråga av avgörande betydelse för de andra partierna.

– Inte ens Sannfinländarna har varit högljudda i frågan på senaste tiden. De har blivit tama då de till varje pris vill sitta med i nästa regering.

Haglund är övertygad om att den obligatoriska skolsvenskan är en förutsättning för att på sikt garantera att landet har två nationalspråk.

– Då studentsvenskan slopades för tio år sedan beskylldes vi för att våra farhågor var överdrivna och att intresset för svenskan skulle öka när provet blev frivilligt. Men det gick precis som vi hade befarat. Andelen som skriver svenska har minskat drastiskt. Blir skolsvenskan frivillig i grundskolan får vi ett tryck på att också göra svenskan i gymnasiet frivillig. Efter det kommer man att kräva att svenskan vid universiteten ska slopas vilket skulle medföra krav på att den offentliga sektorn inte behöver kunna svenska. Nästa steg är att ifrågasätta landets tvåspråkighet. Det här är en farlig väg och därför är det en otänkbar tanke att vi skulle ge efter i frågan.

Förespråkarna av frivillig skolsvenska brukar argumentera för den obligatoriska undervisningen gör eleverna omotiverade.

– Att vi vill bevara skolsvenskan betyder inte att den nuvarande situationen är optimal. Det är bra att undervisningen tidigareläggs så att eleverna börjar läsa svenska redan i sexan. Ju tidigare man lär sig ett främmande språk, desto bättre.

Nej till obligatorisk skolryska

Centerns vice ordförande Anu Vehviläinen har inte begravt tanken på ett experiment där elever i östra Finland kunde byta ut skolsvenskan mot ryska. Vad tycker du?

– Jag hoppas självfallet att relationen till Ryssland ska normaliseras, men i det här säkerhetspolitiska läget skulle obligatorisk skolryska ge en ytterst märklig signal. Kommunerna i östra Finland kan redan i dag införa ryska på schemat om de så önskar. Därför drar jag slutsatsen att det inte handlar om ryskan utan om svenskan, säger Haglund.

Anmälningstiden till både förskola och till årskurs 1 pågår just nu. Alla barn som ska börja i förskola eller i skola till hösten ska anmälas enligt de instruktioner som familjerna fått hem per post.

I Helsingfors räknar specialplanerare Jenni Tirronen med att cirka 415 barn kommer att börja i svensk förskola till hösten. Det är ungefär lika många som årets förskolebarn.

– På den svenska sidan har 99 procent av årskursen gått i förskola, så den nya lagen om obligatorisk förskola betyder inga stora förändringar i Helsingfors, säger Tirronen.

Hon rekommenderar att de blivande förskolebarnen besöker sin närförskola onsdagen den 28 januari.

– Då får barnen och föräldrarna träffa förskolans föreståndare och också se hur stället ser ut.

Anmälan till skolan har i viss utsträckning flyttat in på nätet. I Esbo sker anmälan enbart elektroniskt, medan det i Helsingfors och Vanda finns en möjlighet för sexåringar att besöka sin skola. I Grankulla görs anmälan fortfarande på ort och ställe, med ett besök i Granhultsskolan.

Förvaltningschef Jaana Suihkonen i Esbo säger att blivande ettor inte har behov av ett särskilt besök i skolan, eftersom sexåringarna redan känner sin blivande skola.

– Vi upplever inte att det finns behov av ett besök. De blivande eleverna går nu i förskola i anslutning till sin skola och känner redan både skolan och åtminstone en del av eleverna i årskurs 1 och 2. Det är inte dramatiskt att börja i årskurs 1, egentligen är det bara en fortsättning.

Cirka 350 barn går i svensk förskola i Esbo och Suihkonen räknar med att ungefär lika många börjar i årskurs 1 i höst. Hon ser inga trender som tyder på att någon enskild skola skulle vara populärare än någon annan.

– En del föräldrar ansöker om att deras barn ska få börja i en annan skola än närskolan, men det påverkar sällan antalet elever i skolan, ungefär lika många som byter bort en skola kommer till från ett annat område.

Vid Mattbergets förskola i Esbo går åsikterna om den elektroniska inskrivningen lite isär. Christian Wilander tycker att det är smidigt att sköta sonen Olivers skolanmälan hemma via datorn.

– Om vi dessutom kunde få koderna till Wilma elektroniskt så skulle vi inte alls behöva några papper. Ju fler saker man kan sköta elektroniskt desto bättre.

Strikta gränser i Helsingfors

Maria Ahvonen har funderat en del på om det behövs en inskrivningsdag. Hon jobbar som lärare i Helsingfors och där kommer de blivande eleverna till skolan och anmäler sig.

– Jag tycker att det hör till att man besöker skolan i samband med inskrivningen. Men å andra sidan så äter förskolebarnen varje dag lunch på skolan, så de känner stället redan.

I Vanda uppskattar byråsekreterare Jan Grönqvist att cirka 90 elever börjar i årskurs 1 i stadens fyra svenska skolor i höst.

– Det har under tidigare år varit populärt att besöka skolan och anmäla sig där.

I Helsingfors är det liksom i Vanda möjligt att besöka den blivande skolan och anmäla sig där, på ort och ställe. Vill man anmäla barnet till skolan genom ett besök ska man ta med sig den blankett som skickats hem till alla sexåringar.

Gränserna för skolornas upptagningsområden är strikta i Helsingfors. Dagvårdschef Nina Fabricius säger att föräldrar inte kan välja en annan skola än närskolan för sitt barn.

– Det är svenska sektionen i utbildningsnämnden som har spikat gränserna för upptagningsområden och vi följer dem.

– Föräldrar kan ansökan om att plats i någon annan förskolan än närskolan, men vi rekommenderar det inte. Det är inte bra för kontinuiteten, vi kan inte garantera barnet en plats i den skolan, även om det har gått i förskola där, säger Tirronen.

Rusning till daghemmen

I Helsingfors har många nya daghemsbarn nyligen börjat på dagis. Enligt Fabricius infaller den nästlivligaste ansökningstiden till daghemmen före nyår.

– Föräldrar som återvänder till sina jobb efter vårdledigheten brukar ofta göra det i början av januari, men få dagvårdsplatser blir lediga då och vi har fyllt daghemmen redan i augusti. Tyvärr kan vi inte alltid erbjuda dagvårdsplats åt syskon på samma daghem den här tiden på året, även om vi strävar efter det, säger Fabricius.

Just nu är det stor efterfrågan i de södra stadsdelarna, i Staffansby, på Drumsö, Brändö och i Alphyddan.

– Vi har många enheter i innerstaden, så där brukar vi oftast kunna erbjuda dagvård nära familjernas hem. Svårare är det i Staffansby, där vi bara har ett kommunalt daghem. Störst är behovet på Drumsö, där det nya daghemmet Albatross ska byggas, men det dröjer ännu flera år innan det är klart.

Dagvårdsplatser ska ansökas fyra månader i förväg. De familjer som vill få en dagvårdsplats för sitt barn från den 1 augusti ska lämna in ansökan senast den sista mars.

Det finns ett stort behov av behöriga lärare i huvudstadsregionen i höst. Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt publicerar i morgondagens Vasabladet, Österbotten Tidning och HBL en gemensam annons där man ledigförklarar sammanlagt 85 fasta lärartjänster plus en hel del timlärartjänster och vikariat.

Störst är behovet i Helsingfors, där det enligt linjedirektör Niclas Grönholm vid Utbildningsverket finns 53 lediga lärartjänster.

– Vi har ett stort behov av klasslärare och specialklasslärare. De mindre skolorna har ett proportionellt sett större behov eftersom nyutexaminerade lärare gärna jobbar tillsammans med andra kolleger.

Också i Esbo är det svårast att hitta lärare till de minsta skolorna. Utvecklingschef Ida Stolt-Haglund räknar med att staden i höst behöver 18 nya lärare på heltid.

– Vi hade en bra rekrytering i fjol och fick många nya behöriga lärare. Nu söker vi bara 11 klasslärare, vilket är betydligt färre än vad behovet har varit under tidigare år, säger Stolt-Haglund.

I Vanda är läget under kontroll, direktör Bernd-Johan Lindström på bildningsverket söker bara tre nya lärare.

– Vi har inget särskilt behov av lärare, de få vi behöver är utspridda på alla våra skolor. Förutom de fasta tjänsterna har vi två timlärarjobb lediga, säger Lindström.

I Grankulla blir fyra lärartjänster lediga till hösten.

I Kyrkslätt söker utbildningschef Mikael Flemmich förutom klasslärare och lektorer också en skolpsykolog och en talterapeut. Med timlärarna medräknade har Kyrkslätt 26 lediga tjänster inom bildningssektorn nästa höst.

Planering under våren

Beslutet att ledigförklara lärartjänster redan i januari då platserna kan tillträdas först i augusti har tidvis stött på mycket kritik i allmänheten. Bildningscheferna försvarar ändå den här tidtabellen, för att planeringen av nästa hösttermin måste komma i gång redan under våren.

– Rektorerna behöver känna till sin personal redan under våren för att kunna planera och fördela arbetsuppgifterna mellan olika lärare. Lärarstuderande som är nästan färdiga kan söka tjänsterna i Esbo, vi kallar också studerande till intervju, säger direktör Barbro Högström vid Svenska bildningstjänster i Esbo.

– Man kan inte lämna rekryteringen till sommaren. Planeringen sker tidigt och skolorna måste få tid att säkerställa läget om den behöriga läraren väljer ett annat jobb, säger Grönholm.

– Anställningsintervjuer, besvärstider och planeringsmöten gör att vi behöver komma i gång med rekryteringen av nya lärare i tid. Det blir ofta två annonseringsomgångar, när vi senare på våren söker lärare till de obesatta tjänsterna. Då hinner också nyutexaminerade delta, säger Lindström.

Helsingfors söker barnskötare

Behovet av barnträdgårdslärare och barnskötare i regionen är också stort. Inom dagvården har städerna inte koordinerat platsannonserna på samma sätt, utan Esbo, Vanda och Kyrkslätt publicerar sina lediga platser genast, medan Helsingfors och Grankulla ledigförklarar tjänsterna i februari–mars.

– Vi vill hålla rekryteringstillfällena skilt för sig. Helsingfors ledigförklarar betydligt fler tjänster än grannkommunerna. Vi har ett stort behov av i synnerhet barnskötare. Beslutsprocesserna är snabbare för daghem eftersom det är en tjänsteinnehavare som fattar besluten, medan skolorna har direktioner som anställer den ordinarie personalen, säger Grönholm.

Bristen på barnträdgårdslärare är oroväckande stor även i Esbo.

– Vi har 20 lediga barnträdgårdslärartjänster och det blir nog vår största utmaning att tillsätta dem med behörig personal, säger Stolt-Haglund.

FAKTA

85 lärare får jobb

• Bildningsväsendet i huvudstadsregionens fem kommuner ledigförklarar sammanlagt 85 fasta svenskspråkiga lärartjänster i morgon: 53 i Helsingfors, 18 i Esbo, 3 i Vanda, 4 i Grankulla och 7 i Kyrkslätt.

• På finska sidan är behovet av behöriga lärare väldigt stort i regionen. Städerna ledigförklarar sammanlagt cirka fyrahundra tjänster: 175 i Helsingfors, 216 i Esbo, 134 i Vanda och 1–2 i Grankulla.

• Inom dagvården blir närmare hundra svenska tjänster lediga: uppskattningsvis 50 i Helsingfors, 20 i Esbo, 5 i Vanda, 9 i Grankulla och 6 i Kyrkslätt.

En elevföreställning på julfesten i Övernäs högstadieskola på Åland väcker starka känslor.

Enligt skildringar i åländska medier var uppträdandet "hypersexualiserat", med nakna rumpor, strypsex och smisk. I spexet som framfördes av årskurs nio ingick enligt Nya Åland bland annat scener där en präst piskar tre nunnor på bara rumpan, och en annan sketch där en elev stryper sin klasskamrat med ett bälte i en sexscen.

Mellan varven ingick modevisningar och musiknummer, där några av klassens pojkar gick ut i publiken i underkläder. Föreställningen kryddades också av en tysk sexdoktor, spelad av en lärare, som svarade på frågor.

Föreningen Övernäs Hem och skola har kontaktats av många upprörda föräldrar efter julfesten.

– Min personliga åsikt är att detta är väldigt olämpligt, säger Sia Åkermark, ordförande för Övernäs Hem och skola, till Nya Åland. 

Hon får medhåll av lagtingsledamoten Igge Holmberg (SDP), som i en insändare frågar sig om lärarna inte sätter några gränser för eleverna numera. 

"I en skola där 40 procent av flickorna säger sig ha upplevt sexuella trakasserier, så väljer man att släppa fram en hypersexualiserad julfestshow", skriver Holmberg.

I Ålands radio försvarar Övernäs högstadieskola julfestshowen med att eleverna ville skapa en överdriven parodi på sådant de ser i tv och på webben varje dag. 

– Ingen elev har hittills sagt att han eller hon känt sig  uthängd eller kränkt, säger skolans rektor Peter Holm till Nya Åland. 

Filmen från julfesten har ändå tagits bort från webben. 

Tolv miljoner euro räcker inte för att renovera Svenska normallyceums gamla skolbyggnad på Unionsgatan. Också de nya offerterna som kom in nu i januari, efter en andra offertrunda, ligger rejält över den budgeterade summan. Enligt SirpaPylväs vid lokalcentralen kan man inte längre skära i renoveringskostnaderna, utan projektet måste få mera pengar.

– Vi måste ansöka om ökade anslag till renoveringen. Ansökan kommer att behandlas i fastighetsnämnden i början av februari, säger Pylväs.

Efter nämnden ska både stadsstyrelsen och fullmäktige godkänna det nya anslaget innan Pylväs kan välja en av de entreprenörer som har skickat in offert.

– Ärendet ska behandlas som brådskande och vi kommer att skynda på beslutsprocessen så mycket vi kan. Om allt går som planerat får vi ett beslut inom 4–5 månader, säger Pylväs.

Det betyder att renoveringen kan börja tidigast i juni. Projektet är omfattande, ventilationssystemet måste helt förnyas, likaså övrig husteknik. Med renoveringen ska man råda bot på den dåliga inomhusluften och göra skolan tillgänglig. Också fasad, fönster och tak ska förnyas. Renoveringen blir inte helt lätt, det finns rikligt med byggnadstekniskt och kulturhistoriskt värdefulla detaljer i byggnaden.

– Det blir inte färdigt på mindre än ett år. Fjorton månader är en realistisk tidtabell, säger Pylväs och befarar att skolstarten 2016 inte kommer att ske på Unionsgatan.

För tidig flytt?

Eleverna vid högstadieskolan Norsen och gymnasiet Norsen befinner sig utlokaliserade i Haga sedan i augusti.

Med den här tidtabellen kunde eleverna ha gått ett läsår till i sin gamla skola. Var det nödvändigt att flytta ut till Haga redan i somras, fastighetsansvarige MaunoKemppi?

– Vi kan inte vänta på att lokalcentralen kommer igång med renoveringen. Tidtabellen såg helt annorlunda ut förra sommaren, då skolan flyttade. För oss vid Utbildningsverket är det viktigast att skolgången inte avbryts, flytten måste ske under ett lov.

Också linjedirektör NiclasGrönholm vid utbildningsverket tycker att det var ett rätt beslut att flytta skolverksamheten till Haga i god tid.

– Eleverna har det bättre där de är nu. Flytten skulle ändå ha kommit emot i något skede, nu stör den inte skolverksamheten mitt i terminen, säger Grönholm.

Den ursprungliga tidtabellen ändrades redan i slutet av augusti i fjol, då det första gången klarnade att renoveringen blir för dyr. Då steg priset från 12 till 14 miljoner euro.

Vid Utbildningsverket tror man fortfarande att renoveringen blir klar sommaren 2016, trots att byggstarten nu skjuts fram ännu en gång.

– Vi har blivit lovade av lokalcentralen att Norsen står färdig till skolstarten 2016, säger Grönholm.

Jätkäsaaren peruskoulu och Busholmens grundskola ska enligt planerna vara färdig i juni 2019. Enligt den beredning som kommer upp i undervisningsnämndens finska sektion i Helsingfors på tisdag, och senare i den svenska, består den nya skolan av två separata förvaltningsenheter. Den finska sidan har 590 elevplatser i årskurs 1–9 och den svenska 150 platser.

Enligt samma beredning ska läroplanen förnyas så att skolan ska kunna erbjuda tvåspråkig undervisning till de barn som pratar både finska och svenska hemma, eller av andra orsaker behärskar båda språken. Johan Ekman (SFP), medlem i utbildningsnämnden i Helsingfors och ordförande för dess svenska sektion, förstår inte riktigt denna skrivelse.

– Det här är en projektplan för att bygga ett hus. Jag vet inte varför man går in på pedagogiken. För den svenska enheten är det viktigt att vara svenskspråkig, inte tvåspråkig. Om man på den finska sidan till exempel vill koncentrera språkbadsverksamheten till skolan är det inget problem.

I beslutsförslaget står det att ifall den svenska sektionen inte omfattar upplägget, går det vidare som ett helt finskspråkigt projekt. Johan Ekman är ändå inte kritisk till planerna i det här skedet.

– Det är viktigt för oss att vara med och hålla optionen på att ha en svenskspråkig skola i Busholmen.

Ifall skolan blir verklighet – från vilka stadsdelar kommer de 150 svenskspråkiga eleverna att komma, Johan Ekman?

– Det går inte att säga ännu. I vår granskar vi hela det södra upptagningsområdet. Det är överfullt i skolorna i Kronohagen, Drumsö och Brändö.

Enligt dagens beräkningar kommer skolan på Godahoppsgatan att kosta 26 miljoner euro att bygga. Om projektet kommer i gång 2018 kan eleverna inleda höstterminen 2019 i den nya byggnaden, som ligger intill Busholmens bunker. Någon gymnastiksal får skolan inte, eftersom det är tänkt att eleverna ska kunna simma och idrotta i det som tidigare var ett hamnlager. 

Den ursprungliga kalkylen på 10,1 miljoner euro för renoveringen av byggnaden på Solnavägen håller inte. Enligt fastighetschef SariHildén på stadens fastighetsverk landar den slutliga summan på cirka 13 miljoner euro.

– Vi utreder också om det finns en möjlighet att genomföra renoveringen enligt en budget på 10 miljoner euro, men oberoende vilken slutsumman blir så startar renoveringen inte sommaren 2015, säger Hildén.

Varför inte, Sari Hildén?
– För att vi inte hinner konkurrensutsätta om vem som ska ha hand om renoveringen. Om budgeten blir större måste också ärendet upp i stadsstyrelsen och fullmäktige och det tar också tid.

Enligt Hildén beror höjningen av budgeten på flera orsaker.

– Det största problemet i byggnaden är att luftkonditioneringen kräver en omfattande renovering. Det finns också en hel del annat som måste renoveras. Egentligen är det fråga om en total renovering av huset. Det är givetvis olyckligt att tidtabellen inte håller, säger Hildén.

”Systemfel”
Ordförande för svenska sektionen i utbildningsnämnden JohanEkman (SFP) är bekymrad över att de renoverade skolornas kostnadskalkyler ständigt överskrids.
 

– Det tyder på ett större systemfel när kostnadskalkylerna upprepade gånger inte stämmer. Borde vi be revisionsnämnden ge tjänstemännen klara direktiv för hur kostnaderna ska beräknas, så att vi får korrekta siffror? funderar Ekman.

Han tycker att det är fel mot stadsborna och skattebetalarna att lova renoveringar till ett billigare pris än vad som går att genomföra. Hoplaxskolans rektor Mia Förars-Pöytäniemi hörde om de nya planerna för några veckor sedan och för fyra dagar sedan fick hon beskedet om att renoveringen skjuts upp.

– Min första tanke var att vi står inför ett likadant problem som man haft i Norsen. Jag har hört om att kostnaderna blivit större på grund av tekniska lösningar, men något mer vet jag inte i det här skedet.

Förars-Pöytäniemi säger att man inte fått någon exakt tidtabell för flytten om renoveringen blir uppskjuten.

– Jag hoppas givetvis att flytten sker senast i höst. Den ursprungliga tanken var att vi skulle flytta efter den här terminen, men nu hoppas jag att vi kan flytta allra senast i höst. Jag är optimist, men också realist i frågan, säger Förars-Pöytäniemi.

Under tiden för renoveringen är det meningen att skolan ska fungera i baracker vid Bredviksvägen i tre terminer innan man flyttar tillbaka vid julen 2016 så att arbetet i den renoverade skolan inleds i januari 2017.

– Framtiden är ljus, säger nyutnämnda biträdande rektorn Johanna Fernholm.

Vi träffas i musikinstitutets lokaler invid Klippsta station. Här finns musiksalar i större och mindre format och musikundervisning pågår för fullt. Eleverna i Mårtensdals skola har promenadavstånd till institutet.

Johanna Fernholm tillträdde nyligen som biträdande rektor vid Vanda musikinstitut som drivs av staden. Hon fungerar som rektor för den svenska enheten. Fernholm jobbar på båda språken och har ansvar för 30 lärare av vilka 14 är svenskspråkiga. Hon ansvarar för alla gitarrister, sångare, undervisning i harpa, dragspel och kantele i institutet med omkring 2 000 elever där de svenska utgör ungefär en tiondel.

Den svenska enheten har en historia som började 1987 då Vanda svenska musikskola grundades. Skolan gick ihop med Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo 1994. Man delade på lärare och tjänster men det blev krångligt att motivera för Vanda stad varför man sökte pengar till institutet som drivs av Esbobygdens ungdomsförbund rf varje gång det var dags att skaffa understöd. Det blev skilsmässa 2011 och Vanda stad sade ja till en självständig svensk enhet vid Vantaan Musiikkiopisto.

Den svenska enheten har av tradition haft sitt högkvarter i västra Vanda, Myrbacka, där skolan fungerat sedan 1987. Nu sker också undervisning i Dickursby nyrenoverade skola samt i Västersundom skola och Kyrkoby skola i östra Vanda.

Bra lösning

Johanna Fernholm tycker att det fungerar bra att vara en svensk enhet i en finsk organisation. Hon har vant sig med att delvis arbeta på finska.

– Men i början fick vi nog söka vår plats. Vi fick motivera att vi hade musiklek på svenska, egna konserter och att vi själva gör våra affischer. I Vanda är vi måna om att stödja det svenska och vill gärna jobba lite extra för att göra svenskspråkigheten levande då många barn kommer från tvåspråkiga familjer, säger Fernholm.

Hon har fördelat sin tid så att hon arbetar i institutets huvudbyggnad i Dickursby på förmiddagar och på eftermiddagar i Myrbacka.

– Det är viktigt att jag är här och träffar lärare och elever. Jag är ju närmaste förman för lärarna och då måste jag kunna planera saker tillsammans med dem. Dels är jag biträdande rektor på finska enheten och sedan rektor för den svenska.

Musik i magen

Fernholm håller kontakt med andra musikinstitut, med föräldrar och skolor. Den svenska enheten i Vanda samarbetar med Musikinstitutet Kungsvägen och Sandels.

– Som en liten enhet kan det hända att vi inte har alla musiker som behövs för ett jazzband och då kan pianisten komma från ett ställe, trummisen från oss och basisten från ett annat institut. Vi kan samarbeta så att vi också kan dela på lärarkrafterna.

Fördelen med att vara en enhet i ett stort finskt institut är att det uppstår synergier så att man kan låna instrument och musiker därifrån. Vid behov kan det också finnas lärare.

– Det är ett så stort institut att de har symfoniorkester. Vi har inte så många musiker att det räcker till en sådan orkester. Men våra längre hunna elever har möjlighet att delta i orkestrar i den finska enheten och kanske studera vidare där.

– Det viktiga för oss är att vi ger den första undervisningen på svenska. Nu planerar vi också starta Musik för väntande mammor och pappor. Det har forskats mycket i att ofödda barn lyssnar och påverkas positivt. Det här är en helt ny grej.

Musik för väntande mammor och pappor startar från hösten och man sjunger och spelar tillsammans med gravida. Sedan när barnet fötts kommer mamman och barnet med igen när barnet blivit så stort att det kan delta.

Johanna Fernholm ser musikinstitutet som en viktig upprätthållare av ett svenskt kulturliv i Vanda, med körer och skivor, luciatradition med mera. Den svenska enheten får statsandelar och har en egen budget för projekt genom understödsföreningen Tonväktarna som brukar ansöka om bidrag från fonder och stiftelser.

Gymnasierna och yrkesskolorna står inför stora förändringar, som påverkar både finansieringen och skolnätets struktur. För tillfället pågår riksdagsbehandlingen av de nya reglerna för andra stadiet, alltså gymnasier och yrkesskolor. Ännu går det alltså att påverka.
En av förändringarna är att grundfinansieringen i fortsättningen utgår från ett treårigt gymnasium. Eleverna kommer visserligen att ha rätt att avlägga gymnasiet på fyra år, men grundfinansieringen täcker inte studier efter tre år.

Idén är att puffa på gymnasieeleverna så att de blir studenter på tre år. Undervisningsministeriet hänvisar till att studieresultatet inte verkar bli bättre av att gymnasiet avläggs på tre och ett halvt eller fyra år.
Det finns ändå elever som av olika orsaker kan behöva mera tid. Det kan bero på kön, på när på året man är född eller ha andra orsaker.
Specialgymnasierna drabbas enligt de nuvarande planerna dubbelt. Till exempel i idrottsgymnasierna går det ofta åt fyra år – men dessutom halveras statsstödet till gymnasier med särskilda uppgifter. Det är inte sagt att ens de större kommunerna, eller nya och större upprätthållare av andra stadiets skolor, har råd att skjuta till mera pengar.

På svenskt håll är utsattheten ännu större. Vi har få specialiserade gymnasier i Svenskfinland; Tölö specialiseringsgymnasium med bildkonst, humanekologi och musik och idrottsgymnasiet i Vörå. Deras verksamhetsförutsättningar måste tryggas.
När allt ska effektiveras finns det en risk för att barnet åker ut med badvattnet. I det här fallet är det ganska bokstavligt. En gymnasieelev mellan 16 och 19 år gammal och under de här några åren läggs en viktig grund för det fortsatta livet. Bildning kan inte mätas enbart med effektivitet.

Seta och Ungdomsforskningsnätverket har tillsammans undersökt de hbtiq-ungas attityder och förhållanden i forskningsprojektet "Hur mår hbtiq-unga i Finland". I den senaste delen av projektet har de unga hörts via bland annat gruppintervjuer.

Forskaren RiikkaTaavetti på Ungdomsforskningscentralen uppger att felaktiga, föråldrade tankar om sexualitet och könsidentitet fortfarande är vanligt i skolorna.

– Enligt ungdomarna är det fortfarande vanligt att till exempel homosexualitet presenteras som ett försvinnande litet fenomen som "inte berör vår skola", säger Taavetti.

Ett annat stort problem är att homosexualitet ofta i alltför många fall tas upp bara via sex.

– Att gilla någon, bli förälskad och bilda familj behandlas bara via heterosexualitet, säger Taavetti.

Hon betonar ändå att det förekommer stora skillnader mellan skolorna. Dessutom har ungdomarna bra koll på skillnaderna.

– Speciellt i gymnasieåldern kan man till och med flytta till en annan ort för att komma till en öppnare skola.

– Universitetens främsta uppgift är grundforskning, och det tycks man inte förstå. I dag hade Galileo antagligen fått höra att hans teorier om planeter inte uppvisar marknadspotential, säger Charlotte Vainio som gav rapporten noll poäng av tio. 

Mer diplomatiska Oscar Ohlis kritiserade den finländska modellen att högutbilda många till arbetslöshet. 

– Det finns också starka regionpolitiska orsaker som verkar i utbildningspolitiken. 

Janne Strang ledde ordet och bad också Måndagsexemplaren tippa regeringbasen efter riksdagsvalet 19 april.

Ohlis trodde på svensk rödmylla. Vainios svar däremot skickades till labbet för vidare analys. 

En film är bättre än ett brev. Så resonerar Julia Lönnfeldt, Jennifer Holmberg och Sofia Grön i årskurs 9 i Sökövikens skola när de vill försäkra sig om att varje nämndmedlem i Svenska rum vet vilken elevernas åsikt är i deras skola.

– Alla här är av samma åsikt, det är viktigt att skolan har en rektor som är anträffbar varje dag. Det är därför vi ska göra en film. Vi kommer att ställa tre frågor till ett antal elever från varje klass och filma in svaren. Vi låter dem berätta varför Sökövikens skola också i framtiden ska vara en egen skola och ha en egen rektor, säger Jennifer Holmberg.

Filmen ska visas på nästa nämndmöte, då Svenska rum ska ta ställning till huruvida de två svenskspråkiga skolorna i Esboviken ska slås samman eller fortsätta som skilda skolor.

Ett av de tre förslagen som tjänstemännen vid Svenska bildningstjänster kommer att föreslå är att Mårtensbro skola (årskurs 1–6) och Sökövikens skola (årskurs 7–9) slås ihop till en sammanhållen grundskola med gemensam rektor och administration.

Det här har man redan prövat på sedan skolstarten i höstas, då Mårtensbros rektor Kristina Falkenstedt har skött också Sökövikens rektorsuppgifter efter att den tidigare rektorn avgick med pension.

– Det här är ett mellanår där vi väntar på ett beslut. Det är för tidigt att ta ställning till hur väl det fungerat, jag försöker bara få vardagen att löpa. Men en rektor är inte den som eleverna i första hand ska vända sig till, lärarna sköter löpande ärenden och elevvården finns också där för att hjälpa dem, säger Falkenstedt.

Eleverna är inte alls nöjda med arrangemanget.

– Vi vet aldrig när rektorn är på plats här. Vi vet inte till vem vi ska rikta oss med våra frågor, är det rektorn eller platschefen som ska ta ställning i en viss fråga? undrar Jennifer Holmberg.

– En egen rektor ökar både trivseln och tryggheten i skolan, tycker Sofia Grön.

Utvecklingschef Ida Stolt-Haglund på Esbo stad berättar att man har tagit fram tre alternativa modeller för Sökövikens och Mårtensbro skolor. Exakt hur modellerna ser ut presenteras när nämnden Svenska rums nästa föredragningslista offentliggörs om ett par veckor.

– Vi har diskuterat olika alternativ med elevrepresentanter, lärare och övriga personal vid Sökövikens skola, men innehållet i den diskussionen publiceras först inför nämndens möte.

Grön och Holmberg deltog i en diskussion med Stolt-Haglund, men de upplever inte att de fick svar på sina frågor om exakt vad som ska bli bättre om skolorna slås ihop.

– Jag fick en känsla av att man ordnade diskussionen för att kunna säga att man hört elevernas åsikt. Men hon lyssnade inte på oss, hon kom för att berätta hur vi ska tycka. När vi kom med egna förslag och idéer drog sig Stolt-Haglund tillbaka och sade att det ändå är politikerna som fattar alla beslut, berättar Grön.

Hon får medhåll av inte bara klasskamraterna utan också av Ann Charlotte Rydgren, lektor i fysik och kemi vid Sökövikens skola.

– Även om vi sällan pratar om rektorstjänsten i lärarrummet är de flesta lärare av samma åsikt, att skolan behöver en egen rektor. Några resultat av diskussionen med stadens tjänstemän har vi inte fått ta del av. Överlag har informationen om skolans framtid varit väldigt knapp, säger Rydgren, som själv aktivt jobbat för en självständig skola med egen rektor.

Direktör Barbro Högström vid Svenska bildningstjänster förklarar att förslaget delvis handlar om ekonomi, staden måste spara i lönekostnader, men poängterar att det finns många fördelar med en rektor för en sammanhållen skola.

– Vi har väldigt goda erfarenheter från både Mattliden och Lagstad, där vi har en rektor för årskurserna 1–9. För det enskilda barnet blir kontinuiteten i skolgången väldigt konkret när man har samma rektor under alla år. Speciellt för de elever som har specialbehov är det viktigt med den kontinuitet som en rektor kan ge, kontakten bryts inte vid byte av skola, säger Högström.

Hon får mothugg av eleverna i Sökövikens skola.

– Enligt den enkät som skolans direktion gjorde i december var de flesta av skolans elever nöjda med övergången från 6:an till 7:an. Det fungerar bra såsom det är i dag, säger Jennifer Holmberg.

– Det är bra med en nystart när man börjar 7:an. Då spelar det ingen roll vem man var i lågstadiet, i en ny skola kan man börja om från början, säger Sofia Grön.

– Sököviken är en liten och mysig skola med jättebra stämning. Vi har inga grupperingar här, man behöver inte klä upp sig för att komma till skolan, säger Julia Lönnfeldt och hoppas att tjänstemännen lyssnar på eleverna i den här frågan.

Samarbetet fungerar

Trots att flickorna vill hålla de båda skolorna isär tycker de att samarbetet mellan Mårtensbro och Sököviken fungerar utmärkt - och så får det gärna förbli.

– Vi har en del lektioner i Mårtensbro, som huslig ekonomi och musik, och går dit nästan dagligen. Det är inga problem, även om det tar hela rasten att gå mellan skolorna. Men det räcker med samarbete, vi behöver inte vara samma skola för det, säger Sofia Grön.

FAKTA

Tre olika modeller
Nämnden Svenska rum ska välja ett av följande alternativ under sitt nästa möte, som hålls den 26 februari:
Modell A. En skola, en rektor. Sökövikens skola och Mårtensbro skola slås ihop till en stor enhetsskola, som leds av en rektor.
Modell B. Två skilda skolor, en rektor. De båda skolorna förblir självständiga, som i dag, men leds av en gemensam rektor.
Modell C. Två skolor som leds av varsin egen rektor. Skolorna fortsätter att samarbeta som tidigare.

I år bestod finalerna av två tävlingar, det vill säga en projekttävling för årskurserna 7–9 och gymnasierna samt sjukampens final för sjundeklassare.

I projekttävlingen i gymnasieklassen gick första priset till NickiKällman från Pedersöre gymnasium, andra priset till SimonTavakoli från Ålands yrkesgymnasium och tredje priset till JonasKrokfors och WilliamMolander från Pedersöre gymnasium.

I högstadieklassen gick första priset till LucasKäldström från Oxhamnsskolan i Jakobstad, andra priset gick till MeganMcArthur från Källhagens skola i Lojo och tredje priset delades mellan två skolor. Det ena priset gick till OdinGrönroos, KevinEverst, EmilLindholm, RasmusLagerström och LinusHinds från Höjdens skola i Raseborg och det andra priset till AlexWirén och OlleHeino från Kungsvägens skola i Sibbo.

I sjukampen gick segern till klass 7D vid Godby högstadieskola på Åland, andra priset till klass 7C vid Winellska skolan i Kyrkslätt och tredje priset till klass 7D vid Winellska skolan.

Fånga glädjen från dansförberedelserna eller penkisflaket på bild och lägg ut den på Instagram. Tagga penkisbilderna med hashtaggen #hblpenkis och gammeldansbilderna med #hbldans så publicerar vi de mest stämningsfulla bilderna. Ange gärna med för- och efternamn vem som syns på bilden. Vi vill gärna ha bilder från hela Svenskfinland!  Använder du inte Instagram kan du mejla bilden till webb@hbl.fi. 

Här hittar du HBL på Instagram
 

Stämningen var på topp i Brändös och Norsens utlokaliserade utrymmen i Haga. Golven kryllade av godis och den ena glada eleven efter den andra rörde sig i korridorerna.

Också elever av yngre årskullar med många dagar av studier kvar i huset såg ut att ryckas med i festvimlet. Ett och annat ljud från en megafon höjde ytterligare på stämningen.

Palmia, som har hand om städning av skolor, tycks för dagen ha hyrt in extra personal för att städa godisskräpet.

Män i röd-gråa overaller såg bistra ut och bildade en sur och stark kontrast till uppspelta abiturienter i blå, gröna och vita overaller. 3 kilo godis per elev, betyder totalt drygt 600 kilo godis när abiturienternas sammanlagda antal uppgick till 210 elever.

Norsen i festyra. Petra Zarbock, Nicholas Kujala, Lukas Wahlgren och Hanna Halonen i vimlet. Foto: Richard Nordgren.

I skolans auditorium fick lärarna höra "sanningen" av eleverna.  Att brandlarmet tidigare på morgonen av någon okänd anledning hade gått på sänkte inte på feststämningen. Norseneleverna Nicholas Kujala, Hanna Halonen, Petra Zarbock och Lukas Wahlgren hade festhumöret på topp strax innan de skulle stiga upp på lastbilsflaken på väg in till stan.

– Vi började med förberedelserna i höstas. Det har gått många timmar till det här, säger Zarbock.

– Jag har förberett mig för penkisen i 12 år, säger Kujala.

Men frågan är om inte det riktiga allvaret inleds nu när studentskrivningarna börjar? Dags att plocka fram böckerna för ett intensivt pluggande i veckorna två.

– Äh, men visst måste man väl få fira i några dagar. Jag tycker att vi är värda det, säger Halonen.

Kyligt. Det var inget varmt vårväder som gladde abiturienterna. Foto: Richard Nordgren.

– Det är viktigt att festa. Man behöver lite avkoppling. Det finns ingen risk för att vi tröttar ut oss med festandet, säger Wahlgren.

Och utgående från stämningen på Backåkersvägen i Haga, där lastbilarna var uppradade, var det fråga om en samling elever med självkontroll.

– Men det kan hända att firandet betyder några dagar med blanka papper, säger Wahlgren – aningen kryptiskt.

Efter turen på lastbilsflaket var det dags för eleverna att styra ut på havet. En förestående ABI-kryssning på böljan blå är inget man tackar nej till.

– Det kommer att bli roligt och man får säkert chansen att stifta bekantskap med elever från andra skolor, säger Kujala.

Norsenkvartetten klättrar upp på lastbilsflaket. De får sällskap av kompisar. Godisregnet börjar redan innan bilarna kört ens en meter. De sista hälsningarna skickas till lärarna som står och vinkar av eleverna. Karavanen av lastbilar startar. Festen är i gång – åtminstone för några dagar innan allvaret tar vid.

Bekant rutt. Penkisbilar körde längs Norra esplanaden. Foto: Richard Nordgren.

Klicka här för att se läsarnas egna penkisbilder!

Och här hittar du Husis på Instagram.